Hej!

Jag vill tända ett ljus för min vän Julia och min gammel farmor som dog för inte alls så länge sedan.

Det började med för två år sendan  då min gammel farmor började tappa minnet då fick hon komma in på et ålderdomshem. Jag grät jätte mycket för min gamelfarmor var lixom som min extra mamma. Men jag lyckedes komma ur min sorg och hälsade på hnne nästan en gång i veckan. fast även om det gick långsamt så blev hon bara dåligare och dåligar för varje dag som gick. och i lördags den 7 juli 2012försvann hon ifrån mig. Jag saknar henne nått enormt men hon mådde inte bra den sista tiden och hon var jätte sjuk så hon fick somna in på det sätt jag ville, alltså inge smärtor. Även om hon är död så vet jag att hon finns inom mig.

Mars 2012.

DEn månaden var en utav dom värsta i mitt liv, då fick jag veta att min kompis Julia hade fått cancer. Direkt kom tanken. cancer! Det kan inte vara sant! världens gladaste och finaste tjej har fått cancer! Det är nog ingen farlig cancer.

Hennes mamma bloggade om den fruktansvärd resan och dagarna gick och jag läste den varje dag, ibland kom goda nyheter och ibland sämre. Men det som nästan sod i varenda inlägg var att JUlia sa till sin mamma : jag vill bli frisk. Men de två värsta inläggen som jag läst var nog när hon skrev att doktorn sa att det finns inget mer att göra och att hon kommer bara få leva i 1-2 veckor till. Dagen efter kom det mest jobbiga i mitt liv. JUlia hade på kvällen innan mått mycket sämre så henes mamma och pappa stannade hos henne hela natten och berättade för henne hur mycket dom älskade henne och hur duktig hon har varit, och kolckan 5:50 den 20 juni 2012 så tog hon sitt sista ande tag och lämnade vår värld. Jag kan inte förstå hon var bara 12 år! 12! jag förstår inte att livet är så orättvist. Saknaden är enorm! finns inte ord.