Till någon jag kände för längesen. Kärlek/hat

Förlåt att jag inte såg vad du såg vad du stod för.
Förlåt för jag vet vem du var.

Förlåt, men inga tårar räcker,
allt förklaras på domens dag.

När jag sonat vad jag utsatt mig för,
när du har sonat vad du gjort.

Då kanske det förlåts,
för samveten förtär.

Själar veknar inte,
men vissnar för vardag.

Som går och går och går,

går vi i uppförsbacke. Mitt hjärta slår.

För den jag tog livet av.

För alla vackra ord, allt du sa.
Fick jag ingenting.

Allt blir försent en dag,
När du ville ge mig världen,

Fanns inget av oss kvar.

Om det finns något att lära,
Jag lärde mig leva.

Livet i all ära..

Faller isär, bitar dalar. Fragment av ett liv.
Snöfall, stjärnfall.

Blott ett svartvitt foto nu jag är.
Faller bland mörker i tidlöst Vakuum.

En stjärna på himlen för bli du.
En svart stjärna bland alla de vita,

Minns du nu?

Handen blöder, min hand du får.
Jag andas ur ett öppet sår.

Men ingen bit av mig vill vara kvar.
Låt kommande år bli till fem små dar.

Du någon jag kände för länge sen,
åren går fort, du vet när man blundar.

Som person var du bara vacker,
men dina handlingar högg av mina ben.

Dina ögon talade i känslor,
din kärlek förtärde mig.

När livet slocknat och gnistan dog,
En del av mitt liv även jag tog.

För inte lever man mer,
när man svartnar inuti.

Blott en rutten rest av det förgånga.

Även om mina ord aldrig når dig,
låt dem finnas tills någon förstår mig.