Sorg

Tunga dagar ....

2014-01-20 11:56 #0 av: [vinterflinga]


Ynk....tårarna bränner inom mig och trycker på men jag är en sådan person som har svårt för att gråta ( om det inte är så att jag vaknar av att jag är ledsen) .


Jag drömmer om den anhörig jag förlorat på nätterna, jag vaknar och blir bara så ledsen då jag inser att jag bara drömt. Vi ses alltid i drömmarna iallafall Hjärta sen då jag vaknar och inser att det är en dröm blir jag förtvivlad, får panik när jag känner att verkligheten slår emot mig.

Vissa dagar är SÅ tunga , jag vet inte vad jag ska göra för att orka dom, det gör så ont och jag blir så ledsen.  Sorgen blir alltid lättare med tiden  säger dom och man lär sig leva med den men vissa dagar känner man sig bara så  sårbar. 

Hur gör ni för att orka ? ... hur tröstar ni er själva ?  Jag bor ensam, har mina föräldrar 2 timmar bort typ då jag ensam flyttat till den här staden. Har inga husdjur men ett gosedjur ( även att jag är vuxen) som ger lite tröst på natten.... får dåligt samvete då jag har andra anhöriga som är fina människor också,men det är ju inte dom jag vill träffa och saknar när jag känner såhär , får dåligt samvete att de inte duger..men det är ju inte det saken handlar om heller... Hjärta

Anmäl
2014-01-22 16:14 #1 av: kulanturbo

Jag känner igen mig i det du skriver. Mamma gick bort i november rent för ung i cancer. När jag vaknar kommer jag istället på att det var ingen mardröm. Mardrömmen är en verklig mardröm istället. Kan inte fatta att hon aldrig kommer tillbaka. Jag har tackla en kille och en massa husdjur. Tur jag har dem. Min kille fattar inte riktigt hur dåligt jag mår.
Såg på tv att två tjejer startat en anhörig grupp på Facebook. Där du andas heter den. Jag gick med iallafall. Anhörig grupper annars känns lite fel då de flesta är så mycket äldre än mig.

Anmäl
2014-01-24 08:22 #2 av: [vinterflinga]

kulanturbo

Känns bra att jag inte är ensam att känna såhär..när man inser att drömmen är en verklig mardröm typ.  Ska kolla upp den där gruppen du skev om.

Anmäl
2014-01-27 09:50 #3 av: Ary

Jag ångrar att jag inte gick i samtalsterapi när pappa gick bort, så det är det enda jag kan rekommendera. Bara att säga till sin husläkare att man behöver en kontakt. Tror man måste "sörja klart" ordentligt för att verkligen kunna gå vidare med sitt liv.

Sedan tror jag sömnen är viktig om den är påverkad, att få sina 8 timmar iblend iaf är nödvändigt även om man skulle behöva ta hjälp av tex en insomningstablett....

Anmäl
2014-01-27 13:46 #4 av: kulanturbo

Ja det ska man nog göra. Jag har iallafall varit hos vc läkare och han skickade remiss till psykolog.

Anmäl
2014-01-27 17:59 #5 av: hårnål

Att prata om sin sorg kan nog hjälpa.Det är en tuff tid när man sörjer,och ingen kan riktigt förstå dina känslor som du bär på.Sorgen är så personlig,och den är oxå en del av vårt liv här på jorden.Vi människor är ju så olika,och vi sörjer på olika sätt.Sorgen måste få ta den tid den behöver,det är inget man skall skynda på ,förtränga.

Anmäl
2014-01-28 17:57 #6 av: [vinterflinga]

Ary

Det är verkligen viktigt att känna att man kan dela det man känner med någon. Jag är sådan som aldrig visa känslor för någon annan, inte ens mig själv typ. Det gör det nog svårare.  Men att prata med någon om det är nog bra.

Det har gått en tid nu så jag tycker att jag borde sörjt klart,men jag bara förnekar och tar inte till mig det som hänt iaf för det gör för ont. . Hjärta

Anmäl
2014-01-28 17:58 #7 av: [vinterflinga]

Kulanturbo



Jag är glad att du fick bra stöd när du behövde.

Anmäl
2014-01-28 17:59 #8 av: [vinterflinga]

Hårnål

Sorgen är verkligen personlig .. Det har gått en tid nu så jag tycker att jag borde sörjt klart,men jag bara förnekar och tar inte till mig det som hänt iaf för det gör för ont. . Hjärta

Anmäl
2014-02-05 19:59 #9 av: [vinterflinga]

Hoppas ni inte missförstår mig nu bara :)  , att jag skulle vara en person som inte låter andra känna som jag eller vara lyckliga med sina anhöriga. :) För jag är glad för andra som får uppleva det fina man kan få i olika relationer med mor/far föräldrar ...syskon, mamma ,pappa osv...


Men kan ni ändå omedvetet känna att det är jobbigt då andra t.e.x pratar om sina anhöriga ( om det gäller samma person  som man själv förlorat) att det ändå känns jobbigt ? Jag vill inte känna så,men så ibland känns det iallafall så....då de t.e.x ska hälsa på sin mormor/farmor osv.....då man själv inte kan göra det längre. Jag tror det blir som en omedveten avundsjuka iaf....

Får ni dåligt samvete om ni känner så ?

Hjärta

Anmäl
2014-02-05 20:11 #10 av: [Mia-Li]

#9

Jag förstår vad du menar.
Man blir avundsjuk för att de har sin kvar medan vi förlorat vår.
Det är en del av sorgearbetet som man går i genom.

När pappa gått bort så blev jag avundsjuk när man såg andra med sin pappa eller karlar som var i samma ålder som pappa men som levde.
Hoppas ni fattar vad jag menar.
Jag blev arg för att MIN vart borta.

Nu tycker jag alla "gubbar" i pappas ålder är söta. Vill ta hand om de.
Så den där känslan kommer att mattas av, tror jag.
Det gjorde den för mej iallafall.

Men jag fick inget dåligt samvete för att jag kände så. Man har rätt att känna så efter att man förlorat någon.
Hoppas att det kommer att mattas av snart för dej.

KramBlomma

Anmäl
2014-02-05 20:27 #11 av: [vinterflinga]

Mia-Li

OOo så skönt att känna att jag inte är ensam om den känslan att tycka så...idag var det en sådan situation ....då kommer nästan barnet inom mig som är ledset och säger ' jag har också en sån anhörig minsann...sådetså..!  Gråter'...men det är ju inget jag visar eller säger till någon... Inom mig blir jag ledsen.. och sådär avundsjuk det är då det dåliga samvetet kommer ifatt mig.

Eller då någon kompis pratar lite 'skitsnack' om sin mor/far förälder kan jag känna att hon egentligen ska vara tacksam...


Men det är bara tankar och känslor jag håller för mig själv...

Blomma

Anmäl
2014-02-05 20:33 #12 av: [Mia-Li]

Varken du eller jag är nog ensamma om den känslan.
Man känner ilska, avundsjuka och man frågar sej varför just MIN pappa, mamma, vän m.m.

Och som du säger...att de ska minsann vara tacksamma för att de har sin/sina kvar.
Man tar varandra för givet och tänker inte.

Men jag lovar dej att med tiden kommer denna känsla att mattas av.
Nu kan jag känna att jag kan le emot någon gubbe som man möter. Man tar tillfället i akt att kanske prata med de om tillfälle ges. Som idag i hissen på sjukhuset. Kom in en farbror som kunde vart i pappas ålder. Man tittar på varandra och då kommer leendet fram.
Ta-hand-om-känslan puppar upp.

KramBlomma

Anmäl
2014-02-05 20:38 #13 av: [vinterflinga]

Mia-Li

Klart flera känner så, det är mera jobbigt att erkänna den där avundsjukan...och som du säger en stark ta-hand-om känsla..Hjärta

Jag delar aldrig,eller visar aldrig min sorg för någon...håller den inom mig, trycker undan den och vill inte ta till mig den...det gör att det samlas inom mig och så..

Har alltid svårt att visa känslor både för mig själv och andra..
Gråter

Anmäl
2014-02-05 20:42 #14 av: [Mia-Li]

#13

Det är inte helt bra att hålla det inom sej. Jag vet att många är sådana och har svårt för att visa att man sörjer och är ledsen.
Men har du någon att prata med? Att prata kan lätta lite även om du då inte visar att du är ledsen. Man kan prata om minnen,  om hur personen var innan den vart sjuk osv.
Du kan skriva ner allt du känner och tänker. 

Tillåter du dej själv att gråta i din ensamhet?
Om inte så gör det. Då lättar du lite på trycket inom dej.

Blomma


Anmäl
2014-02-05 20:46 #15 av: [vinterflinga]

Jag vet ...det är inte alls hälsosamt...jag är väldigt inåtvänd och delar inte med mig av det jag känner. Tar alltid ut det helt fel. Det finns säkert dom som skulle lyssna om jag sa något om hur jag kände det ...men jag vågar aldrig dela med mig av den sårbara sidan. Ledsen

Jag gråter inte ens inför mig själv...jag har inga husdjur som kan trösta ...brukar ta fram ett gammalt slitet gosedjur som varit med sen jag var liten och ha i sängen då jag ska sova om det känns ledsamt. Det är lite tröstande ..men grejen är att det där gosedjuret liknar personen utseendemässigt...det blir nästan lite otäckt. Men så är det iaf .. Hjärta

Anmäl
2014-02-05 20:54 #16 av: [Mia-Li]

Usch. Ja jag förstår att det inte är helt lätt att visa.
Jag är tvärtom...

Klart att de lyssnar om du vill prata.
Kanske du känner att de skulle tycka du vart löjlig om du släpper fram vad du känner och visar att du är ledsen? Att du inte vill ligga någon till last?
Vet du...om någon av mina nära och kära vill prata och gråta av sej hos mej så skulle jag bara känna en slags "stolthet" (hittar inte rätt ord nu) att de kommer just till mej. Kanske skulle dina känna så också om du vågar släppa fram det?

Detta är jättesvårt att ge råd i. För alla är vi så olika och reagerar olika. Vi vill ha det på olika sätt.

Men jag hoppas att du kan börja släppa fram lite på sorgen när du är ensam.

Anmäl
2014-02-05 21:01 #17 av: [vinterflinga]

Mia-Li

Det är som du säger,man vill inte belasta någon..eller att någon kommer och säger att man ältar och borde bearbetat och sörjt klart nu ... då vågar jag ännu mindre säga något igen till någon och så.


Alla sörjer verkligen olika.

Anmäl
2014-02-05 21:06 #18 av: [Mia-Li]

#17

De som säger att man ältar och att man borde bearbetat och sörjt klart, fattar ingenting.
Och det är ju det man är så rädd för att få uppslängt i ansiktet.

Jag hoppas att du snart kommer att må bättre.

KramBlomma

Anmäl
2014-02-05 21:13 #19 av: [vinterflinga]

Precis, de tycker att livet ändå går vidare och såklart det gör det..men vissa får det att låta så enkelt ...och att man ska förstå om omgivningen inte orkar höra på det.

Jag hoppas också att det kommer bli bättre,tack för dina ord...det värmer så :) Blomma

Anmäl
2014-02-06 18:13 #20 av: [vinterflinga]

Jag får verkligen tänka mig för hela tiden för att inte försäga mig..räknar med att hon hela tiden finns med som vanligt...Yrar

Anmäl
2014-02-06 18:16 #21 av: [Mia-Li]

#20

Jag tror verkligen inte att det gör något om du säger fel.
Du är bara mänsklig.

Jag sa fel flera gånger när jag ringde till mamma. Jag frågade vad "de" gjorde.
Och "ni" får ha det så bra.
Men det gjorde inget.

Blomma

Anmäl
2014-02-06 18:23 #22 av: [vinterflinga]

Mia-Li

Jag tycker det känns dumt om jag försäger mig, som att alla andra fattat det nu utan jag.



Anmäl
2014-02-06 18:27 #23 av: [Mia-Li]

#22 Det handlar inte om att man inte fattat. Och det vet du ju själv.
Det är en invand vana man har. Det är så lätt att fortsätta i den banan.  Jag tror verkligen inte att det gör något om du försäger dej.

Blomma

Anmäl
2014-02-06 18:31 #24 av: [vinterflinga]

okej.....har svårt att se det så. Men du kanske har rätt.  :)





Anmäl
2014-02-06 18:33 #25 av: [Mia-Li]

#24 Jag förstår dej givetvis med.
Men säg förlåt om du försäger dej. Inte ska du behöva tänka på vad du säger hela tiden.
Jag är säker på att de i din omgivning förstår.

Blomma

Anmäl
2014-02-06 18:56 #26 av: [vinterflinga]

Mia.Li


Det är klart, :)   de skulle kanske inte bli arga..


Blomma

Anmäl
2014-02-09 21:03 #27 av: [vinterflinga]

Ikväll har jag så STARKA känslor över att jag inte vill bli lämnad...känner mig så ledsen och rädd.


Gråter

Anmäl
2014-02-10 16:28 #28 av: [vinterflinga]

Idag tyckte jag att jag såg henne på stan igen , tycker ofta att jag ser henne men ibland blir det extra starkt ...

Anmäl
2014-02-10 17:09 #29 av: [Mia-Li]

#28

Jo jag vet hur det kan vara. Man tycker man ser en lite glimt av de....eller någon som liknar de.
Hjärtat hugger till tills man inser att det är fel. Ledsen

Men jag tror vi har de med oss.

Anmäl
2014-02-10 17:37 #30 av: [vinterflinga]

Mia- Li

Precis så är det....jag måste verkligen titta till flera gånger för jag tror ju det är hon ...sen blir jag ledsen då jag ser att det inte är så.

Har verkligen några sämre dagar nu....då känner jag mig svag,känslig och som  att ett barn inuti mig är ledset. ... så får jag hemlängtan till den ort där jag bodde innan....

Gråter

Anmäl
2014-02-10 17:54 #31 av: [Mia-Li]

Det går i perioder vännen.

Ena dagen kan det kännas ganska bra och nästa trillar man ner i en avgrund, känns det som.
Gör sånt du tycker om. Lyssna på musik kan också vara förlösande.

KramHjärta

Anmäl
2014-02-10 18:00 #32 av: [vinterflinga]

Tack för du förstår. Blomma


Jag har försökt göra det som kan hjälpa lite ( se film och mysa ner mig lite ) ...men inte ens då känns det bättre .
Hjärta

Anmäl
2014-02-10 18:10 #33 av: [Mia-Li]

Ut och gå lite.....då brukar tankarna skingras lite och man får ny frisk energi. Så funkar jag iallafall. Du kanske funkar på annat vis. Skämtar

Du ska se att i morgon känns det liiite bättre.

KramHjärta

Anmäl
2014-02-10 18:14 #34 av: [vinterflinga]

Det är säkert bättre  i morgon, jag har svårt att ändra om mig och mina känslor väl börjat bli dåliga...hamnar i ett läge , så brukar det inte bli bättre förrän det är en ny dag igen :) Tack iaf för ditt stöd :)


Hjärta

Anmäl
2014-02-10 18:19 #35 av: [Mia-Li]

Det är bara komma hit och skriva av dej om du vill. Ibland kan det hjälpa att sätta sina tankar och känslor på pränt.

KramBlomma

Anmäl
2014-02-10 18:22 #36 av: [vinterflinga]

Det känns bra att höra, :)

Blomma

Anmäl
2014-02-14 08:31 #37 av: [vinterflinga]

På torsdag ska jag åka hem en sväng för vi ska hitta på en speciell sak den helgen (Gekås) men jag blir så ivrig redan nu och längtar för jag vill hela tiden hälsa på istället, när jag står i fönstren i huset så ser man lägenheten och jag vill bara springa dit hela tiden .....



StorgråterHjärta

Anmäl
2014-02-14 16:49 #38 av: [Mia-Li]

Kram till dej. Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.