# Gravstenen
Author: leemland

I sept förra året dog min låtsasmormor, för min del kom de som en mindre chock. Visste hon va sjuk men inte på det viset. I alla fall så efter hon blivit gravsatt så "hälsade" vi på henne. När vi va där så hade ju inte gravstenen kommit upp vilket jag ju förstår, och varje gång mamma prata med morfar så frågade hon om stenen va uppe men de va den inte. Och för ungefär 1,5 månader sedan ÄNTLIGEN kom den upp. Ungefär **ett** år efter hennes död, vilket j\*vla sätt tycker jag.

Men idag när vi hälsade på morfar så tog vi en tur över dit och jag fick äntligen se hennes sten. På något sätt va det en lättnad för min del. Som om något lyftes från hjärtat. Visste inte ens att jag hade den "tyngden". På något sätt så känns de som sagt bra nu, jag kan nog fortsätta mitt sörjande nu.

  
Oj, de blev ett rätt så långt första meddelande för att vara mig.

## Comment 1
Author: Maria

Jag tycker din morfar ska klaga där stenen har beställts.

Jag kan tänka mig att allting känns mer "komplett" nu när stenen är på plats.

## Comment 2
Author: leemland

tyvärr så är de inte morfar som hade hand om de. Dom va inte längre tsm, dom va bara vänner numera . Men jag dunderar själv på att klaga faktiskt..

Ja på något sätt känns det jätteskönt :)

## Comment 3
Author: Maria

En gravsten är ju en privat sak och har ingenting med kyrkogårdsförvaltning att göra så man får i så fall klaga på den som har beställt stenen eller företaget som sålt stenen.

En grav är ju inte riktigt "färdig" om man säger så, innan gravstenen är på plats. Kan förstå att det känns bättre nu.