Annons:
Etikettminnesbrev
Läst 2780 ggr
CarolinaF
5/27/15, 7:03 PM

Till min älskade morfar

Jag borde ju inte skriva det här, inte än i alla fall.. du är inte död. Allt som har hänt är det vi vetat länge skulle hände, din demens har försämrats. Läkaren sa att du har Body Levy Demens, att din demens kommer ha olika dagar då den är mindre och värre. Precis så är det, vissa dagar är det nästan som att allt var som vanligt, men bara nästan. Jag hör på din röst att den är svag och darrig och du hakar lätt upp dig nu för tiden. Du som alltid varit ett vandrande uppslagsverk och ett matematiskt geni klarar inte av att betala en nota på restaurangen själv längre, på grund av huvudräkningen som inte fungerar längre. 

En del dagar är det så mycket sämre, du ser saker som vi andra inte ser, en del säger till dig att du inte ser dem, att du bara inbillar dig. Hallucinationer är ett av symtomen, men jag tror dig morfar. Det är klart att du ser dem, det är klart att de känns verkliga för dig. 

Vi satt och pratade för en månad som du och jag i ditt kök, du var helt med och vi skojade och skrattade, vi kunde till och med prata om sjukdomen. Att du inte minns dina hallucinationer alla gånger och att du går upp på nätterna och tror att människor är i lägenheten. Du skojade ganska friskt om det och det var skönt. Andra skulder så skäms du och blir sårad av situationen, du som alltid varit så kapabel. Du som alltid tagit hand om alla. Det var skönt att höra dina skämt, humor har alltid varit din väg och jag tror att det är så du kommer orka nu också. 

Du har inte bara varit en morfar för mig, du har varit min pappa också, den enda som har fungerat som en pappa i mitt liv. Du är min hjälte morfar, min idol, den som alltid älskar mig och stått ut med mig. Det var dig jag grät hos, det var du som satt med mig på sjukhuset alla de där gångerna, det var du som gav mig min tro på livet tillbaka när allt var så tungt. 

Jag älskar dig mer än jag någonsin kan uttrycka, allt jag är orkar jag vara tack vare ditt stöd och din ovillkorliga kärlek. Det är min tur nu att stötta dig, att gå bredvid dig på den resa du nu ska göra. Den kommer öppna dörren för en verklighet som kommer vara din egen, jag kommer inte se allt du ser, jag kommer inte höra allt du hör och jag kan inte lova att jag alltid kommer hänga med i svängarna. Men även den dagen du ser på mig och tror dig se en främling så ska jag visa dig, varje dag att du är mitt hjärta och att jag finns här för dig.

Sakta ändras du och både du och jag vet att du tar ett motvilligt steg bort ifrån mig, men jag följer efter dig, i din takt, enda till den dagen kommer då jag inte kan följa med längre.

Och från den dagen ska jag låta dig leva vidare i allt jag gör, i allt jag lär mina barn och i varje bok jag skriver.

Så länge jag lever, lever du.


Annons:
Molliza
5/29/15, 4:33 PM
#1

Det är en otroligt vacker och stark text du delar med dig av, det hörs verkligen att du älskar honom väldigt mycket och att han är viktig för dig! Det är genom tårar jag läser din text, din berättelse gjorde mig väldigt berörd. kanske för att jag själv har en morfar som lider av svår demens, jag vet precis hur svårt det kan vara även om dina känslor alltid är unika jag tycker du är otroligt stark och din morfar kommer alltid finnas i ditt hjärta och vara stolt över dig! Kram

fridelfina
8/8/15, 6:40 AM
#2

Vackra, otroligt kärleksfulla ord! Förstår att din morfar är en viktig person för dig och du för honom. Det är det viktigaste.

 
 

Upp till toppen
Annons: