# Helgen som var blev en form av ett avsked...
Author: Chutney

Min mor flyttade ju förra helgen och jag var där nere en vecka cirka innan själva flyttdagen.

Nu har vi sagt adjö av huset där vi har haft så många goda (men även dåliga) minnen av min styvfar som gick bort december 2008.

Jag och mamma åkte samma bil upp till Borlänge och jag kunde inte låta bli att börja gråta när vi åkte därifrån. MEN, jag döljde det för mamma...för att inte göra henne upprörd.

Känns ibland som om man inte är den "rätte" att sörja, om ni förstår vad jag menar?

Men...självklart finns inte Janne kvar i huset där. Han finns med oss. I våra tankar, våra minnen och vår saknad.

Nåt lustigt - min mamma satt ensam hemma i nya lägenheten häromkvällen. Zappade på tv:n och hamnade på programmet Singing Bee. Hon säger högt - Janne, är du med mig?

Då börjar dom spela och sjunga **deras** låt just på Singing Bee - Words av F.R David.

Denne låt var även en av 3 på begravningen. Det är väl ett gott tecken anser jag :)

**Gud vad vi saknar dig Janne...pappa**

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Skönt för din mamma att känna att han fortfarande är med, trots flytten och allt.

Att du sa farväl till huset kan jag förstå, för där var han ju... där käns det som om han fortfarande var, gick omkring.

Själv hade jag jättesvårt att skilja mig från min bror Jan:s/"Jannes" grejer och rum... tvingade mig själv tillslut eftersom jag insåg hur osunt det var, för det gjorde ju inte honom levandes igen ju. Minnena har man alltid med sig, men saker/byggnader försvinner och går sönder... allt materiellt försvinner eller förändras konstant ju.

## Comment 2
Author: Chutney

Ja, jag tror att hon känner att han är med henne på något sätt. Han är nog med oss alla :)

Kan förstå dina tankar och känslor också. Det är ju ändå som du säger, minnena man alltid har med sig...

Kram Chutney

## Comment 3
Author: Alexej

Man gör det man orkar. Samtidigt är det skönt att kunna börja om. En ny omgivning är ibland en bra metod.