våren 2005 - vad tiden springer förbi en

Så vackert!

Jag har fortfarande svårt med begravningar trots att det gått 4 år sedan min dotter gick bort. Känslan från då kommer obevekligt tillbaka.

Den känslan, eller nått liknande iaf, har jag när jag går upp till minneslunden där urnan är satt. För där är han ju, iaf det som är kvar utav honom, i fysisk form.

Jag vet prisis hur du känner det. DEt finns inga ord för det. kände lika så när våran älskade lilla Zed. Gick bort från oss.

Mitt tal jag hade till min son vid graven var.

I Fars och Mors hjärtan finns Du alltid kvar. I sorgen och glädjen i alla våra dar.

Vi minns Dig med kärlek med skratt och med ljus. Vi minns Dina påhitt. Dina hyss, Dina bus.

Du har rest mot nya världar, en färd mot gryningen. Där sitter Du och väntar när vi åter ses igen.

Så kära Klas-Åke vila i frid.

            Från Far och Mor och dinna syskon.