Hjärtesorg och tårar,det är sånt som på en kind fårar.

Lidande och smärta i ett hjärta i många år, ger många sår.

Inget mera skratt och le, bara gråt och det som ske det ske.

Nattsvart mörker och ett Hjärta som slits sönder mer och mer,

undrar om du aldrig mig ser?

Till universum jag till sist ber.

(en dikt till min älste son Emil A, i Nyköping.)

Här är en som jag har skrivit.

Den skrev jag innan jag själv förstod att min pappa skulle lämna oss. Jag tror han skrev den genom mig. Han dog på natten..

Där i vattnet under bron

Du och jag är vi för oss
likt solen och dess strålar
Ingenting kan nånsin skilja oss
likt stacken sina nålar

Du och jag har kommit hit
på stigar har vi färdats
Vägskäl har vi stannat vid
gjort ett val och härdats

Du och jag har kommit långt
tillsammans här i livet
Det är nu dags för en av oss
att ta det sista klivet

Du och jag följs ej längre åt
i en och samma dimension
Men vi kommer att mötas igen
där i vattnet under bron

Du och jag är oss alltid när
fast ändå så långt borta
Banden som vi har mellan varann
är världens allraste korta

Du och jag har mången väg
som är för oss gemensam
Men vägen som jag tar inatt
den måste jag ta ensam

©2010-03-22