# Skuldkänslor Author: skotty Nu är det drygt 2 år och 4 månader sen min älskade mormor gick bort i cancer/hjärtinfarkt. Det första året var fruktansvärt. Jag orkade inte med någonting. Och med hennes död kom massa hemska minnen tillbaka. Allt som jag förträngt var där igen och slet sönder hela mig. Jag tänker på mormor varje dag. Hon var mitt allt, min bästa vän. Men det är sällan jag gråter.. Jag vill gråta, jag vill känna smärta osv för att hon inte finns här mer. Men det är sällan jag gör det. Jag har blivit alldeles för van vid att hon inte finns, känns det som. Och sen, kommer en tsunamivåg av saknad, smärta, sorg och **skuldkänslor** och dränker mig. Jag tror ju på det övernaturliga och att hon finns kvar hos mig och jag vet att hon inte vill se mig ledsen. Men det känns som att om jag inte gråter och har ont varje dag (det har jag ju men det är inte lika fysiskt och påtagligt längre, har väl vant mig?) så känns det som att jag inte visar det tillräckligt mycket. Jag fick 18 och ett halvt år tillsammans med henne och det känns så dumt att man.. "gått vidare" så fort. Känns som att hon tror att jag glömt henne eller något.. Är det någon som förstår mina känslor? Och kanske delar dom? Slänger in en bild på mitt vackra halsband som jag bär varje dag. Det står hennes namn på det. ## Comment 1 Author: Inga-Lill Lellky Hej, jag förstår precis. Min man dog i cancer för 10 år sedan och jag tänkte att jag fått mitt liksom men nu har min mamma 78 år fått Alzheimers och hon är bara "borta". Hon har varit min bästa vän under alla år och jag saknar henne. Vi bor i samma trappa men hon kommer inte ihåg när vi setts senast. Hon har hjälp från omvårdnadsgruppen men vill inte fast hon behöver och bokar av hela tiden. Jag känner mig så ensam utan min mamma. Min pappa är död sedan länge. Jag har länge haft behov av att få prata med likasinnad och därför har jag och min dotter startat en ideell förening som hjälper andra som söker en likasinnad. Vi har börjat med cancer anhöriga och skapat www.cancerkompisar.se där man kan hitta nån att prata med på nätet. Sköt om dig! ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tror att din mormor är glad över att du går vidare i livet. Jag har själv varit i samma sits som du där jag har haft mycket skuldkänslor för att jag fått leva vidare. Jag tror inte att de avlidna vill att våra liv ska stanna upp bara för att dom är borta och dom vill inte att vi ska känna skuld över att vi fortsätter med våra liv. Det är tillåtet att skratta och vara glad fasten dom inte är här längre. De är vid vår sida ända och gläds med oss. När vågen kommer så försök släppa lös tårarna, det är okej att gråta för trots allt så saknar du ju din mormor. Men som sagt skuldkänslorna behöver inte finnas där. Jag tror att om vi stannade upp total och gick in i vår sorg skulle nog våra anhöriga på andra sidan vara ledsna för oss. Du har fullt naturliga reaktioner. Men det kanske finns en del innan din mormors bortgång som är obearbetat. Om du vill prata mer är det bara att pma Ta hand om dej kram ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag känner verkligen igen det du beskriver ,man anpassar sig mot sin vilja kan man säga ...det är såna vi är...vi bara måste och ibland ligger förnuftet före känslorna om du förstår hur jag menar. Hjärnan kanske förstår,men inte dina känslor..så kan jag känna. Man skulle bli helt slut av att känna smärta konstant, tror man är stark för man måste <3 Så fint att du bär halsbandet, ibland kan man ju tatuera in något med som betytt mkt för än i sitt liv, jag skulle också ha halsbandet på mig, jämt som Du nu har:) Var rädd om dig :) , jag går igenom sorg med och det är hemskt 💔 ## Comment 4 Author: skotty #1 Ska kolla in den där sidan, verkar vara nått bra 👍 Tack 🙂 #2 Jag vet ju att hon inte vill att jag ska vara ledsen.. Men på nått sätt känns det som att jag får henne tro att jag har glömt henne. Så när den där vågen kommer och det brister för mig säger jag alltid "jag har inte glömt dig, mormor" .. Usch, så jobbigt. #3 Hehe, jo, jag har ju en tatuering också. Gick emot hennes vilja och gjorde en iallafall. Hon gillade inte tatueringar… Men jag hoppas att hon tycker det är okej ändå 🙂 Ja, sorg är riktigt hemskt… 💔 ## Comment 5 Author: [Borttaget] Hehe okej :) jag funderar på något jag också men vet inte vad ännu bara :) vad som än blir så är det ett fint kärleksbevis :) och kärleken tar inte slut bara för man inte längre finns i levande 'form ' .. ## Comment 6 Author: skotty #5 Jag har ett hjärta bara å så står det "mormor" men även "morfar", även fast han lever.. Men ville ha med honom också ❤️ Ska bygga på den och lägga till mamma, och sen tre stjärnor för mina syskon och en tass för min hund som dog i höstas. Har många planer, dock inga pengar 😉 ## Comment 7 Author: [Borttaget] Ooo , det kommer bli fint och bra :) jag kommer nog aldrig våga tatuera mig iaf , aldrig velat ha någon så får väl hitta på något annat :) ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag känner mig så otacksam och gnällig....men jag blir så depp och det ' är inte kul' om inte alla är med....blir så ledsen inuti. Har en väldigt nära relation till min faster + sambo , var ute och fiska med dom i helgen och vi hade jättetrevligt och mysigt...men så blir jag ändå så otroligt LEDSEN inuti för ' det är ju inte kul om inte alla är med ' .....det är så det känns. Jag borde vara glad åt det bra med dom,men ändå så ligger jag under täcket och är ledsen för 'alla ska vara med' <3<3<3<3<3 ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag fattar precis. Min hamster dog förra året (jag vet ingen människa jag länge levt med men jag älskade henne) när dog var jag ledsen i några dar. Sen så fick livet gå vidare men jag sakna henne stort i bland. Jag håller på att glömma bort henne men jag VILL INTE. Jag vill gråta. Det känns ganska jobbigt att man måste gå vidare. Det var ju en underbar vän som fanns där.. Kram🤗