Annons:
Etikettproblematik-vid-sorg
Läst 2484 ggr
sdm_b
2/7/17, 9:55 AM

Min sambos barn dog..

För snart 5 månader sen hände det som inte ska  få hända,  min sambos barn dog efter en kort tids sjukdom, och livet därefter har varit ett helvete. Jag trodde själv att jag skulle kunna stötta min sambo, men det är svårt att hjälpa någon som helt mist sin livsgnista.  Han är så instängd i sina tankar, äter massa tabletter, antidepressiva och sömnmedel. Plus att han dricker en hel del öl varje dag. Detta säger han att det är det enda som hjälper hans kaos inom honom. (fd alkolist) Jag har försökt massvis med gånger att få honom att gå och prata med någon, tycker det är konstigt att hans läkare inte tvingat iväg honom, med tanke på all medicin. Men han total vägrar. Jag har funnits där för honom på alla sätt jag kan. Men han stöter bort mig, han pratar knappt med mig längre, och när han gör det så är det, "varför kunde inte jag dö istället, jag hoppas jag dör snart" m.m. och då är han oftast full, (jag påminner honom då om sin andra son han har kvar i livet, att tänka på honom, att han behöver sin pappa mer än nånsin nu), eller så säger han bara negativa grejor till mig för att verkligen såra mig. om och om igen. Det tär på mig att se honom såhär och inte kunna göra något för honom, jag har själv börjat må ännu sämre än jag redan gör. Jag behöver någon att prata med om detta och har tyvärr inte några vänner att prata med. Hans aggressivitet pyser ut då och då, då ser jag en ren psykopat i hans blick. Jag vill hjälpa honom. men jag vet inte längre hur. :'(

Annons:
annia1
2/7/17, 11:46 PM
#1

Beklagar, både förlusten och den sits du hamnat i.

Jag vet inte hur du ska kunna stötta din sambo eller ge nåt råd så att du mår bättre. Så enda rådet jag komma på är nog att kontakta en kurator eller psykolog, både för att du själv börjat må dåligt av det hela så du får prata med en professionell, men även för att få råd hur du ska stötta din sambo. Sorg i sig är nog så jobbigt, men din sambo verkar ju även hamnat i depression så då kan det vara bra att få råd/tips från en som är utbildad.

När det gäller dig själv. Om du känner att du akut behöver nån att prata med så finns det några olika ställen man kan ringa.
Jourhavande medmänniska, telenr. 08-702 16 80 de har öppet 21-06 varje dag. 
Jourhavande präst, då ringer man 112 och begär jourhavande präst, Står att väntetiden kan vara uppemot 5 min. Lika där att det är mellan 21-06 som man ringer 112.
Sen finns även hjälplinjen. telenr 0771-22 00 60 öppet mellan 13-22 varje dag. Det står angivet som jourhavande psykologiskt stöd, men det är inte säkert att det är en psykolog som svarar, kan vara psykolog, socionom eller sjuksköterska.

Alla tre så är du anonym och som jag förstår de två första, medmänniska eller präst de kan du ju ringa hur många gånger som helst och du pratar oftast med olika personer varje gång du ringer. När det gäller hjälplinjen är jag osäker på om man bara kan ringa en gång eller om man kan ringa flera gånger. Dock i din sits så skulle jag nog ringa hjälplinjen i första hand för du har nog störst chans att få bra råd gällande hur du ska göra för att kunna hjälpa din sambo, om du ens kan göra nåt. Men du kan ju även få första råd när det gäller ditt eget mående.

.

Intehärutandär
3/3/17, 10:16 PM
#2

För det första; 5 månader är ingenting i sorgen för sitt barn. 1 sorgeår behöver man minst. För det är ett helt år med högtider som man ska gå genom utan. 

Anti-depp hjälper inte emot akut sorg, emot komplicerad sorg kan det hjälpa. Bedövar man sorgeprocessen vid akut sorg, så förskjuter man det naturliga förloppet bara. Detsamma blir det med alkohol.

Han är man och dem brukar gå in i arbete eller sysselsättning och tiger. Vi kvinnor gråter och gör praktiska saker för sorgen. T ex insamlingar för den dödes sjukdom t ex. 

Mitt barn dog för 2 år sedan och skulle fyllt 2 år i dagarna som varit och jag mår lika dåligt som första 6 månaderna. En period mellan har varit okej.

Han måste prata om sin sorg, kan inte tvingas men det är det bästa för sorgeprocessen. Det finns psykolog, kurator, samtalskontakt och kyrkans sorgegrupper. 

Kolla in VSFB (Vi Som Förlorat Barn), de är jag med  bl a och de finns på nätet såväl som på plats över landet, inte överallt tyvärr men på många platser. De har rena samtalsträffar såväl som ljuständning och pyssel till gravar m.m. De finns på Facebook. 

Kan rekommendera att han skriver brev eller dagbok till sin son. Är bra att se tillbaka på och uttrycka sin sorg på i tyst form.

Upp till toppen
Annons: