Kära morfar...
Igår, kl 11.35 dog morfar i cancer. Det var en lättnad men samtidigt en sorg.
Jag grät länge, trots att det var väntat sedan länge tillbaks… Nu behöver han inte lida mer, men det behöver vi. De senaste veckorna har han bara tynat bort, han var nu bara skin och ben nu. Hoppas han har det bättre nu.
Mormor och mamma tog det hårdast, det förstår jag…Här hemma har vi tänt ett ljus, bredvid står en blomma och en tavla på honom från förra året. Då var han fortfarande så stark att vi trodde han kunde överleva det här.
Men nej… sänder en tanke till dig morfar
Cancer är en besvärlig sjukdom! Ledsen för din morfar.. Även om det är väntat och en lättnad så blir det ju inte mindre sorligt och tomt för det. Tänker på er..
#1 tack, känns så skönt att säga det på internet på nått vis… säger jag det till mina vänner kan jag se i deras ögon hur dom tänker; "gud, vad ska jag göra?" och sen säger dom något som; "jag är så ledsen" ger mig en snabb kram och sen försöker prata om något annat…
Jag hade själv cancer ett tag.. ca 2 år tog det innan allt var över. Jag märkte väldigt tydligt då hur folk reagerar på sjukdommen. Många hade svårt att prata om det och de blev rädda. Men man kan bara vara sig själv och låta allt rulla på.. Livet innehåller både glädje och sorg, så är det bara. Man får ta det som det kommer och göra det bästa av det.
Tänker på Er!!!
/ Lisa
Allt har sin tid. Glädjas har sin tid och gråta har sin tid.
Även om tiderna är väntade, så kan man inte möta dem ordentligt förren man är där mitt i den.
*STORA KRAMAR*
#3 precis så är det… dom vågar inte riktigt prata om det…
#4 naw, tack
#5 jaaa, tack
Det är deras egen rädsla som ställer till det.. Dom vet inte vad dom ska säga, kan dom skämta, vill egentligen veta om man ska dö och om det gör ont.. Ju närmare man står dom desto räddare är dom, så är det bara.
#7 jaa, men det får man stå ut med… så är det, det ligger i deras natur, typ
Visst är det så.. Fast å andra sidan.. jag har varit med om motsatsen också! Det var 100 frågor på 20 sekunder och hon ville vata allt! Hon var seriöst nyfiken så då berättade jag gärna allt som hon ville veta.. Det var en frisk fläkt.. haha
#9 jaha…ja, en av mina "bekanta" hade fått veta av sin mamma och pappa, och hon började faktiskt fråga… lite försiktigt typ om hur gammal han var och så…