# Att flytta sorg.. Author: [Borttaget] Jag ska på begravning i morgon. Det är min mans bror som har gått bort. Allt känns lite overkligt men så fungerar ju livet. Det jag tänker på nu är att i en sån här situation så kan jag nästan flytta över sorgen och tankarna på den dag då det är jag som är änkan.. Hur kommer det att bli den dag han tas bort från mig? Ensamheten, ledsen, kanske nervös för ekonomin, begravning, övriga familjen och vänner.. På nåt vis har jag väldigt lätt att flytta över sorgen till det som en dag ska komma. Sätta mig in i hur svägerskan känner sig just nu.. Svårt att förklara...  Är det fler än jag som tänker så här eller? ## Comment 1 Author: elize-l Nej jag lever nog mer i nuet och inser att mycket kan hända på vägen. Har aldrig varit den som rotat mig speciellt länge, är väl valonblodet så jag har ingen aning om var jag finns eller om jag lever med någon om ens 1 år. Det som händer det händer och min livsfilosofi är att allting ordnar sig alltid på något vis =) (Lite framförhållning finns ju vad gäller min egen död. Föräkringar skrivna så dom går till mina barn. Barnen vet att jag ska eldas upp och grävas ner i en minneslund, var är mindre noga. Min stora skräck skulle vara att dom gräver ner mig hel och jag vaknar utan att komma ut =( hemska tanke) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Nä... inte riktigt så jag menar.. utan dessa tankar kommer mer nu, vid begravningstillfället och en stund efter dödsögonblicket liksom. Då kan jag känna den här "skräcken", om det vore jag.. Blev jag tydligare nu? Hm... vet inte riktigt hur jag ska beskriva det hela. Annars har jag inga tankar på det utan det är som du säger. Jag vet hur jag vill begravas och det vet A med. Inga problem så alls.. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Det är svårt att veta hur man kommer att reagera. Vi är ju så olika som människor. Jag tror att sorgen ser olika ut beroende på om det är ens make, barn, förälder eller vän som har gått bort. (Hoppas ni förstår vad jag menar) När min man gick bort plötsligt (17 år sadan) så blev allt kaos. Funderingar om jag hade tex råd att bo kvar i huset, hur jag skulle klara av att fostra tre barn själv. Hur barnen skulle klara av vardagen utan sin pappa. Ja, det blev många frågor som dök upp att oroa sig över. Något som jag och min man hade aldrig pratat om var, hur vi ville begravas,( som jag tycker i dag är viktigt att göra.) Hur det än är så underlättar det lite. Det vi gjorde var att dekorera kistan själva och barnen fick plocka sina handbuketter  i trädgården.              Gravstenens utformning ritade jag själv. Att vara med och förbereda begravningen gav oss tröst. Ensamheten var svårast, en ensamhet som människor har svårt att förstå om dom själva inte har haft en livskamrat som har gått bort. Att se barnens saknad efter sin pappa var också svårt. Jag vill krama om alla som har det svårt och tillåt er själva att sörja.... ## Comment 4 Author: [Borttaget] \*3 Håller med dig fullständigt. När vi var på min pappas begravning i Jämtland så var det min tyngsta dag i livet. Men det kom en bra sak ur det hela.. Efteråt sa min man: Så där vill jag ha min begravning. Det kändes så skönt, för nu vet jag hur han vill ha det. Det är inget vi har pratat om, det bara blev så. Så när/om den dagen kommer vet jag hur jag ska göra. Och det kommer att göra det praktiska SÅ mycket lättare. ## Comment 5 Author: Lilacbower Jag gör nog lite tvärtom! När jag läser i tidningar om barn som dött så vet jag i varje fiber av det som är jag hur de föräldrarna har det - hur deras liv fullständigt kraschat! Det där svarta hålet som liksom slukar en.... ## Comment 6 Author: Gullan402 Jag har varit med om det, att vara änkan. Min man dog plötsligt och helt oväntat i sin säng för lite drygt 2 år sen. Just då var det jättejobbigt samtidigt som jag stängde av till en viss del. Barnen var det som höll mig uppe. Jag var tvungen att göra så allt varr som vanligt för dem trots allt. Min man avled den 21 dec, meningen var att jag skulle varit iväg och handlat julklappar den dagen men av förståliga skäl kom jag inte iväg. Dagen efter tog jag barnen med mig till stan och de fick mer eller mindre välja julklappar själva. Sen slog jag in dem hemma och de fick dem med tomten på julafton. Julafton firade vi hos svärmor som blivit änka 1 år tidigare och nu förlorat en son. Min svåger med fru och barn var också där. Tyvärr så trivdes varken jag eller barnen. I farmors hus får man inte nämna de döda, då ska det hummas och fnysas.  Svägerskan struntade i "reglerna" och pratade på med barnen om pappa. ## Comment 7 Author: [Borttaget] **#6** Vad bra att någon bröt trenden, det behöv när det är sk förbjudet att prata om det. Behöver man prata så ska det tillåtas, iaf till viss mån så alla orkar med det iaf. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Vad bra att din svägerska struntade i "reglerna". Jag tycker att det är viktigt att barn ska få prata om sin förälder som har gått bort. Kan ni tänka er barn som på självaste julafton inte får prata om sin pappa - hu, så hemskt ....