Igår somnade min älskade farmor in i den höga åldern av 91 år.

Hon valde själv att sluta äta och dricka förförra onsdagen så vi var beredda på det, men kom ändå som en chock.

Hon var den 3 inom min närmsta familjegeneration som avled.

Den 6 Juni 2004 avled min älskade Faster efter en väldigt kort tids sjukdom (hon fick sin cancerdiagnos på Torsdagen, och somnade in på söndags morgon) och det kom som en chock för hela familjen, för läkarna hade sagt att hon bara hade ryggskott (hon hade i princip cancer i hela kroppen)

Den 26 November 2007 Avled min storebror i vad som borde vara den bästa perioden i hans liv, han blev 36 år gammal och valde det själv.

Har fortfarande inte accepterat att han är borta och har fortfarande inte klarat av att börja sörja.

och nu Farmor.

Är det inte meningen att Han ska ta en generation i taget, eller måste han utplåna en halv familj? Var finns rättvisan?