# En rätt grym historia Author: amanduss mitt liv är komplicerat, med en pappa som sviker 24/7 och aldrig har han vart speciellt snäll emot oss heller för den delen. Man kan säga att han är egen av sig, och då menar jag inte så som alla tänker när mansäger "egen" utan han är lixom någonting i särklass..Han har lixom aldrig ställt upp för oss eller ens brytt sig om oss, varför han ville ha ungar fattar jag intealls.Hans liv hade vart bättre utan "Bördan att ha ungar" tror jag. När vi bodde tsm med honom kunde han få för sej att slå oss om vi inte gjorde som vi blev tillsagda... Eller så slog han oss utan anledning, den jag tycker mest synd om i det fallet är brodern min, som fick ta dom mesta smällarna när han kom hem å var full, Ska oxå notera att han faktiskt bara va 2 år då... Sjävlklart pucklade han på alla, även mamma, som tillslut lyckades skilja sig ifrån honom. Vi köpte en hund sen, en Golden Retriever, som vi skulle ha som familjehund han var verkligen fantastisk.... Tyvärr slog pappa honom oxå, om han var riktigt tjurig kunde han få j\*\*\*t mycket stryk, tyvärr så fick vi inte ta med oss honom när dom separerade, så han var kvar hos pappa, men han kom fram till att det inte funkade, så han sålde honom, vilket jag blev skitsur på honom för, han kunde ju bara gett honom till oss.. men nej, han ville ha pengaristället. Hunden litade nog aldrig riktigt på människor, sen de som pappa gjorde mot honom... Pappa fick vi träffa så länge han bodde i Vaggeryd , vilket jag ville då, sen hittade han en ny tjej, som han nu e gift med. Han har aldrig vart speciellt snäll mot oss, till en början fick vi komma dit och hälsa på , men fy vilken särbehandling det var mellan oss och hennes ungar.  hans bröllop fick vi inte gå på, han sa inte ens när han hade tänkt att gifta sig. efter det började de blekna med att vi fick komma dit, vilket jag tyckte va trist i början, eftersom jag visstevem det var som inte ville ha oss där. det slutade med att han sa att han skulle börja komma till jönköping oftare, första gången han kom ner sa han att han skulle komma en gång i månaden, vilket inte alls funkade... Han kom ibland, kunde va typ var 3:e till 5:e månad, inte ens det, när han kom ner till jul, fick vi jämt småbarnssakerav honom, vilket man verkligen blev glad för ..... eller inte..Man var tvungen att verka glad , för annars hade han blivit asförbannad, å vem vet va han hade gjort då? Han har anklagat oss för att ha tagit saker som tex pengar av honom och hans "familj". Det känns som att man aldrig har fått några födelsedagspresenter av honom.  Har det någonsin fungerat att ha med pappa att göra i livet?  Ne, jag tror inte det.när min ena bror tog studenten kom han inte ens, sen när syrran tog, så kom han men han drog ner stämningen genom att sitta och se sur ut, kul asså...! Så nu har jag bestämt mig jag har ingen far, han är död i mina ögon. Det smärtade mig otroligt mycket när jag kom fram till det, men att det nog ändå var bäst. Har nu kommit in i en sorg pga detta, eftersom man behöver ju sin fader. ## Comment 1 Author: Hyacint1 Det du berättar låter hemskt och det är hemskt, jag har själv vuxit upp under liknande förhållanden. De du kan göra och som jag försöker att göra är att, försöka se framåt och inte tänka så mycket på det som har varit för det kan man ändå inte påverka. Tänk framåt i stället och försök att på verka den framtid du har framför dig, för det är där din lycka ligger inte i det som har varit :))) ## Comment 2 Author: amanduss tack så mycket, ska försöka det, och hoppas att du också gör det, så mycket du kan :') ## Comment 3 Author: [Borttaget] Å nee vad hemskt!!