Annons:
Etikettsorg
Läst 1186 ggr
JoannaLi
2016-10-12 10:50

Tung dag

Idag skulle min allra bästa vän fyllt 22 år. Det har gått över 5 år sen hon gick bort, men det gör ju fortfarande ont varje dag. Men, såklart är det lite extra tungt idag. Jag är glad att jag har hundlektioner hela dagen (naturbruksgymnasium), så jag har min egen "assistanshund" med mig för att stötta mig, och ikväll ska vi träna sök (det bästa vi båda vet). Sen blir det sorgekväll när träningen är över, jag ska bara ligga i sängen med vovven och minnas allt vi har gjort tillsammans och tycka lite synd om mig själv, och skratta och gråta. 

Hur brukar ni göra när sådana här tillfällen dyker upp? ❤️

Vanligtvis brukar jag ta med en bukett blommor till hennes grav och prata en lång stund med henne, men i år är jag alldeles för långt bort för att det ska gå.

Annons:
Sagolikt
2016-10-12 11:04
#1

Beklagar verkligen!

Jag brukar ibland gå till en allmän minneslund på den kyrkogård som råkar ligga närmast. Det känns ibland bättre än att inte göra något alls.

Kram till dig!

Staffan
2016-10-12 13:37
#2

Din vän måste ha varit något alldeles extra. Det monument er vänskap reste kommer ingen kunna rasera.

Själv har jag (hittills i mitt liv) inte särskilt uppmärksammat den typen av händelser. För mig är det snarare så att dom jag saknar lever kvar i mitt minne hela tiden och förändrat mig till den jag är. Ju närmare de var mitt hjärta desto oftare blir jag påmind om hur dom var, hur dom skulle ha gjort och vad dom skulle sagt.

---

Do not stand at my grave and weep I am not there; I do not sleep. I am a thousand winds that blow, I am the diamond glints on snow, I am the sun on ripened grain, I am the gentle autumn rain. When you awaken in the morning's hush I am the swift uplifting rush Of quiet birds in circled flight. I am the soft stars that shine at night. Do not stand at my grave and cry, I am not there; I did not die.

Mary Elizabeth Frye

Kram // Staffan

Upp till toppen
Annons: