Allmänt prat

Min sambo

2016-03-11 01:05 #0 av: skruttset

För bara några dagar sen hittade jag min sambo död hemma, det var hjärtat. Envisa gubbe vägrade gå till doktorn för länge. Nu känner jag mig helvimsig och gråter, försöker vara stark och allt på en gång. Jag saknar honom så det river och sliter i hela kroppen. Har någon minsta lilla tips på hur man hanterar sånt så vore det väldigt uppskattat. 🌺

Anmäl
2016-03-11 01:19 #1 av: Sabinan

Jag vill börja med att beklaga sorgen, förstår att du mår jättedåligt men det kommer att vända så småningom men ge det tid.

Tillåt dig gråta och vara ledsen, ta hjälp av de som erbjuder och prata, prata och prata. 
Du måste inte vara stark utan acceptera att du är i stor sorg nu.
Det hjälpte mig i sorgen.
Ta hand om dig. Glöm inte bort att äta och sova.

KramHjärta

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

Anmäl
2016-03-11 06:36 #2 av: Aleya

Kan även rekommendera kuratorer vid vc om du känner att du behöver extra stöd. Tror man kan ringa dom direkt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-11 21:45 #3 av: _Fisken

Jag beklagar verkligen sorgen. Kanske läge å ringa VC och begära ut Atarax eller nåt liknande för att stå ut närmaste tiden. Hjärnan har en förmåga och dämpa det värsta bara det får gå en tid.

Anmäl
2016-03-15 13:51 #4 av: Snovit79

Kontakta kyrkan, de har sorgegrupper. Är skönt att ha någon som går genom samma sak att prata med. Sedan finns kuratorer, psykologer, diakonissa osv. 

En dag i taget gäller. Försök att inte få anti-depressiva av läkare, de gillar att skriva ut det snabbt. Det fördröjer sorgen. Gå genom det värsta och känner Du sedan att Du fastnat efter 6 månader, då kan Du prova. 

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2016-03-16 02:07 #5 av: [fia85]

Försök om du kan att finna någon som förstår att sorg och läkning inte är tidsbestämt. För en del kommer upp ur sin sorg på kortare tid än man först kanske trodde och för andra tar det lång tid. Det kan ta år, ibland, och det är inget konstigt. Om du har en god vän ,be den sova där, hjälpa med att betala räkningar osv så att sådant inte faller. Min upplevelse är att all inte förstår, eller har svårt att se eller acceptera att det ibland kan ta mycket lång tid. Att ett eller några samtal kan hjälpa jättebra, eller inte alls och om det inte gör det så är inte det fel. 

Anmäl
2016-05-13 23:36 #6 av: jsson84

Beklagar verkligen sorgen och upplevelsen.

Det kommer ta tid. Acceptera det. Låt det få ta sin tid. Hitta nåt litet varje dag att göra. Gå till affären. Pyssla med blommor. Läs en bok. Ring någon. Ta en promenad. Något litet varje dag, men en sak räcker. Gå till kyrkogården med en blomma. Acceptera sorgen. Gråt ut. Känn ilska. Känn allt inombords och ut igen.

Sen säger jag som de andra. Vårdcentralen har hjälp att få. Gå dit! Vi har mycket att vara tacksamma med vården. Vi har kuratorer med mera att kunna prata med. Bara ring och gå dit! Du behöver inte göra allt själv. Ta emot hjälp. Det är okej,

Mitt personliga tips. Ha en liten bok vid sängen. Skriv minnen. Eller saker du mår bra av. Saker du längtar till. Bra saker om dig själv. Framtid, vad vill du uppleva?

Det kommer blir bättre. Hjärta

/En som förlorat flera.

Anmäl