Annons:
Etikettsorg
Läst 31123 ggr
Axna
9/11/08, 2:03 PM

Olika faser i sorg och kris

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Skriven av DavidE, sajtvärd för Psykologi iFokus. För att lära sig förstå sina egna och andras reaktioner i sorg eller kriser av olika slag kan detta kanske vara till hjälp?

För att lära sig förstå sina egna och andras reaktioner i sorg eller kriser av olika slag kan detta kanske vara till hjälp?

Det här är samma indelning som sjukvården och präster/diakoner använder vid svåra krisreaktioner.

Sorg och kriser drabbar oss alla någon gång under livet. En närståendes död, arbetslöshet, sjukdom, ekonomiska problem. Anledningarna kan vara många.

Chockfasen

Chockfasen kan vara från några korta ögonblick till flera dygn. Man håller då ifrån sig verkligheten och de besked man får. Människor reagerar på olika sätt i denna fas - en del kan skrika ut sin sorg, andra blir som förlamade. I de fall krisen börjat stegvis, kanske då en sjukdom utvecklats till ett gradvis värre tillstånd, märks inte chockfasen, utan många går vidare till nästa fas.

Reaktionsfasen

Nu börjar man inse vad som skett. Den nya situationen ska nu bli ett med ens liv, och reaktionen kan bli svår. Ofta försöker man intensivt att hitta någon mening med vad som skett. Frågan "Varför?" upprepas ofta gång på gång. Förklaringarna blir ibland av magisk natur.

Försvarsmekanismer använder de flesta människor och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till "vardags" och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris.

Undertryckande - man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad.

Regression - återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret. Tablett- och/eller alkoholmissbruk kan också bli följder.

Förnekelse - en typ av bortträngning - "det här har inte hänt".

Projicering - någon annan beskylls för det som hänt.

Isolering av känslor - separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar.

Bearbetning och Nyorientering

I dessa faser har man kommit över det allra värsta och börjar se framåt.

Under bearbetningsfasen accepterar man så småningom det som skett, och kan till och med börja intressera sig för tidigare aktiviteter.

Under nyorienteringen klarar man sedan så sakta att ta in sin sorg och förlust i den egna livshistorien. Ett ärr lämnas kvar, men man fungerar i kontakten med andra och med livet utanför.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

(Skriven av DavidE, Sajtvärd för Psykolologi i fokus )

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Här är finns artikeln och trådenPsykologi i Fokus

____________________________________________

Tack David för att jag får använda artikeln i sorg i fokus!

/Chatarina

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

Annons:
Leffe
9/11/08, 3:10 PM
#1

På mig stämmer dessa faser. Det gick till ungefär  så när min far gick bort, likaså min bästa arbetskamrat. Första fasen då fanns ingen direkt reaktion på mig. Jag tröstade alla andra. Sedan på natten kom det över mig  totalt och jag var nästan otröstlig.
Sedan bearbetade jag det på jobbet både sorgen över kamraten och min far. Nu finns det långt bak i huvudet och man kan tänka på dem ibland och det utan tårar. Det tar sin tid.

[Norum]
9/11/08, 4:00 PM
#2

Jag har förträngt att pappa inte finns längre. Jag kan prata om det och så men jag har inte tagit det till mig. Inte ett skvatt.. Och det är 5 år sen.

Axna
9/13/08, 9:10 PM
#3

Det stämmer på mig också! *suck*

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

AnneN
9/13/08, 10:59 PM
#4

Det stämmer in riktigt bra på mig med

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

David
9/14/08, 12:06 AM
#5

För mig brukar jag ofta komma direkt in i bearbetningsfasen, tränger bort det som hänt, men sen kommer allt i bakvänd ordning, men det kan dröja rätt lång tid efter det inträffade innan det börjar. Så både jag och omgivningen blir lite förvirrade.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[Norum]
9/14/08, 12:18 AM
#6

Jag brukar klara mig rätt bra faktiskt, börjar bli otäckt van att folk bara försvinner. Det har varit några år nu som har varit mycket tungt, många begravningar. Till slut blir det en slags acceptans.. Men pappa.. nej, aldrig! Om jag så lever tills jag blir 100..
Han fattas mig varje dag..

Annons:
Axna
9/14/08, 1:17 AM
#7

Kan man va i alla fem faserna samtidigt under reaktionsfasen?

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

David
9/14/08, 11:11 AM
#8

Axna, ja, det tror jag att man kan. Har för mig att det till och med är rätt vanligt.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Mandysan
9/18/08, 8:58 PM
#9

Gud vad det känns igen, isolerar mina känslor tills allting brister…:(

Axna
9/18/08, 11:31 PM
#10

#0 Jag gör likadant, vågar inte ens tänka på det. Är så rädd att allting brister och jag kan inte göra ett skvatt åt det!

Kanske borde du och jag lära oss att släppa ut våra känslor i vågar?!

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

Mandysan
9/18/08, 11:32 PM
#11

#10 Menar du mig? ;) För jag skulle behöva lära mig att släppa ut känslorna innan de äter upp mig :/

Axna
9/18/08, 11:38 PM
#12

#11 Ja, jag menar dig. Skrev lite snabbt! SkämsGlad

Vet du, jag har ett förslag. Varje dag ska vi skrika så mycket vi orkar och kan i 3 min! Jag slår vad om att man mår bättre efteråt!

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

Mandysan
9/18/08, 11:40 PM
#13

#12 *S* Vi får väl prova :)

Annons:
Axna
9/18/08, 11:48 PM
#14

#13 ja, det får vi göra! *S* Det är en absurb ide , men jag tror på den!

I Kina finns det affärer där folk köper proslinsaker och sen får dem gå in till ett annat rum efteråt i affären och slänga porslinet på golvet/väggen. Allt för att släppa ut sina känslor! Glad Dem mår visst bra efteråt när dem får slänga porslinet!

Synd att det inte finns såna affärer i Sverige! *S*

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

[Norum]
9/18/08, 11:54 PM
#15

En gång i tiden i en av mina svåra stunder tog jag faktiskt en äggkartong.. Plockade äggen ett och ett.. Slängde dom rakt in i väggen! Kletigt som attan men vaddå? Just att se hur äggen rann ner för väggen, sakta, segt, kletigt och hur gulan ville vinna över vitan.. På något sätt representerade det min sorg och förtvivlan. Det hjälpte faktiskt! Knepig symbolik som hjälpte mig i en knepig situation. Så allting går! :-)

David
9/19/08, 1:05 AM
#16

En gång i tiden när jag drabbades av sorg, dock inte ett dödsfall, men ändå en sorg som tog hårt på mig, först slöt jag nog mig själv en vecka. Sen när reaktionerna började komma råkade jag slänga om kull en byrå. Sen var det bara att sätta sig på golvet och storgråta. Då kom reaktionerna. Alla omkring trodde ju att det inte var någon direkt fara, eftersom jag inte visat så mycket mer än nedstämdhet i början.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

signemo
10/1/08, 9:01 PM
#17

Skrev samma inlägg i en anna tråd men kopierar in det här också.

Vid ett  tillfälle lyssnade jag på en psykoterap. som heter Lennart Björklund. Ett mycket bra föredrag. Han talade om sorg. Att alla gick igen det han kallade 4 faser. Men i vilken ordning som helst.

Och att sorg inte alltid är att någon dör det finns många typer av sorg.

Denna träff var anordnad av en lantbrukare som var nyskild,vilken också är en sorg. Många hade skilt sig och han ordnade denna träff tillsammans med LRF och kyrkan.

Efter denna träff som drog över vad bygdegården tg in i människor. så har jag misst 3 arbetskamrater varav två var goda vänner också, släktingar  och andra vänner. Det har varit naturliga dödsfall av ålderdom, cancer, olyckor och självmord.

Vid alla tillfällen har jag känt att Lennart Björklunds ord finns i bakgrunden . Inga sätt att sörja är fel, alla sörjer olika och i vilka former som helst.

Skulle varmt rekomendera att be honom skriva en artikel här.

Var rädda om varandra

Axna
10/1/08, 11:38 PM
#18

signemo, var kan jag få tag på Lennart Björklund?

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

mongu
10/2/08, 7:50 PM
#19

#18 Skickar ett pm till dig.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

signemo
10/3/08, 5:48 PM
#20

# 18. Hej Axna.

Jag klistrar in en länk till hans hemsida.

Den ser väl kanske inte så imponerande ut. Men ring honom annars.

http://user.tninet.se/~axn036m/index.html.

Om inte han kan hjälpa Dig med det du vill, så kanske han kan tipsa dig.

Kram och ha en fin helg.

Var rädda om varandra

Annons:
shorty73
10/4/08, 3:19 PM
#21

Tog mig tre månader att reagera på att min mor dog.Hade precis lagt mig för att sova o rätt var d var dök hennes namn upp i mitt huvud.Satte mig rakt upp i sänge,började skaka i hela kroppen o började skrika efter min mor…efter det kom alla andra faser.Det tog ett tag att förstå att det var ok att vara arg oxå i sorgen.Jag var väldigt arg på min mor o skällde på henne för att hon var tvungen att lämna oss…Det är många år sedan nu(-93)men kan fortfarande känna en stark sorg över att hon inte är kvar…

Sweet-Tea
10/8/08, 5:19 PM
#22

Efter många olika sorger som tär inom en, så tror jag man hoppar runt i dom där olika stadierna kontinuerligt.

För i en sorg har man nått ett visst stadie och i en annan sorg ett annat stadie.

Det är lätt att tänka på en sorg och sen väcks alla sorger till liv, speciellt i regressionsfasen.

Man får arbeta med sig själv hela tiden för att kunna fungera med andra människor och följa de normer som samhället påbjuder.

Själv kan jag vara jättebitter på livet och anse mig ha  rätten att säga och göra vad jag vill, efter allt jag genomlevt. Men det är jue inte hållbart, så det är en ständig kamp…

En kamp att inte vara för negativ, inte för bitter, inte för självdestruktiv eller för arg…

Axna
10/9/08, 1:51 PM
#23

#22 Ja, jag håller med dig Tea… Det är en ständig kamp, att inte bli bitter, negativ med mer. Tyvärr börjar man bli trött på att kämpa hela tiden….

Förresten, välkommen hit! Flört 

(Tea är min svägerska! Glad)

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
neeeej
12/10/08, 9:47 PM
#29

Jag vill bara tro att det som hänt inte har hänt. Det skedde inte. Allt ska vara som vanligt… Men man börjar förstå att det inte blir det, aldrig mer.

Upp till toppen
Annons: