Annons:
Etikettproblematik-vid-sorg
Läst 2016 ggr
Hamsterlycka
2013-10-11 16:48

Wiplashskadad mamma

Har faktiskt aldrig varit inne på denna sidan, men kändes bäst att vända sig till denna ifokussida för att få ur sig den tunga stenen som ligger i magen..

Jo, det är så att min mamma var med om en bilolycka för två år sen, och med den bilkraschen medföljde en wiplashskada. Hon har ont från nacken till svansskotan 24 timmar om dygnet, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år. Och hon har inte lite ont heller, utan väldigt ont och har varit sjukskriven eller jobbat två timmar om dagen av och till. Hon fick avsluta sitt jobb som barnmorska igeomed att hon inte kan lyfta bebisar, eller ens lyfta nått tungt för då några timmar senare får hon ett rent hvete..  det gör så sjukt ont att se min mamma ha så ont, att se henne varje dag i dessa plågor med tårar i ögonen. Att höra henne beklaga att hon inte kan hjälpa till med det och det, när hon så gärna vill finnas där, alltid. Jag ser på henne att hon försöker vara stark för vår skull, för sina barns skull, men.. jag önskar så gärna att jag bara kunde ta hennes smärta för jag går i tystnad och tänker på detta hela tiden med en klump i halsen, magen, överallt. Jag har bett till Gud gång på gång, varje kväll, att han ska ta bort hennes smärta, att han ska sluta utsätta henne för detta.. även om jag inte ens tror på Gud. Jag har helt förlorat min tro till honom efter det som hände den där kalla höstdagen 2011. Jag är så ofta ledsen och sorgsen, tänker ofta på hur det ska bli när hon blir gammal. Ska hon ens orka leva? Ska hon gå, 70 år gammal, och ha lika ont som hon har nu? Eller ännu ondare? Hon kan inte träna för då äter smärtorna upp henne, hon har en specialcykel så att hon ska kunna cykla. Hur ska det bli när jag får barn? Om jag får barn? Ska hon aldrig kunna hålla i sitt eget barnbarn, aldrig kunna leka med honom/henne? Jag är så rädd. Jag är så rädd att hon ska börja må ännu sämre, att hon inte ska orka mer. Oftast är hon så stark för våran skull, men jag ser igenom det där glada leendet, skratten. Alla gånger hon sagt, "

vad jag önskar att denna smärta skulle försvinna bort förevigt

" vrider sig mitt hjärta. Det känns som att jag skulle kunna göra så mycket för henne. Jag skulle göra vad som helst för att ta bort hennes smärta. Varje gång på mina födelsedagar, när man ser ett stjärnfall och får önska sig något finns det bara en sak jag önskar. Att mammas smärta ska vara borta. Jag skulle göra vad som helst.

Vad. som. helst.

 Jag vet att det kunde ha gått värre den där dagen, att hon skulle ha blivit förlamad, fått ÄNNU värre wiplash.. eller tillochmed dött. Jag förstår inte bara varför? Vad har hon gjort för att förtjäna allt detta? Denna smärtan? 

Tack för att jag fick skriva av mig. Jag hoppas att med tårarna detta gett mig så försvinner även en del av oron och sorgen…

Do you want my heart between your teeth? - Ellie Goulding

Justin Bieber - 23/4 13 Hjärta

Annons:
annia1
2013-10-15 03:20
#1

Jag har varit i lite liknande sits som dig, fast tvärtom. Det är jag som har ont och min mamma som tyckt det varit jobbigt att hon inte kan hjälpa mig. Jag tror det är så för alla oavsett om det är en förälder som har ont så känner barnen som du gör och tvärtom. Man vill hjälpa, men tyvärr när det gäller fysiska problem så kan man inte göra nåt direkt, mer än ställa upp och hjälpa till. 

Men du ska också komma ihåg att leva ditt eget liv för det är jag helt övertygad om att din mamma vill. Att du ska leva ditt liv och vara glad/lycklig. 

För din egen del, går du fortfarande i skolan så tror jag du skulle gå och prata med skolkurator och om det inte finns så prata med skolsköterska om det finns. Bara så att du får prata av dig med nån. För i din sits så kan man oftast inte prata med nån i familjen, men du behöver prata med nån.

När det gäller framtida barn. Jo nog kommer du få barn. Nu kommer din mamma ha svårt för vissa saker, men ni kommer säkert på egna lösningar så en del funkar. Nu vet jag inte hur illa det är med din mamma, men det finns bärselar som man sätter på sig så att man bär barnet mer med hela kroppen och inte bara armarna som man normalt gör. Nu kanske inte det funkar, men då kan din mamma tex sitta i en soffa och det bullas upp med kuddar så att barnet mer vilar på kuddarna än att din mamma håller i barnen. Så jag är övertygad om att när den dagen kommer så hittar ni lösningar så att din mamma kan vara med sina barnbarn. När det gäller leka med barnbarn. Hon kanske inte kan krypa runt på golvet eller springa runt, men hon kan tex läsa sagor, eller lägga pussel, eller måla tillsammans med barnen. Finns rätt mycket man kan göra utan att man behöver röra sig så mycket.

Men för din egen skull så gå och prata med nån bara så du får prata av dig. Det känns skönare efteråt.

.

Upp till toppen
Annons: