Jag tror det finns en gräns för hur mycket man klarar av att ta in. Blir det för mycket så "stänger man av". I varje fall jag gör så.. Tror det är nån slags överlevnadsinstinkt.

det finns en gräns

Det finns såklart en gräns, Annars skule inte så många ta självmord.

En gräns vill jag lova. Trodde jag orkade hålla mig uppe.
Men nu så här i efterhand känner man hur allt kommer på en.

Helt klart finns det en gräns. När gränsen är nådd stänger iaf jag av för allting nytt och tar itu med det när det finns "plats" och ork för det….

jag brukar sitta och försöka att göra så att vissa av mina kompisar inte ska ta livet av sej  så jag kan ta hurt mycket som hellst

Absolut. Det finns en gräns. Och, som jag upplever det, så ser man inte gränsen förrän man är där. Man kan få några varningstecken, som man kanske inte märker, sen, precis som när man blir utbränd, så säger det pang, och man orkar inte med mer.

#6. Jättebra att du ställer upp, men kom ihåg att du själv är viktigast i ditt liv. Ibland när personer mår riktigt dåligt och har sådana tankar, kan de behöva prata med ett proffs, kanske kuratorn, en psykolog eller någon annan vuxen de litar på.

Passerade gränsen i tjugo års åldern. För evigt på fel sida känner jag mig dömd till.

vad händer när man har passerat gränsen då? Vad är det som gör gränsen till en gräns, när man känner att nu är det nog?

Själv tror jag på att det finns en gräns, men folk har inte sin gräns på samma ställe.

Min gräns flyttar sig hela tiden, vissar perioder har jag bara haft lust att somna och då har jag bara fattats ett steg innan jag kommer fram till gränsen, men nu har jag vilat och gränsen har bara rullat i väg, men jag går mot den, jag känner mig dålig och jag kommer nå fram till den, men när det blir vet jag inte…

#10 Om man når gränsen tror jag att man tappar livslusten och bara finns där, eller så väljer man att ta livet av sig, men jag vet inte bara gissning…

Svara nog fel man kan nog klara det mesta rösta jag. Jag har nos inte tänkt på att det är gräns när man bara är likgiltig till allt "säger du det så…" Iväggen har jag varit men då inte enbart av sorg utan även av stress sömnsvårigheter och lite sorg