Annons:
Etikettsorg
Läst 902 ggr
[Mia-Li]
1/30/14, 11:07 AM

Olika slags sorger?

Har du någon gång känt att sorgerna kan vara/kännas olika?

När min 18-åriga katt blev sjuk och vi fick ta bort honom så givetvis vart jag ledsen.
Han hade vart dålig ett bra tag och jag insåg att han inte skulle klara av det. Att tiden snart vart kommen.
Så när han fick hjälp med att gå över kände jag lättnad för hans skull. Givetvis grät jag men efteråt när jag begravt han i trädgården så kände jag att detta var bäst för honom. Sorgen var inte så himla intensiv och jag tänkte att detta var det bästa för honom.

Värre vart det när min yngsta katt blev plötsligt sjuk och fick tas bort. Det var som en chock. Det var en annan slags sorg. En sorg som var påtaglig och intensiv. En slags chock-sorg över en kär vän som fick gå över alldeles för tidigt.

Jag hoppas ni förstår vad jag menar i detta. Klart att jag vart ledsen men här kände jag två olika slags ledsamheter och sorger.
Har ni känt så med någon gång?
Att ni kan jämföra sorgen och se att de vart olika?

Svårt att förklara.
Men om jag som i detta fallet med min gamla katt så visste jag ju att tiden kom närmare och närmare. Jag var mer förberedd på det.
Än min yngsta katt som jag trodde skulle överleva min gamla katt. Vilket han inte gjorde.
Det var en annan slags sorg och chock. Där var vi inte beredda på att slutet kom så fort.

Annons:
Sigrun
1/30/14, 11:16 AM
#1

Jag känner igen det där helt klart, min farmor och även mormor dog av långvariga sjukdomar, jag sörjde men jag grät inte hade redan mentalt tagit farväl av dem, då det ändrades så mycket av sjukdomen (alzheimers).

Däremot när min morfar dog blev jag jätteledsen eftersom han var inte sjuk eller något han var frisk och kry och det var dessutom han som lärde mig cykla på riktigt och kan fortfarande fälla tårar när jag tänker på honom, han gick bort 2010, sist när jag lämnade blommor vid graven så brast det totalt, saknar honom väldigt mycket.

[Mia-Li]
1/30/14, 11:20 AM
#2

#1

Precis som du skriver om detta med att man mentalt redan tagit farväl om de, stämmer så bra.
Man kan vara/känna sej förbered men när tiden kommer så är man inte det.
Men just detta mentala. 

Och har människan/djuren vart sjuka ett tag så har man förlikat sej med att slutet kommer närmare. Man vet det liksom och förbereder sej och tar farväl medan de lever på nåt sätt.

Medan en hastig och plötsligt bortgång blir något helt annat.

Upp till toppen
Annons: