# Egoistisk sorg? Author: [Borttaget] Vad är sorg egentligen? Och är den inte egentligen ganska egoistisk? Tänkte på detta då pappa gick bort.. Han var både gammal och skröplig så det var väl ingen större överaskning men sorgen slog hårt ändå. Många, många sa: Du får tänka på att han har det bra nu, Nu får han vila.. Till slut blev jag så för..annad att jag sa som det var: Jag vet att pappa har det bra, det är JAG som inte har det bra! ![Skrikandes](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") Det var min förlust, jag som saknade, jag som grät och jag som bara ville följa med honom. Min sorg.. En egoistisk sorg, JAG ville inte.. JAG ville.. Tror nog att alla sorger bottnar i denna förlamade känsla av övergivenhet och ensamhet. Bara lite om mina tankar... ## Comment 1 Author: trullsan Nej det är inte egoistiskt att tänka som du gör för alla sörjer på olika sätt.Vissa personer eller djur för den delen sörjer man på olika sätt beroende på i vilken relation man stod till varandra. Jag har fått enorm respons från alla möjliga håll som försöker beklaga sorgen. En sak har jag lärt mig i mitt försök att överleva smärtan av förlusten av min man som dessutom var min allra alra bästa vän. Det finns inget rätt eller fel hur man sörjer och hur länge proccessen varar. ## Comment 2 Author: catfoot Sorgen i sig är nog ego...Man sörjer för sin egen skull, hur än sjuk den kära man mist varit, så kan man nog inte ta det som en tröst då..Minns när jag miste min pappa, han hade under många år haft svår kärlkramp, å mådde verkligen jättedåligt...Jag såg inte detta eller blundade för det när min pappa avled..Jag sörjde å förstod inte det jag fattar idag 18 år senare...Ja, jag sörjde egoistiskt på alla sätt..Kramisar Catfoot ## Comment 3 Author: [Borttaget] Känns ju lite själviskt när man tänker: Bara en vecka till, en dag, ett ögonblick till lång nog för en kram.. För det är ju inte den avlidna det är synd om egentligen, det är ju vi som är kvar som mår dåligt.. Håller med dig, Catfoot.. egoismen släpper ju efter ett tag men innan dess... urk! ## Comment 4 Author: catfoot Ja, visst man tänker hela tiden..Att det är mig det är synd om det var faktiskt min pappa som dog, å han lämnade mig här helt ensam å övergiven....Ja, å sen att min pappa inte orkade leva med sin sjukdom längre, ja det fanns inte i mina tankar, för det var jag som sörjde min pappa...Ja, man mår verkligen jättedåligt i sin sorg..Dom som är döda lider eller sörjer inte..Dom har det nog bra därborta, mycket bättre än oss som går här å sörjer.../Catfoot ## Comment 5 Author: Axna Bra tankar som ni kommer med! /Chatarina ## Comment 6 Author: Destany Håller med vad ni andra skriver.. Jag sörjer att jag aldrig mer får träffa mormor. för hennes skull var det bäst att få somna in innan värken gjorde så att hon blev rullstolsburen..för det ville hon absolut inte.. så jag vet att hon fick det bättre o att hon äntligen slapp sin svåra värk o hon dog fort men jag känner mig oxå övergiven.. jag vill kunna gå o prata med henne.. vill se henne igen vill höra henne.. så att jag sörjer det e för att jag saknar henne enormt, hon fattas mig..