Jag känner igen mig i det du skriver, jag är också en person som stänger inne känslor och det har mynnat ut i att jag av somliga uppfattas som känslokall vilket jag kan förstå.

Känslorna finns där, jag lovar. Men jag släpper inte fram dem inför andra, jag kan tjuta som ett barn när jag är för mig själv.

Leon

Ja det är lätt att tycka att vissa är känslokalla när de inget visar. Men jag tror det om mycket få människor.
Alla släpper fram sina känslor någon gång…om så i sin ensamhet.
Alla klarar ju faktiskt inte av att visa känslor öppet. Och det har jag full förståelse inför.

Tyckte bara att mamma kunde visa något litet inför min syster och mej.
Men med tiden så har hon pratat mer och mer om pappas sjukdom och död. Så på hennes lilla vis så släpper hon fram det på det viset.

Sen så tror jag att hon "rasar" i sin ensamhet, precis som du.
Man behöver det.

Ja, jag tror också på att man behöver släppa ut lite ibland. Jag kan förstå att du önskar att din mamma var lite mer öppen med sina känslor inför er "barn" eftersom det är er mamma och det var er pappa.

Ni hade kunnat hjälpa varandra genom det hela och ge stöd på så många olika sätt och det handlar inte bara om att sitta och gråta ihop utan man kan även hantera förlusten genom att tala om personen och hans eller hennes olika egenskaper och lustigheter denna hade för sig. Jag tror att det hade lindrat det värsta i sorgen att man istället lyfter de kul sakerna och bevarar minnet av dessa istället för att i ensamhet försöka hantera sorgen och förlusten, det blir för mycket fokus på det negativa då.

Ja det var det vi gjorde. Vi pratade mycket om honom första tiden, vad han gjort och vad han gjorde under sin sjukdomstid. Gamla goda och roliga minnen.
Jag tror att det var förlösande på sitt sätt.
Men jag behöver även gråta. Och jag tror mamma behövde det med men gjorde det i sin ensamhet just för att inte oroa en annan.

Är inte detta typsikt svenskt? Jag gråter för mig själv, jag vill inte oroa er, belasta er, störa er och vara till besvär?

Eller är det bara jag som har den uppfattningen om oss svenskar att vi inte vill vara till besvär?

Hhahah..jo men visst är det så.
Mycket ligger nog i det.
Man vill inte störa, ligga till last, oroa, göra ledsen och allt vad det nu är.

👍

Och varför är vi sånna? 🤔

Bra fråga…    Vi ska alltid vara alla till lags och inte vara till besvär..

Inte jag… Jag gråter och är jobbig för min omgivning😞 Många kompisar tycker ryck upp dig. Mamma gick bort i november och jag mår skit och det får de flesta visa. Min bror är så som din mamma. Han visar inte att han är ledsen. Typiskt killar annars.

kulanturbo

Du får vara "jobbig" tycker jag. Är man sådan så man kan gråta öppet så ska man få det och man ska inte behöva höra att man ska rycka upp sej. Detta är ditt sätt att uttrycka din sorg på. Ingen har rätt att ta ifrån dej den!

Beklagar sorgen med vännen. Vet hur det känns även om min pappa gick bort för 2½ år sedan så känns det som igår.

🌺