Min älskade vän
Det har nu gått drygt fyra månader sedan min bästa vän rycktes bort. Hon var min barndomsvän och bara dryga 30 år. Under hennes liv hann hon göra mycket. Många intressen hade hon och en högskoleutbildning och bra jobb. Men så tog hästen ett felsteg i skogen och hennes livs låga blåstes ut i ett ögonblick. Nu är hennes lägenhet såld, hennes saker nedpackade i lådor och hennes aska begravd 25 mil i från mig. Jag önskar att jag kunde gå till hennes grav och plantera en blomma. Jag saknar henne så mycket. Jag har aldrig upplevt en så stor sorg förut. Jag hör fortfarande hennes röst och ser henne framför mig. Hennes leende och analytiska förmåga som aldrig slutade att överraska mig. Jag kommer aldrig glömma henne.
![[Chilliy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Är oxå mitt i en sorg och skickar en kram till dig..
Tack ska du ha. Kram tillbaka.
Kan bara hålla om. Kram
Var rädda om varandra
är oxå i en sorg nu, skickar styrkekramar till dig!
Du är otroligt saknad! <3
;-(
Det är så svårt att förstå att något så levande bara är borta, särskilt när det sker så hastigt och med en ung människa blir det än svårare att acceptera.
Det känns surrealistiskt att alla saker finns kvar och måste sorteras och tas bort. Men det är materiella saker även om de är laddade med känslor och minnen. Minnena har man alltid kvar i sitt hjärta och kärlekens band sträcker sig över liv och död, det kan inte kapas.
Jag tror på ett liv efter detta och det är en tröst men den fysiska saknaden finns ju kvar ändå. Ens bästa vän måste vara bland det svåraste att mista. Förstår din förtvivlan. Orden räcker inte till.
Kram
Skickar.. *snyft* …styrkekramar
Tack alla för era fina ord och kramar. Det värmer!
Det har snart gått ett år sedan min vän dog och fortfarande känns det väldigt tungt. Känns i alla fall skönt att våren är på ingång nu. Det lättar upp lite.
Stor kram till alla er därute som är i samma situation.
/Pernilla
Vad snabbt man förflyttar sig. Först är man världens största människa, utvecklad och lärd och sen är man på en annan sida, som är osynlig härifrån. Hur är det där egentligen? Eller föds man på direkten tillbaks