# Scen 3 ur min bok "Det gör så ont att födas"
Author: Asfaltsblomma

**1970**

De små händerna rotar runt i frysboxen. Det blir så kallt om fingrarna att hon går och tar på sig sina lovikavantar. Kattis kliver upp på stolen och dyker ner i frysen igen. Till slut finner hon det hon söker, ett paket Findus fiskpinnar.

   Kattis tänker överraska mamma med fiskpinnar och bruna bönor, och majonnäs förstås, tänker hon och slickar sig om munnen. Hon är hungrig som en varg. Pappa har åkt för att hämta mamma på jobbet. Per är hos Kalle och kommer hem först ikväll.

   Hmm ... hur är det nu då, som mamma brukar göra när hon lagar mat? Funderande rynkar hon ögonbrynen och gör roliga miner med munnen, medan hon trycker pekfingret mot pannan

   Stekpanna till fiskpinnarna och en kastrull till bruna bönorna. På med plattorna och smör i pannan. Åh, vad glada de blir sen, tänker Kattis och den lilla munnen formas till ett leende. De stjärnklara femårsögonen glittrar.

   Plattorna blir heta och Kattis hinner inte riktigt med. Fiskpinnarna blir svarta som kol och bönorna bränns fast i botten. Matoset sprider sig som en dimma i det lilla köket. Oj, spisen, tänker hon och fumlar med vredet tills lampan slocknar. Sen klättrar hon upp på fönsterbrädan och öppnar fönstret. Det svider i ögonen och tårarna rinner. Inte bara av matoset.

   Bilen kör upp bredvid huset. Innan Birgitta hunnit ur bilen smäller Åke igen dörren och springer in.

   - Vad har du gjort, unge! Ska du elda upp huset!

   Kattis sitter uppkrupen i ena hörnet på kökssoffan. Underläppen darrar och hon slickar bort en tår. Försiktigt tittar hon upp när pappa stormar in med spretande, stela fingrar.

   - Svara! Skriker han och tar ett hårt grepp om Kattis överarm.

   Han lyfter henne över bordet och skakar henne kraftigt.  Mamma kommer inrusande och ställer sig emellan dem. Hon försöker lossa hans grepp om armen.

   - Du rör henne inte! Usla karl! Släpp henne, säger jag

   Tårarna väller fram i Birgittas ögon.

   Han tar ett nytt tag, men denna gång i Kattis öra. Och lyfter. Det bränner av smärta.

 - Ahhhjjj! Ahhjjjjee! Det göööör onnnnnt! Mamma!

   Han släpper taget och hon dunsar ner på golvet. Mammas gråt skjuter sönder. Som en brinnande pil krossar ett kristallglas splittras det lilla hjärtat.

   - Din jävla, förbannade skitgubbe, väser Birgitta fram mellan ihopbitna tänder.

   Kattis reser sig upp och skyndar fram för att kasta sig i mammas famn. Knivar skär, måste trösta mamma. Åke lämnar köket med uppskjutna axlar och ett monstermorrande ljud.

   - Mamma, mumlar Kattis, och stryker sin lilla hand varsamt över Birgittas kind. Min mamma.

   Hon pussar mammas panna, öron, näsa och ögon.

   - Älskade lilla Kattis, är allt hon stötvis lyckas viska fram mellan andetagen.

   Birgitta lösgör sig försiktigt från de små armarna och går ut i hallen med bestämda steg. Hon sticker in fötterna i de hällösa skorna och lämnar huset. Det blåser ute och de färggranna löven virvlar runt henne där hon går. Kattis springer ut, tittar sig oroligt omkring. Var är mamma? Hon får syn på Birgittas ryggtavla.

  - Mamma! Vänta på mig! Vart ska du? Gå inte! Mamma!

   Hon hinner ifatt mamma och får tag i hennes klänning. De små knogarna vitnar. Hon får inte tappa taget.Birgitta stannar upp. Hon skakar. Kattis står där med huvudet tätt intill mammas bröst, och armarna krampar sig fast runt hennes kropp. Och så kommer hon på vad hon ska göra.

   - Mamma, vet du vad? Nu ska vi gå hem igen och så ska vi ...

Mamma avbryter den muntra lilla rösten.

   - Nej! Jag går inte hem igen. Jag gör det inte!

   - Men mamma, JAG VET! Vi ska bada, i badkaret. Det som vi tycker är så mysigt. Och leka, "ett skepp kommer lastat". Mamma ... och så sitter vi där och leker. Och så ska vi ta med fika, för vi ska ha pick-nick i badkaret. Visst?

   Kattis ler stort och letar efter mammas blick. Hon börjar dra och slita i klänningen och till slut börjar Birgitta gå hemåt igen med tunga steg. Hennes nersjunkna axlar är på väg till helvetet igen.

   Kattis nästan dansar medan hon dukar fram till pick-nicken på badkarskanten.

   Det varma vattnet ångar. På varsin sida sitter de. Vattnet syns knappt för alla leksaker som flyter omkring på ytan. Kattis hinner ta en tugga på kaviarmackan innan hon tappar den i badet. Hon skrattar till och möter mammas blick. Nu fnissar de bägge två.

   - "Ett skepp kommer lastat", säger Kattis så grovt hon kan med trutig mun. Hon skrattar gott och kastar över sin vattendränkta macka till mamma.

 Hur kan det vara möjligt

att i ett litet hjärta

rymma det högsta berg