Jag tror du har rätt. Sedan om personen är ledsen, kanske rent av deprimerad att folk är rädda att dras med i fallet. (min mamma blev så nattsvart deprimerad efter en stroke (och min fars död några år innan dess.) en gång då jag bodde med henne tills trygghetslarmet installerades, efter några månader fick jag ta time out ett tag och åka hem eftersom jag blev lika deprimerad.) Bäst vore nog att inte tränga sig på för mycket men visa att man finns där om den andre vill….

Bra fråga!

Jag tror det är för att vi är lite valhänta i att hantera sorgen. Döden ska man helst inte tänka på eller prata om, trots att den alltid är vår följeslagare.

Jag brukar tänka som så att vännerna är kvar även om de inte hör av sig så mycket, de vet bara inte hur de ska hantera situationen. Jag känner att de finns där i bakgrunden ändå.

Ingen kommer ifrån att sorgen slår ner ibland. En släkting ringde upp en gång och sade att hon tänkt så mycket på mig, men visste inte vad hon skulle säga. Jag svarade att jag förstod att hon hade tänkt.
Hennes ord kom så naturligt och var så äkta. Det lärde mig mycket. Man kan kan säga så, jag tänker på dig men vet inte vad jag ska säga.

#1
Precis som du säger att man behöver inte tränga sej på men tala och och visa att man finns där. Det är viktigt.

#2 Och som du skriver Magi-cat att man kan säga att man inte vet vad man ska säga. Det visar på att man vill stanna kvar som vän.

En arbetskamrat frågade mej för några veckor sedan hur hon skulle göra. En av hennes bästa vänner hade fått bröstcancerbesked.
Hur ska man agera som vän i det fallet?
Jag sa till arbetskamraten att du kan fråga din vän hur hon vill bli bemött. Och säg att du inte vet hur du ska agera.
Det är bättre än att försvinna.