Annons:
Etikettsorg
Läst 13978 ggr
Kramis65
8/3/09, 7:54 PM

Sorg är lika dödligt som cancer

Det är vanligt att människor dör av sorg. Det menar psykologen Agneta Grimsby. Forskning visar på att dödligheten bland människor som sörjer är lika stor som de som har cancer, säger hon.

Agneta Grimsby har forskat på ämnet om hur de anhöriga reagerar när deras kära går bort.
Hon har mött många äldre personer som har tappat livslusten när de drabbats.
- Jag har själv hört dem säga "varför ska jag gå här och skrota när mitt livs innehåll är borta"? Mellan fem till tio procent drabbas av så kallad komplicerad sorg. Det blir så svårt för dem att det är tveksamt om de vill fortsätta, säger Agneta.

Hon tycker att det är viktigt att sjukvården uppmärksammar problemet och att de kvarvarande får stöd.
- Sorg är en stor fallgrop båda psykiskt och fysiskt. De drabbade måste få tidigt stöd för att förhindra tidig överdödlighet.
Som omgivning till dem som sörjer kan man också göra mycket.
- Man kan lyssna, hjälpa till med praktiska saker och se till att de äter. Dessutom är det viktigt att de får komma ut på promenader för att sätta i gång endorfinerna.
Hos yngre som mister en partner kan stressen bli ännu värre än för de äldre.
- De är ofta så oförberedda, har barn, amorteringar och annat. Suicid är vanligare bland yngre vars partner har gått bort än äldre, säger Agneta Grimsby.

// Ulrika

Medarbetare på Frivillig arbetare, sorg ochMatlust En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. Man behöver inte veta allt, men man kan ta reda på det!

Annons:
Lena1971
8/4/09, 4:17 AM
#1

Jag har hört att det är vanligt att gamla människor som förlorar sin livspartner själva dör. Jag visste inte att det gällde unga människor också, även om det då gäller suicid!

Egentligen förvånar det inte. Det är alltid svårt att förlora sina nära och kära.

Bra tips i artikeln på hur man tar hand om sörjande: mat, promenader, lyssna… Enkla saker, men nog så viktiga!


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

malou98
8/29/09, 4:23 PM
#2

Det är det som varit så svårt för min del, ensamheten. Har bara ett fåtal vänner kvar och dom kan inte hantera en sörjande människa för då mår dom själva dåligt.

Jag har upplevt mer sorg dom senaste tio åren än någon människa förmodligen gör under hela sin livstid.

Det började med min man,sen rullade det på med släktingar nära vänner min mamma och det slutade med min son, så att jag inte tagit mitt liv för länge sen beror bara på att jag har två barn till och dom är anledningen att jag finns kvar…..märk finns…..för det är det jag gör jag finns men jag lever inte.

Varje dag är ett kämpande för att överleva och tro mig det är inte lätt.Kram Marie-Louise

ps jag har hjälp från psykiatrin

Axna
9/2/09, 12:49 PM
#3

Bra artikel!

/Chatarina

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

MinAmstaffNero
9/8/09, 8:56 PM
#4

Finns många som tyckler jag ska prata med en psykolog eller nåt då jag är så förstörd av att jag förlorat min bäste vän(Hunden). Jag grinar varje natt till söms.. Och nu har det gått mer än 1 år.

Ceciliaolucifer
9/9/09, 3:27 PM
#5

#4 Jag hoppas att du tar ett beslut som är rätt för dig och ditt hjärta, och din sorg. Ibland är man inte mogen att gå vidare. Jag befinner mig själv där och jag mår också fruktansvärt dåligt.

Upp till toppen
Annons: