Sorg

Att börja sörja?

2014-01-23 13:05 #0 av: pernillaa

Hej

Har precis upplevt döden för första gången ordentligt då en väldigt nära vän till mig dog av sjukdom. Fick veta det igår. Han hade en medfödd skada i hjärnan som han opererats för flera gånger. Han hade för högt tryck i hjärnan och led av mycket smärta, yrsel och dålig syn. På slutet led han även av depression p.g.a. sitt handikapp.

Hans familj åkte hem till honom eftersom de inte fått tag på honom på några dagar och hittade honom död.

Han fick tydligen en hjärnblödning.

Vi visste väl alla att risken att han skulle dö ung var stor p.g.a. de problemen han hade.Han var lika gammal som jag, 28 år.

Men för mig känns det så overkligt. Helt bisarrt.

Vi hade en ganska sporadisk kontakt med några månader emellan varje gång men det är som med ett syskon, trots tiden som gått så var det som om ingenting hade hänt när vi väl hade kontakt. Vi stärke varandra så mycket och jag kunde prata med honom om precis allt. Han var som en bror för mig.

Hur sörjer man när man inte ens kan förstå att det verkligen har hänt?

Känns som om jag bara svävar omkring i ett dis. Jag är känslig i humöret och gråter väldigt lätt och ibland slår det mig och jag gråter men jag går hela tiden med en känsla av att jag vill ringa honom. Det har ju liksom hänt något med honom och då vill jag kolla hur det är med honom. Det var så länge sen vi hördes av så, det kanske är svårare att ta till mig då.

Jag vet inte ens om jag kommer få vara med på begravningen eftersom jag inte haft någon egentlig kontakt med hans familj. Vi har oftast träffats på stan. Förrutom när jag bodde i stan då var vi mycket hemma hos mig.

men vi kände ändå varandra i 12 år och vi har stått varandra så otroligt nära ändå.

Usch, den här brännande klumpen i halsen. Vet inte hur jag ska släppa ut det för det går liksom inte att förstå. Hur kan han vara död liksom?!


Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-01-24 08:20 #1 av: [vinterflinga]

Det tar tid , låt det få göra det. Tid att ta till sig det som hänt och tid att få sörja. Finns nog ingen handbok i hur man sörjer..utan sörj på ditt sätt. Hjärta

Anmäl
2014-01-24 21:45 #2 av: leemland

Verkligen tungt när en sådan sak händer :( Verkligen tråkigt. 


En sak jag la märke till i din text dock är detta: Jag vet inte ens om jag kommer få vara med på begravningen... 

Det är ingen som egentligen kan hindra dig att närvara vid hans begravning utan jag tycker du ska ta dig dit om du har möjlighet. Han är ju trots allt din vän! Och det kan ingen ta ifrån dig. Jag tycker inte det spelar någon roll om man har någon kontakt med familjen till sin vän eller inte. 

Hoppas du inte tog illa vid dig av det jag skrev! 

Ta vara på dig och sörj på ditt sätt! 

/ J 
"So complicated, Look how we all make it, Filled with so much hatred, Such a tired game" Sajtvärd för modellfoto.ifokus.se/ & aupair.ifokus.se/

Anmäl
2014-01-26 14:11 #3 av: [Mia-Li]

Låt ditt sorgearbete ta tid vännen.
Ingen mer än du vet hur du känner och hur du reagerar.
Låt dej vara ledsen, arg, besviken.

Gråt ut när du kan gråta och sörj så mycket du vill och kan.
Men..låt det ta sin tid.

KramBlomma

Anmäl
2014-01-27 13:35 #4 av: pernillaa

Tack ska ni ha.

Ja jag har inte vetat tidigare hur det fungerar kring begravningar. Känns skönt ändå att veta.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-01-31 14:52 #5 av: pernillaa

http://www.vk.se/1106218/jonas-palm-kallberg-umea

Nu blev det verkligt. Har gråtit floder idag. Är alldeles svullen runt ögonen av alla tårar. Känns skönt att fördämningen brustit, men också väldigt skrämmande. Men det är ett steg i rätt riktning.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-01-31 14:58 #6 av: [Mia-Li]

Åhhh...förstår Pernillaa, att tårarna kom.

Kram Blomma

Anmäl