# Scen 9 ur min bok "Det gör så ont att födas"
Author: Asfaltsblomma

**1982**

Det är varmt och solen står högt på himlen. En sån här dag ska man ligga på stranden, inte kuska tvärs över landet ner till Malmö. Hon torkar svetten från pannan. Kattis och kompisen Millan ska bara sola och bada i en hel vecka. Och titta på killar förstås. Ett och annat tältmöte blir det nog också. Svårt att undvika, tänker hon, och sneglar på Millans pappa och mamma i framsätet. De är stränga, men snälla ändå liksom.

Campingen hyrs ibland av några kristna musiker som också har möten på kvällarna i det stora tältet. Om inte annat, tänker hon, så kan man ju gå dit för att titta på snyggingen i bandet. Efter några dagar bestämmer sig tjejerna för att tälta en natt för sig själva på en annan camping en bit ifrån. Efter mycket tjat går Millans föräldrar med på att de ska få det lilla äventyret och hennes pappa skjutsar iväg dem dit och hjälper till att slå upp tältet. Sen följer de med honom tillbaka. Det är ett ungdomsmöte i det jättelika tältet som de inte vill missa. Då kommer den där predikanten som Kattis tycker är så snygg, fast han är i fyrtioårsåldern och hon bara sexton. Och fru och flera barn har han också. Men titta kan man ju få göra.

Klockan är så mycket när de kommer tillbaka att de går direkt bort till det stora tältet. Folket har redan börjat på att strömma in och gänget spelar för fullt. De sätter sig långt fram för att se så bra som möjligt. – Kolla, Millan! Där är han. Gud va´snygg han är. Eller hur?

– Lägg av! Han är ju en gubbe ju.

   Kattis tittar mest på honom hela tiden och efter en stund får han syn på henne också. Deras blickar möts åtskilliga gånger under kvällen. När mötet är slut är det full trängsel i tältgångarna. Kattis tar Millan i handen för att inte tappa bort henne i folkvimlet.

De bestämmer sig för att lifta tillbaka till campingen. De ställer sig bortanför receptionen vid vägkanten. Det är långa köer med bilar där som är på väg hemåt efter tältmötet. En blå sportbil svänger upp vid sidan av dem och stannar. Kattis böjer sig ned för att titta in i bilen. Det är han! Pastorn. Den där snygge, medelålders pastorn. – Hej, tjejer! Vart är ni på väg då? Kattis känner hur det hettar om kinderna. Undrar om han ser att det är hon, samma tjej han ljudlöst flirtat med under hela kvällen. Hon kommer av sig och vet inte vad hon ska säga. Millan knuffar till henne i sidan och säger sen till honom vart de ska.

– Hoppa in ni. Jag skjutsar er.

Han ser på Kattis med samma blick som tidigare. De kliver in. De sitter och småpratar om helgens blivande ungdomsmöten. Kattis känner plötsligt hans hand på benet. Hon ryser till. Blir rädd. Vid campingen stannar han till utanför cafeterian. Millan kliver ur bilen. Han tar Kattis hand och säger tyst:

– Du, jag skulle vilja prata med dig lite. Följ med mig en sväng. Jag skjutsar tillbaka dig om några minuter.

Hon hinner knappt tänka förrän de är på väg igen. – Du är ganska tänd på mig va? Det såg jag i tältet.

– Ehh… Du är ju fin och så … men … jag menade inte att …

– Du är så attraktiv och sexig. Vem skulle inte vilja ha dig?

Åh, han tycker att jag är fin. Men han är ju gammal ju, och så är han ju gift, och har barn, och är pastor … det pirrar till i magen. Ont. Hon sväljer ner en kväljning.

En halvtimme senare öppnar Kattis tältduken och smyger försiktigt in och lägger sig bredvid Millan som sover. Hon kryper ner i sovsäcken och stirrar upp i det mörka tälttaket. Det är en varm sommarnatt, men Kattis fryser.

Dina tankar

– Svart glöd

En förbjuden eld

\- och jag var ett barn
