Att söka ett svar på frågan om livets mening är förknippat med mycket motstånd och svårigheter, då inte bara i själva det personliga sökandet utan också med frågan i sig.

Frågan "Vad är meningen med livet?" har blivit en kliché, en utnött fras som i viss mån förlorat sin betydelse.

Detta är förstås synd, eftersom frågan och själva utformningen av svaret är så central i alla människors liv.

När Sverige för hundrafemtio år sedan var fattigt och i allmänhet bestod av torparsamhällen var det knappt någon som inte trodde på Gud.

Man gick till kyrkan på söndagarna och fick där veta att "Gud har en mening med allt" och gick sedan hem och arbetade tills man dog av utslitning eller någon, i dagens samhälle ofarlig, sjukdom.

Utan Gud hade kanske inte dessa människor orkat med sitt dagliga slit. Kyrkan lyckades med enkla medel skapa en mening med deras eviga arbete.

Nöden, misären och fattigdomen var bara led i Guds fantastiska plan. Fick någon en sjukdom eller dog ung så var det Guds vilja och det var bara att finna sig i den, för människan har inte förmågan att förstå storheten i Guds plan.