Skriv du bara på, det är bra att skriva av sig och få ur sig det.

Kom ihåg att verklighet och känslor måste gå hand i hand, även om de säger helt olika saker.

Självklarta att du är ledsen, din enhet till familj har ju splittrats och det gör ont.

Låt känslorna komma, stäng inte in dem för då blir det värre i längden.

Hur mår du nu?

Jag mår klart bättre nu :) Har ännu inte träffat mammas kille, men funderar på att göra det snart.

Allt går lättare och mina känslor har accepterat mer nu när det gått ett tag och jag tror att det kommer att ordna sig.

Vad bra… kom ihåg sen när du träffar mammas nya att bara för att man är trevlig och uppför sig, så innebär det inte att man behöver gilla dem direkt eller så.

Jag fick t ex slängt i huvudet senare att "du gillade honom i början ju", men det gjorde jag inte.

Man kan inte avgöra om man gillar någon direkt, inte förrens man börjar lära känna dem. Bara för att man behandlar någon med respekt, så innebär det inte att man måste gilla dem. har du några problem likande mina, så säg till dem det!

Okej, de ska jag tänka på!

Han har en son i ungefär min ålder, borde jag träffa båda samtidigt eller pappan först å sen sonen? För om det är seriöst vill jag ju lära känna dom men vill inte att det ska bli fel.

Hej! Jag tycker du borde träffa pappan först och sedan sonen. Då kan du få lite mer hum hur pappan är… Sen tycker jag är väldigt bra skrivet av Kalelo!

/Chatarina

Träffa pappan först, precis som Chatarina/Axna säger. Så att du får dig en egen uppfattning av honom som person först.

För varje barn har en egen uppfattning av sin förälder ,som inte alltid stämmer överrens med de människor som känner dem annars utifrån.

Hans son kan påverka hur du lär känna honom, på ett negativt sätt, och det är ingen bra början.

Att lära känna människor individuellt är bra, för då kan man göra sin egen uppfattning efter några gånger utan att få andras åsiker och så påtryckta på sig.

Kom ihåg att alla männsikro har både positiva och negativa sidor, ingen är perfekt.

har du frågor till  honom redan nu, så skriv upp dem så att du kommer ihåg att ställa dem… det finns inga dumma frågor, bara dumma svar.

Kom ihåg att det är han som är den vuxna, men att respekten till dig ändå är lika viktig.

*kramar*

Okej tack så mycket, båda två! Blir nog av att träffa pappan snart då tror jag. :) Ska tänka på vad ni skrivit och göra det bästa ur denna situation.

*stolt över din attityd i det hela och att du vågar fråga, även om det är på internet*

mina förelrar skilde sig för 2 år sen mamma har just gjort slut med sin gammla kille han var fruktansvärd brydde sig skit om mig sa elaka saker trodde han besstemde om mig han hade en egen sån på 2 år och när jag lekte med han blev han sur när ag berrättade för mamma trodde hon inte på d / bryde inte sig så mycke sen hade han kommit på med mamma att vi skulle till thiland  och sen så sa mamma att hon hade pengarna och sågav hon han dem så han kunde boka nån vecka innan fick hon reda på att hotellet va typ barnförbjudet och i stället för två veckor där för oss så hade han bokat 2 månader för dom och han sa hela tiden att vi allihopa skulle åka och i sita stund skulle mamma få reda på de och han hadde bokat en barnvakt också hos nån gammal tant som han inte ens kände  och jag blev så sur och ledsen på mamma så jag stack till pappa och ville inte komma till mamma alls sen så bästmmde mamma sig för att inte åka och ville fortfarande gå hem men jag behövde hämta mina kläder och hemma hos mig kom han och sa vad gör du ? och så skrek han du är inte välkommen här och så sa jag honom några förskänta ord sen bråkade han md mamma och så tog de slut mellan dom och mamma är sur på mig för de har inte varit med henne på länge önska att de vore som de var för 2 år sen

Du kan bara ansvar för dina handlingar, inte någon annans.

Att hon gjorde slut med honom, är inte under några omständigheter ditt fel. Fråga henne vad hon är sur för och konfronera henne med att du inte ska behöva ta konsekvenserna utav hennes eller någon annan. Konsekvensen du tar nu är ju hennes dåliga mående, hon är ju sur på dig, och det är inte okej. Hon är förälder, det är hon som ska skydda dig så länge du inte har fyllt 18år och har henne som målsman.

Åh jag känner igen mig själv exakt! Dock så skildes min mamma och pappa pga att mamma hittat en ny som stack med direkt och sa åt pappa att han skulle leta ny lägenhet /: åhh det är så hemskt stackars min pappa som är så ensam, har gått ett och ett halvt år nu och jag är fortfarande inte van /: har dock lite fler problemer som jag inte riktigt vill ta upp här inom just detta..