Jag har lidit av sorg efter min far, men jag har efter 9 år lärt mig acceptera.

Nu sörjer jag att jag förlorade min livskamrat. Han är ännu i livet, men vi är inte ett par längre , Våra vägar korsades och gled ifrån..

Han saknar mig, Jag saknar han men aldelles för mycket är förstört.
Va är bara arga på varandra hela tiden och stämningen är aldrig ljuv, som den borde vara efter 6 år. Utan irritation och bråk nästan konstant.
Men endå kan jag inte låta bli att sakna honom.

Hur tar man sig frammåt trots allt?