Farfar..
Behöver verkligen skriva av mig. Min underbara farfar som bor väldigt långt ifrån mig, 70-100 mil (vet inte riktigt) har fått cancer. Han har lungcancer och har tumörer i nacken, allt har gått väldigt snabbt och idag mår han jättedåligt, han ligger på sjukhus.
Jag har gråtit i 48 timmar utan stopp och vet inte vad jag ska ta mig till. Ska åka tåg dit om en timme och säga adjö, för han har inte lång tid kvar. Jag orkar inte. Känns verkligen inte som att jag vill fortsätta leva nu. Allt är hemskt. Mitt liv rasar ihop. Jag kommer inte kunna hämta mig från detta.
Tänk er känslan att säga adjö, för alltid. Min underbara underbara farfar..
Ville bara skriva av mig.
MVH Emmy/ cikorias.blogg.se
[kaniner och gerbiler]
uch… Jag känner igen den kännlan, att veta om att det kommer ta slut. Lider med dig.
Ja, det är inget man vill ha framför sig! Urk.. Men samtidigt, var glad för att du hinner med denna stund. Den kommer att vara guld värd senare.
Min morfar hade cancer, och han bor i ett HELT ANNAT land! Tänk er att sitta på andra sidan jorden, och inte veta om man får se sin morfar igen…
usch, jag vet hur det är jag fick beskedet att min farmor hade fått cancer den 13/6 dvs fredag den 13 2008,
Min farmor lever än idag, hon lever med cancer i både hjärnan och i ena njuren.
men hon går ständigt till sjukhuset och faller ihop då och då.
min farmor står mig oerhört nära och jag är där ca 3 gånger i veckan, det har ajg varit ända sedan jag var bejbis.
och det kommer jag vara tills dess att min farfar också går bort.
Innan farmor hade cancer var hon världens piggaste och hon var aldrig sjuk.
sedan fick hon diagnosen cancer och mina värld föll isär.
Vad ska jag göra utan min kära farmor tänkte jag.
Men jag pratade med min farmor för någon dag sedan om vad hon tyckte om döden, hon sa, "malin min lilla flicka, döden är något som vi alla skall till förr eller senare, tyvärr var det lite synd att jag skulle dö ganska ung och utav en sjukdom, jag hade gärna levt lite längre och hellre dött av ålderdom."
Jag började gråta när hon sedan sa, malin, lova mig att på min begravning att du , som är här flera gånger i veckan, läser upp den finaste dikten du har, som du skrivit, och att den får följa med mig ner i graven.
Min farmor och jag brukar alltid sitta och skriva dikter.
Det är något vi har gjort i alla tider.
farmor säger att jag är begåvad.
jag har en dikt som jag skrev när jag var 15 år, hemma hos min farmor, precis efter att jag fått reda på att min favorit häst skulle avlivad. den handlar om döden och den älskar min famor.
sen ska nog få följa med henne ner i graven..
*4 Det är jobbigt att få såna besked.. Inte kul alls!
Hur gammal är din farmor?
#5 , min farmor är 64 år gammal. och har alltid varit pigg och glad.
*6 Det var ju ingen ålder alls.. Men hon har faktiskt rätt, livets cykel är födsel, lite roligt, lite ledsamheter och till slut döden. Den vägen går vi alla..
Allt är meningen, vi föds, vi får barn som för oss vidare och sen… dags för vila. Jag tror inte att döden är slutet på något sätt och vis, det är början på en resa som vi inte vet nåt om. Det är fortsättningen på livet…
Det svider som attan när våra kära går bort! Men jag har kvar mina i mitt hjärta och jag kan fortfarande känna deras värme, kärlek och närhet. Jag behöver bara blunda så kommer dom… En dag får jag kanske möta dom igen och jag gläder mig till den dagen. Tänk om det skulle vara pappa som möter mig! Vad lycklig jag skulle bli..
Skulle jag inte träffa dom igen.. ja, då har jag haft fel i hela mitt liv och det är OK det med. För då har den tanken i vart fall skänkt mig tröst genom livet och det är ju inte helt fel det heller. Eller hur?
Hemskt ledsen för att du får gå genom detta. För Jag hade en svärfar som jag aldrig fick säga adjö till ,förstod inte för det var för sent att han betydde mycket för mig. Skanar han väldigt mycket.
// Maria
Stor tröstekram till dig och din familj!
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Jag vet hur dset känns… morfar dog igårCancer är så hemskt!
Men du, jag lovar, du kommer över det… Detta var dock väntat för mig då han mått så dåligt en längre tid, har därför redan hunnit hämta mig lagom mycket
Mina farfar är jättesjuk i alla möjliga olika sjukdommar. Han är mer på sjukhuset en hemma och det är hemskt jobbigt, min farfar som alltid är så snäll och rar. Han som tänker och bryr sig om folk. Ät han sjuk… på riktigt? så tänker nog många och ven jag. Usch vill inte någonsin förlora honom. aldrig men jag är ständigt rädd för att det kommer att hända.
Jag vet hur det känns, hela mitt liv har min farmor varit sjuk. Inatt dog hon. Ta vara på den tiden ni har kvar, och framförallt låt honom veta att du älskar honom, något jag ångrar att jag inte fick säga.
Livet är tufft men ta hjälp av vänner och familj. Men svårt är det.
Många kramar!