Nu var det ett tag sedan, men jag bär fortfarande på sorgen efter min bästa vän så jag måste bara skriva av mig…

Min bästa vän, som var en hund, var min farfars och farmors hund, men han kändes som min. När vi hämtade hem honom satt han i mitt knä hela vägen hem, i flera timmar. Han brydde sig inte om att han inte var en knähund. Han var en schäferhane som inte ens hann bli 2 år… Han somnade in den 2/3 2010. Han hade alltid varit så sjukt snäll, men så blev han som en annan person. Ja, jag kallar honom person, för han var som en. Han morrade åt allt och alla, som han aldrig annars gjorde. Det blev värre och värre. Kvällen den 2 mars 2010 skulle frafar till veterinären med honom. Jag trodde att han bara skulle se vad som var fel, men det var det inte. Jag hann inte ta farväl av min bästa vän. Inte ens en sista gång.

När jag vaknade morgonen efter, var det för att han inte väckte mig. Han brukade alltid klampa in i mitt rum och slicka mig i ansiktet tills jag vaknade. Men nu gjorde han inte det. Jag trodde att han var kvar hos veterinären, men sen fick jag reda på det. Han skulle aldrig mer komma hem. Aldrig mer… Han skulle fylla 3 år 18/3. 16 dagar efter att han försvann ur livet… Jag som fyllde år den 17/3 fick en hemsk födelsedag. För, min bästa vän var inte med mig. Detta skedde på sportlovet. När jag kom tillbaka till skolan och berättade vad som hänt, brydde sig kompisarna? Nej, det är klart. Jag hörde något som "Vad synd". Den enda kompisen som brydde sig ordentligt, det var Moa, som hade bytt skola innan det hände. Linnea brydde sig lite mer än andra också. Jag var så glad att någon brydde sig över huvud taget. Många tyckte säkert att "Men det var inte ens din egen hund". Och? Det var en hund som var min vän, och då spelar det ingen roll. Sorgen efter honom börjar avta lite, men kommer aldrig att avta helt.

R.I.P. Ferdix Åbelix. Du finns alltid i mitt hjärta, Åbbe

Inte nog med det. Idag var jag hemma hos min kompis. Vi satt på hennes studsmatta, och hon chattade med en kille i klassen på mobilen. Just den killen har jag varit typ, väldigt kär i sedan flera år tillbaka. När jag väl börjar lära känna honom, vad händer då? Jo, min kompis får ett meddelande på Kik (app för gratis SMS) där det står typ att han har varit lite småkär i min kompis. Jag blir så ledsen att jag inte vet vad jag ska göra. Min kompis som vet att jag gillar honom, skickar tillbaka att hon har varit kär i honom ett tag också. Jag säger inte att hon inte får det, men jag blev otroligt besviken och ledsen när jag såg det. Jag längtade nästan tills jag skulle hem så att jag inte behövde se glad ut fastän jag inte var det. Detta kanske inte är något stort att vara ledsen över jämfört med vissa av era händelser i livet. Men jag blev ledsen över detta och vet inte om jag ska berätta för henne om hur jag känner, eller om jag ska göra det för någon annan. Det var just det här att jag var med när hon fick reda på det som nästan var värst…

Jag tackar er alla som orkat läsa min "berättelse" och att ni kanske har förståelse för vad som egentligen hänt. Det sista som jag berättade om var kanske, för vissa, ingen stor grej. Men mitt hjärta har blivit krossat flera gånger av andra anledningar också. Tack för mig och tack för att ni lyssnat på vad jag har haft att säga