Frågor om döden

Hur bedövar man känslan döden kommer med?

2012-04-25 12:35 #0 av: [Eleya]

Hej alla!

Jag är en tjej från Ungern som känner ungefär 40% av sin släkt, pappas sida har tagit avstånd från mig och mamma och mammas släktingar bor så utspritt att vi inte ka hålla kontakten ordentligt,

MEN! Nu har min morfar som är bland de närmsta släktingar jag har hamnar på sjukhus därnere och nu befaras han ligga på sin dödsbädd..och jag känner mig helt avdomnad, kall och förlamad!
De va på sätt och vis förväntat, de senaste åren har hans hälsa sviktat pga av alkoholmissbruket som han ägnade större delen av livet åt..men man är aldrig beredd..aldrig!

Ett bröllop är att vänta om 3 veckor, vi ska åka ner på en 2 veckors semester..men nu är det omkullkastat och jag befarar att morfars eventuella bortgång kommer skugga hela vistelsen.

De e fruktansvärt..var ska mina tankar ta vägen..jag kan inte böla på jobb, men jag kan inte hålla masken..
Döden är bitter, kära medmänniskor..speciellt om den tar människor som är nära en.

Jag e helt kall inombords, inte på det förnekande sättet, utan kall för att jag inte kan göra något alls.. Förlamad då jag alsrig varit med om ett så nära och jag inte varit såhär "medveten" när min far gick bort..Herre gud, stackars mormor, de har varit gifta i 60 år, de firade det härom månaden..hon kommer tyna bort innan vårt nästa besök till Ungern.

Jag förnekar inte döden, inte heller förbannar den..men hur hanterar man förlusten av en person som jag i vuxen ålder kännt och på sitt sätt älskat?

Jag är helt bedövad..

Medarbetare till Änglar.iFokus. Du är skapad av rent ljus och fullkomlig kärlek, det är din själ!
Anmäl
2012-05-10 05:13 #1 av: walter

Det är nu ett tag sen du skrev så vet inte om din morfar har gått bort eller inte.

Hur man hanterar en förlust är så individuellt. Man kan försöka skjuta ifrån sig sorgen på olika sätt, men den kommer alltid ikapp en till slut.

Så enda rådet är att låta sorgen komma. Gråta när du behöver det. Komma i håg din morfar för den han varit, då det positiva. Du skriver att dom varit gifta i 60 år så kanske tänka på att han haft ett långt liv och kanske försöka se det positiva i det.

Inte dra dig för att kontakta någon om du känner att du behöver prata och få stöd. Finns ju olika ställen, kolla med kyrkan där du bor de flesta brukar ha någon sorts rådgivning så man kan få komma och prata. Finns väl även jourhavande människa man kan ringa.

Annars bara låta sorgen ha sin gång och låta den ta den tid den tar och vårda de minnen du har.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.