Allmänt prat

"Sånt är livet"... javisst, än sen

2015-10-08 01:26 #0 av: VästkustFia

Det har varit många dödsfall omkring mig de senaste åren och därför också en hel del prat om död och sorg.

Jag tycker inte att folk i allmänhet har särskilt svårt att prata om sådant, tack och lov. Men jag har börjat lägga märke till och förundras över hur många som späckar sådana samtal med konstanteranden som "men så är det bara", "livet är sånt" "det är inget att göra åt" osv.

Skäms nästan för att jag tycker det blir irriterande när var och varannan mening avslutas med något i den stilen. Det är ju inte elakt menat. Kanske snarare ett sätt att försöka trösta sig själv eller den andre. Men efter tre-fyra gånger i samma samtal kan jag ändå få lust att fräsa "ja än sen då, både du och jag vet ju detta mycket väl, sluta tjata om självklarheter så håller vi oss till det viktiga istället!" (naturligtvis säger jag det inte)

Jag tror inte jag själv någonsin har brukat använda de där fraserna men sedan jag blev medveten om dem gör jag det definitivt inte.

Är lite nyfiken på om det är fler som tycker detta är jobbigt och om det är någon som reflekterat över varför du/ni säger så?

Anmäl
2015-10-08 01:46 #1 av: Tarotstollan

Jag kan faktiskt använda det uttrycket emellanåt som ett avslut på ett samtal som jag inte har lust att fördjupa mig i . Min sorg är min och den blir inte bättre av att prata med andra om den, jag måste själv bearbeta den i den takt som jag orkar.  Sitta och prata med andra människor har aldrig hjälpt mig med min sorg! 

Anmäl
2015-10-08 02:04 #2 av: VästkustFia

Det har du rätt i, så kan man också använda det.  Om jag själv skulle säga något sådant skulle det vara i det syftet, när jag tänker efter!

Fast jag märker också att många som upprepar dessa fraser inte verkar ha något emot att prata utförligt om det sorgliga (kan t ex märkas på kroppsspråket eller att det är de som gärna tar upp ämnet) .

Anmäl
2016-01-04 11:57 #3 av: Skorpion76

Även om det är så livet fungerar är det ändå viktigt att förstå att den som har förlorat någon verkligen saknar denna vare sig det handlar om en människa eller ett djur. När någon som har stått dig nära plötsligt rycks bort och inte finns kvar känns det tomt och konstigt. Jag har förlorat en ingift morbror och nyligen dog eldsjälen i min stads bågskytteklubb och även om jag inte sörjer och gråter öppet känns det som om någonting saknas.  

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.