Frågor om döden

Liv efter döden?

2014-02-08 13:03 #0 av: [Mia-Li]

Tror du på ett liv efter döden?
Finns det något annat som väntar oss på andra sidan?

Berätta om vad du tror på.

Anmäl
2014-02-08 13:10 #1 av: Torreador

Ja, jag tror att det finns något där. Men jag vet inte exakt vad så klart. Men någon slags "himmel" eller ett liv efter detta där man återförenas med sina kära. 

Det tror jag :-)

/Bondmoran

www.bondmoran.nu

Anmäl
2014-02-08 13:17 #2 av: pernillaa

Ja jag tror absolut på ett liv efter döden. Men det är lite luddigt för mig vad jag tror på för jag tror både på någon sorts "Himmel" och reinkarnation. :P
Haha.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-02-08 13:33 #3 av: [Mia-Li]

Jag tror med på ett sk liv efter döden. Kan heller inte säga exakt vad som finns där. Men jag har sett så mycket att jag inte tvivlar idag.

Man måste kanske vara med om saker och ting för att kunna tro på det.
Innan jag fick dessa tecknen så trodde jag inte alls på det.


Anmäl
2014-02-08 23:51 #4 av: Torreador

Här är en dokumentär som ger en tankeställare.  "The boy who lived before"

http://www.youtube.com/watch?v=QgOBfCrxS3U

Anmäl
2014-02-09 16:57 #5 av: kulanturbo

Jag såg i spiritualim en länk i tråden livet efter livet om en massa människor som varit nära döden. Bla en läkare som förr inte trodde på något efter döden men efter själv varit nära ändrat uppfattning helt.

Förr tänkte jag inte på det men nu efter mamma tänker jag hela tiden på det. Har fått en del tecken med tycker jag. Så jag hoppas på något efter döden.

Anmäl
2014-02-09 21:06 #6 av: [vinterflinga]

Jag har som tur är inte varit med om någon nära döden upplevelse..men jag tror absolut på ett liv efter döden. . jag tror man kommer till ett fint ställe och möter sina anhöriga igen. Hjärtaoch att man är med på den här jorden också i en annan form ..att man liksom kan gå emellan två världar.

Tanken att man aldrig kommer ifrån att dö känns jobbigt ibland, att det är något som man kommer vara med om , man vet bara inte när det inträffar. Att ingen kommer undan liksom.

Så jag hoppas det är en fint ställe efter livet det här...


Vilar huvudet i handen

Anmäl
2014-02-10 08:48 #7 av: pernillaa

Jag tycker synd om de som inte tror på ett liv efter döden. Vad tröstar de sig med när de förlorar någon de älskar?!

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-02-10 17:11 #8 av: [Mia-Li]

Jadu Pernilla. Skrattar
Jag respekterar de som INTE tror på sånt. Men samtidigt så tycker jag att det måste vara tråkigt.

För även om det inte finns ett liv efter döden (vilket jag tror att det gör) så är det ändå en slags tröst. Att de nära och kära finns där och ser oss.
Och samtidigt så är jag inte rädd för att dö...men jag är rädd för vägen dit.

Blomma

Anmäl
2014-02-16 11:56 #9 av: Malin688

Jag har förlorat alla mina mor och farföräldrar inom loppet av 10 år, att bara vara 24 och inte ha någon av dom kvar kan ibland vara svårt. Ta igår som ett exempel, far och lillasyster fyllde igår och mor fyller idag. Alla systrarna, deras respektive och barn var där, men det fattas en del av familjen, en del vi aldrig kommer att träffa igen. .

Jag tror dock inte att dom lämnat oss, jag tror inte livet tar slut bara för att man dör. Man kan väl inte bara försvinna menar jag?

Nä jag tror att alla våra nära och kära finns kvar hos oss, på ett eller annat sätt :) ♡

Anmäl
2014-02-16 13:23 #10 av: [vinterflinga]

Malin688

Jag beklagar verkligen...jag tror inte det hjälper att man själv är så pass vuxen som man är ....när någon mor/far förälder går bort känns det ändå alltid tidigt trots att man själv som barbarn är så pass vuxen.... (30 år)...så svårt att acceptera.

Kram till dig !




Hjärta

Anmäl
2014-02-17 10:00 #11 av: Malin688

Tack Vnterflinga! 

Det är som du säger, men det är bara att sörja och gå vidare även om det låter grymt..

Dom finns kvar och lever kvar i våra minnen :)

Anmäl
2014-02-25 21:48 #12 av: [sessie98]

Jag vill tro på något efter döden men det går inte i min logiska hjärna. Om vi inte kommer ihåg någonting innan vi föddes, varför ska vi då helt plötsligt "fortsätta leva" när vi dött? Men ändå, hur kan vi bara försvinna? jag är väldigt delad just på den punkten och gråter mig ofta till sömns av rädsla för att allt bara tar slut. Jag är LIVRÄDD för döden och får panik så fort jag tänker på det. Jag är snart 16 och när jag var 14 dog två av dem jag älskade mest. En häst och en människa. Jag gråter fortfarande VARJE dag och jag vet inte hur jag ska sluta för ens jag somnar... Förstår inte hur en del "klarar av sånt här" Gråter

Anmäl
2014-02-26 00:16 #13 av: Jase

Jag tycker inte synd om mig för att jag inte tror på liv efter döden, det hör till livet och är naturligt att dö. Tycker heller inte att det är tråkigt att tänka så, varför skulle det det? Har haft nära-döden-upplevelser men blev ändå inte "troende" ;)

Anmäl
2014-02-26 11:12 #14 av: [Lindyhop]1

Jag tror inte utan är övertygad att det finns ett efterliv. Har fått så många bevis och tecken. Känner en trygghet och obeskrivlig glädje över detta. Vi får återförenas med de vi älskar. Däremot är jag inte helt hundra på detta med reinkarnation, möjligen att vissa återföds av fri vilja men inte alla.

Anmäl
2014-03-01 17:43 #15 av: mooira

Jag hoppas på att gå in i ljuset och mötas av nära o kära. Förlorade min pojke för 10 år sedan. Han blev 11 dgr gammal, dog i sängen liggandes brevid mig i plötslig spädbarnsdöd. Innan jag vaknade hade jag precis drömt en sanndröm att han var död. När jag vaknade andades han inte. Kanske hade han tagit farväl av mig redan där i drömmen? Väldigt märkligt. 























Anmäl
2014-03-06 18:35 #16 av: [Forummedlemmen]

Tror man på bara ett liv tröstar man sig med att tänka på den tid man haft den tid man haft med dem när de levde.

Anmäl
2014-03-09 22:53 #17 av: RobinEH

Önsketänkande gör inte något mer sannolikt. Vi dör när hjärnaktiviteten avstannat då vi är vår neuroaktivitet, varvid det blir omöjligt att fortsätta leva när denna inte längre existerar.

Jag tycker förövrigt synd om de som blir indoktrinerade att tro att livet varar i en oändlighet. Det var bl.a. inte länge sedan en 12 årig flicka i Polen begick självmord, för att förenas med sina döda fader i himlen.


"It will happen to all of us, that at some point you get tapped on the shoulder and told, not just that the party’s over, but slightly worse: the party’s going on — but you have to leave. And it’s going on without you. That’s the reflection that I think most upsets people about their demise. All right, then, because it might make us feel better, let’s pretend the opposite. Instead, you’ll get tapped on the shoulder and told, Great news: this party’s going on forever – and you can’t leave. You’ve got to stay; the boss says so. And he also insists that you have a good time."

- Christopher Hitchens

Jag står för vad jag skriver, du får stå för din tolkning av det.
Sajtvärd på Träning.

Anmäl
2014-03-10 15:20 #18 av: [Lindyhop]1

#17 Det kommer ju mer och mer bevis för att efterlivet existerar. Jag skulle gärna ta livet at mej för att återförenas med min älskade på andra sidan- så tvärsäker är jag! Men jag kämpar vidare för våra pojkars skull. Hjärnan är en hårddisk, vi är inte våra hjärnor de är ett redskap. När hjärnan och kroppen dör frigörs vår ande och vi går vidare. Du får gärna tycka vad du vill men du bör nog respektera oss som tror/vet och inte kalla oss indoktrinerade, tack.

Anmäl
2014-03-12 01:12 #19 av: skotty

Jag tror på ett liv efter döden. Jag är nästan helt säker på detta, då jag har berikats med förmågan att kommunicera med människor på andra sidan. Jag har min mormor vid min sida varje dag, och hon hjälper mig så mycket hon bara kan från där hon är. En otrolig tröst!

Anmäl
2014-03-13 18:25 #20 av: [Myraan]

Jag har förlorat två väldigt nära, nästan tre, inom loppet av ett halvår. Bland annat min mamma. Och jag önskar att jag trodde på ett liv efter döden, det skulle bli så mycket lättare då. Men av någon anledning kan jag inte tro på det. Man skulle kunna säga att jag tror på allt som är naturligt, sen får man väl tolka det hur man vill. Men ett liv som slocknar är bara ett av jordens alla liv, sedan är det nog inte mycket mer med det. Däremot tror jag att man kan "komma tillbaka" på något sätt.
Om någon som går bort har svårt att lämna livet tror jag att personen kan komma tillbaka och ändå se så att allt står rätt till, men jag vet inte om jag skulle kalla det för "ett liv efter döden". Men, man kan ju hoppas. För ack, så fint det skulle vara!

:)
Anmäl
2014-05-12 21:11 #21 av: Felicia1995

Jag hoppas att det blir ett återförenande med nära och kära, jag vill inte ha ett nytt liv efter döden om jag inte får träffa mina älskade igen men ett fortsatt ''liv'' eller bara få stanna med dem i tiden är allt jag kan begära Hjärta

Anmäl
2014-07-24 18:07 #22 av: Spöket

Om man tror/vet att det finns ett liv efter döden så behöver man väl inte sörja en avliden person? För då vet man att man ses igen eller att den 'lever' vidare. Då saknar man väl bara personen?

Jag tror/vet att jag aldrig kommer att se min mor igen och fast att det är 10 år sen så gör det fortfarande ont när jag tänker på henne, mkt pga att jag aldrig kommer att få se henne igen.
Jag hade gärna trott att det finns ett liv efter detta men varför kommer jag inte ihåg att jag själv har levt innan då?
Nä, vi föds och sen dör vi... Många hinner sprida sina gener vidare innan men inte alla.
Jag hoppas att jag har fel men det får jag ju reda på förr eller senare.

Anmäl
2014-08-13 16:50 #23 av: [Eleya]

Jag tror på själens odödlighet och att otrolig kärlek,frid, ljus och kunskap väntar på oss när vi lämnar den köttsliga kroppen bakom oss.

Och visst sörjer man en person vars själ lever vidare, du kommer aldrig se personen igen, inte höra dennes röst, omfamna och umgås. Du saknar personen du känt av kött och blod.

Medarbetare till Änglar.iFokus. Du är skapad av rent ljus och fullkomlig kärlek, det är din själ!
Anmäl
2014-08-20 19:48 #24 av: [Lindyhop]1

Klart man ser personen igen, man kan både kramas och umgås! När fys-kroppen dör övergår vi till vår andekropp som är en exakt kopia av den fysiska. Dock utan åldrande,krämpor och handikapp.

Det kommer mer och mer bevis för detta. Vi är inga opersonliga ljusbollar som svävar runt.

Anmäl
2015-05-19 21:16 #25 av: Oates

Jag vet att det finns något annat än den fysiska verkligheten som vi upplever här på jorden. När min tvillingbror dog för 1,5 år sedan var jag förstörd av sorg och saknad och jag "lämnade" min kropp, min själ - det som är jag - gjorde det, två ggr. Jag kan inte förklara det, men har läst om OBE efteråt och det kan ha varit det som jag upplevde. Första gången vet jag att jag plötsligt befann mig ute i universum, jag såg jorden under mig och visste vart jag var på väg. Någon stoppade mig, kommer inte ihåg dennes utseende men det kändes som en man. I nästa sekund befann jag mig i min kropp igen, det kändes som ett hårt slag mot bröstet när jag "var tillbaka igen" och hade svårt att andas och röra mig. Nästa gång var i sömnen, eller min kropp sov men mitt medvetande var plötsligt någon annan stans. Det var otroligt vackert; rosa, korallfärg, orange, pärlemor, allt skimrade och jag hörde otroligt vacker musik och en tunnel formades framför mig - jag kunde t o m känna strukturen på den och jag minns hur häpen jag kände mig. Jag hade ingen kropp, utan var så lätt och kände mig så fri! I nästa sekund befann jag mig i kroppen igen, samma procedur som gången innan - och min kropp kändes som den vägde ett ton. Det var fruktansvärt.

 Sedan dess har jag inte upplevt någon mer OBE, även om jag ber om att få göra det…Vill så gärna träffa min bror igen, även om jag vet att det inte är dags än. 

Ett halvår innan han dog var jag otroligt nedstämd och deprimerad, och hade ingen livslust även om jag inte tänkte ta mitt liv, och jag vet inte om jag kände på mig vad som skulle hända även om hans dödsfall var plötsligt. En natt när jag precis var på väg att vakna hörde jag en stark röst som sa till mig ( i mitt huvud, men det var inte min röst, men en kvinnas) att jag inte får ge upp utan måste fortsätta, att jag hade mycket kvar att göra än. 

När min tvillingbror dött kände jag av hans närvaro extremt mycket. Jag kände hur någon strök mig över håret, precis där han brukade göra det, och jag har även fått andra tydliga tecken. Jag ser även ofta "orber" som lyser upp, speciellt de dagar då jag är väldigt ledsen. En kväll var det fem stycken här hemma. 

Ingen behöver tro på det jag berättar, det är upp till var och en att göra sig en egen uppfattning om vad som händer när man dör. Men om jag kan få någons oro att lätta en aning så blir jag lycklig över det. Jag tror, eller jag vet, att det bortom den här fysiska världen och kroppen existerar något underbart och jag tror att den här upplevelsen i jämförelse bara varar ett ögonblick. Jag tror att när man dör, så inser man att allt bara var ett "spel", och blir förvånad över hur verkligt det kändes. Och jag är övertygad om att man träffar alla de människor som man älskat och känt i sitt liv, och även de som stått bredvid så som själavänner och guider som man inte kunnat se men som ändå alltid funnits där med en. 

Anmäl
2015-05-21 06:12 #26 av: [laloli]

Särskilt när jag var barn hade jag många UKUer (OBE). Även som vuxen har jag haft en del men tyvärr inga sen 1990. Saknar dem väldigt, men lever på minnena av dem. De är trösterika att tänka på och har gett mej övertygelsen att själen kan lämna kroppen och även gör det vid dödsögonblicket (2gram väger själen har jag läst nånstans). Det hindrar mej inte från att sörja mina närmaste som lämnat mej. Jag sörjer att de inte finns här hos mej, att jag inte kan santala med den, krama dem osv.

Ingen kan ta ifrån mej tron på Gud och ett liv efter helvetet på jorden. Jag längtar!

Anmäl
2015-05-21 06:16 #27 av: [laloli]

Kan också nämna att jag inte utesluter reinkarnation i min tro.

Anmäl
2015-05-21 20:56 #28 av: Oates

Fint att höra att du också laloli har haft OBE's. Jag lever också på minnena av mina, det är det mest makalösa och fantastiska jag har varit med om. Och även om man sörjer de sina otroligt mycket så är det en sådan tröst att veta att man faktiskt kommer att ses en dag, och att de har det bra där de är nu. Även om sorgen vissa dagar värker hål på mitt hjärta - vill ju bara ha min tvillingbror här i den fysiska världen…höra hans röst, hans skratt…

Jag tror också på reinkarnation, och jag tror att vi hela tiden jobbar med saker vi upplevt i tidigare liv; för att gå vidare själsmässigt. 

Anmäl
2015-05-22 05:32 #29 av: [laloli]

Makalöst så det förslår! Ingenting går att jämföra med det!

Trots att jag är kristen tror jag på reinkarnation, att meningen är vi ska lära oss för det andra livet. På så sätt upplever jag att det meningslösa blir meningsfullt.

Ha en bra dag, Oates! Hoppas det inte värker för mycket @-}--

Anmäl
2015-06-16 11:09 #30 av: [::Vera::]

Jag tror själen finns kvar föralltid. Tror att vi får möta själar som vi har starka band till åter igen. Kanske i en annan människa, i ett annat djur, i himlen eller någon annanstans. Jag är inte rädd för döden men smärtan att ha mist en älskad vän är olidlig just nu.
Tyvärr känner jag ibland att det skulle vara skönt att få dö ifrån mörkret, ensamheten och kylan som jag upplever i denna värld.

Är inte rädd för vad som kommer att ske efter jordelivet. Men min tro lindrar ändå inte mycket den smärta av fysisk saknad som jag känner. Kärleken och värmen var villkorslös åt båda håll. Min bästa vän är inte fysiskt hos mig längre men vet att vi kommer att mötas igen. Han är med mig men i en annan dimension. Det är en mycket liten tröst. Men ändå.

Anmäl
2015-06-30 14:27 #31 av: Snovit79

Jag tror absolut på efterliv. Annars skulle jag inte stå ut med min dotters död, om jag inte hade hoppet att få möta henne den dag min tur kommer att avlida. 

Tror också att man återföds inom samma släkt. Kanske inte om 2 år eller 20, men någon gång. Man har ju hört om själsfränder som finner varandra i varje liv och de som måste gå några liv utan varandra. 

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2015-07-01 03:18 #32 av: Nikushimi

De ända som tror på liv efter döden är de som vägrar acceptera att livet liksom allt annat har ett slut och att det slutet är slutet på allt. Nej jag är rätt säker på att inget kommer att hända mer än att våra kroppar kommer  ruttnar sönder i en kista under jorden.

Anmäl
2015-07-24 23:49 #33 av: Rebexi

"Energy cannot be created or destroyed, it can only be changed from one form to another" - Albert Einstein

Jag tror att det beror på om "själen" finns. Är vi bara en kropp med elektroimpulser och kemi i vår hjärna så finns det nog inget efter denna kropp dör. 

Personligen tror jag att människor, djur och kanske tillochmed natur har en själ, och att det fungerar lite som annan energi. Att den inte kan skapas eller förstöras. Jag tror att när man dör så kommer själen/anden till en andlig dimension, där man återhämtar sig ett tag, träffar själsvänner, annhöriga osv. Sedan kan man välja att återfödas, kanske med eller hos en själsvänn.

Detta har iaf hjälpt mig när jag bara vill ge upp så tänker jag att om jag gör det så kommer jag ändå bara att återfödas och säkert måsta gå igenom liknande saker för att jag inte har lärt mig det jag skulle med detta liv. Lite flummit, men det som hjälper hjälper.

Anmäl
2015-07-27 11:44 #34 av: Skorpion76

Jag är övertygad om att det finns en andra sida och att de som lämnar det här livet fortsätter någon annanstans. Igår fick jag beskedet att min mosters man hade dött och eftersom han jobbade mycket i skogen tror jag att han blir skogshuggarnas skyddsängel. Jag har inte sett några gestalter, men jag har känt dofter och hört ljud som gör mig övertygad om att de som lämnar jordelivet fortsätter någon annanstans.   

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2015-08-18 01:32 #35 av: OsterlindM

Jag tror absolut på ett liv efter döden. Eller en "himmel" av något slag där man får träffa alla nära och kära igen. Man kan inte bara dö och sen tar allting slut där. Det är vad jag tror iallafall!

Anmäl
2015-08-28 09:19 #36 av: Tjeja

Jag är övertygad om att vårt medvetande och "jag" identitet är något eget fristående (kalla det själ om du vill) som bara är bundet till kroppen så länge kroppen lever. Tror därmed även på reinkarnation då det känns mest logiskt och naturligt. Därmed tror jag även att vi liksom har ett liv mellan liven. Ett sorts själsligt liv som själv väljer när, var och hur och till vilket liv man vill återfödas.
Tror att vi därmed själva väljer i förväg mycket av de svårigheter vi möter i våra liv. Utmaningar vi tar oss ann för att utvecklas som andliga/själsliga individer i ett betydligt större perspektiv än ett enstaka människoliv.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.