2008-09-09 13:55 #0 av: Axna

Vad är sorg? Sorg är den känsla vi upplever när vi förlorat någon eller något som stått oss nära och som blivit som en del av oss själva. Människan är en helhet, och till henne hör också det som finns närmast omkring henne, hemmet, familjen och vännerna. När vi förlorar något av detta bryts en relation och det blir tomt omkring oss.

Precis som alla andra känslor som kärlek och glädje, hat och vrede, finns också sorgen med oss hela livet. Glädjen och sorgen är varandras motpoler men också varandras förutsättningar precis som livet och döden är det.

Sorg är en stark känsla som tar mycket kraft av oss. Den kan få människor att mogna, men den kan också förändra livet så att det blir mer tomt och beskuret.

Sorgen är en process. Den ändrar sig från dag till dag. Den kan följas som en slingrande stig i ett landskap där man gång efter annan kommer fram till nya utsiktspunkter. Ibland tycker man sig se samma saker som förut, men riktigt lika är det ändå inte. Landskapet förändras hela tiden. Denna vandring, denna process, brukar kallas för sorgearbete.

Det gör oss levande som människor om vi kan ta emot livet så som det är i hela dess spektrum från ljus till mörker. Livet låter oss ständigt göra upplevelser som väcker olika känslor, som vi redan som små barn får lära oss att bemöta. För det mesta får vi öva oss på små saker först, men ibland står vi oförberedda inför mycket svåra upplevelser.

Det är viktigt att respektera ett barns känslor. Hur vi som barn blir bemötta av omgivningen och i synnerhet av våra föräldrar kommer att påverka oss resten av livet. Om vi får lära oss att våra känsloyttringar är ovälkomna, så kommer det att finnas kvar hos oss även som vuxna. Ofta behandlas flickor och pojkar olika. Flickor tillåts visa sina känslor mer än pojkar. När en pojke får höra att pojkar inte ska gråta, så kan han även som vuxen man ha svårt att visa sin sorg och därmed också att bearbeta den.

Stor saknad kan upplevas lika starkt som sorg, särskilt hos barn. För ett barn kan förlusten av en älskad leksak utlösa sorg. När man slutar arbeta kan man sörja kontakten med arbetskamraterna, att inte längre få fullgöra en uppgift och känna sig behövd. Även framtidsdrömmar är en del av identiteten, och man sörjer också sina förlorade drömmar!

Vid en skilsmässa kan man förlora en partner som stått en nära. Förlusten kan vara lika definitiv och sorgen lika stor som om han eller hon hade dött, men det kan vara svårare att hitta ett accepterat uttryck för sorgen. Trots det måste även en bruten relation sörjas och få en avslutning för att man ska kunna gå vidare.

När man åldras ser man sin kropp förändras. Huden blir rynkig, och håret glesnar. Kanske måste tänder dras ut, eller en sjuk kroppsdel opereras bort. Bit för bit tvingas man sörja förlusten av det som hörde till bilden av en själv.

Sorgen är ofta förknippad med andra känslor som ångest, vrede och skuld. En människa som förlorat en nära anförvant har ofta en känsla av skuld - det kan gälla något aldrig så litet och betydelselöst i andras ögon. Det går inte att vifta bort sådana känslor med att "du har ju gjort allt". Ibland finns det ett verkligt underlag för skuldkänslan, men ofta finns inte det. I och med att vi har frihet att välja hur vi lever har vi också ett ansvar. Att vi har känsla för det som är rätt och fel, det vi gjorde och det vi tycker att vi borde ha gjort, det är ju just det som utmärker oss som människor.

Det är vanligt att den som sörjer blir arg. Ilskan kan rikta sig mot den som sviker genom att dö. Den kan också rikta sig mot andra, till exempel vårdpersonal.

Man sörjer på olika sätt beroende på omständigheterna. Det är annorlunda att sörja en gammal människa som varit sjuk länge och vars bortgång man varit beredd på än att sörja någon som dött oväntat, kanske helt frisk, kanske alltför ung. När döden kommer plötsligt upplever man ofta från början mer en känsla av chock än av sorg.

Unga och gamla sörjer på olika sätt. Ju yngre man är desto mer intensiv kan sorgen vara, men kanske är den också mer kortvarig. När man är gammal har man blivit mer van att sörja, men krafterna är sämre och det kan vara svårt att orka med ett tungt sorgearbete. Hos gamla är sorgens uttryck inte alltid så tydliga, men de kan finnas kvar länge och det är vanligt både med kroppsliga symtom och depression i samband med sorg.

Sorgen bor i kroppen. Kroppens naturliga uttryck för sorg är gråten, tårarna. När dessa saknas kan det vara svårt att känna igen sorgen. Den kan ibland i stället visa sig som en stor trötthet. Kroppen känns så tung att man knappt orkar bära upp den. Man kanske inte ens orkar sköta sig själv. Besvär från magen och hjärtat är inte ovanliga. Sorg kan i kroppen påminna om rädsla och ångest: man blir rastlös, sväljer gång på gång, suckar och kippar efter andan. Ibland kan sorgen uttrycka sig som håglöshet, depression eller sömnsvårigheter.

I Gamla Testamentet kan vi läsa om hur människor i sorg och förtvivlan slet sönder sina kläder. Detta är inte något som man gjorde bara för mycket länge sedan. Det är ett sätt handla som tycks finnas inbyggt i oss människor. Det händer även i dag att en människa i sorg river sönder och slänger bort kläder. Det är som om man inte längre ville ha kvar sådant som man använde när man var glad. Färger hjälper oss också att uttrycka känslorna. När vi vill synas klär vi oss i starka färger, och när vi är trötta eller nedstämda och vill dra oss undan väljer vi mer dämpade toner. Grönt är skogens och hälsans färg, rött är blodets och kärlekens. Sorgens färg är hos oss svart, i andra kulturer är den vit.

 

(Hämtad ifrån Sjukvårdsrådgivningen hemsida)