Frågor om döden

Min egen död...

2014-01-30 12:12 #0 av: [Aralia]

Jag har fått besked om att jag har en tumör på binjuren, det är min andra vända med cancer, Vet (?) oxå att jag kommer att överleva, att den är godartad. Men det här har gjort att jag har börjat fundera på min egen död och inser att det faktiskt inte skulle störa mig så mycket. Jag har ingen dödslängtan, det är inte det, men jag är så trött... trött ända in i benmärgen. Jag har diabetes, är reumatiker, njursten, tumören och en vansinnig inflammation i foten så den är stor som en mindre fotboll just nu. Så ja.. jag är trött. På ett vis känns den stora sömnen som en lindring, behövlig och lite efterlängtad. Jag är absolut inte rädd för döden och nu när jag kanske (om än mindre troligt) kanske närmar mig den så känner jag vad trött och slut jag faktiskt är.

Detta är ju inget jag kan prata om med mina närmaste, det skulle skrämma slag på dom, men är det egentligen så konstigt och makabert att jag känner det så? Varför är det "fel" att komma till det lugnet och tryggheten som tanken på döden faktiskt ger mig..?


(Nope, jag är inte tänkt att göra nåt dumt, det som händer det händer. Men det hindrar mig inte från att tycka att det skulle vara rätt befriande vissa dagar)

Anmäl
2014-01-30 12:24 #1 av: [Mia-Li]

Hej.

Förstår att det är tungt just nu med så mycket.
Men ändå skönt att det inte är livshotande. 

Dina tankar om döden tror jag bara är en normal reaktion när man har så mycket och sedan så läggs det till ytterligare en diagnos.
Jag ser ingen fel alls i det.

Just cancersjukdomar relaterar man ju ofta till själva döden. Men idag så klarar sjukvården många ändå.

Jag hoppas att du snart hittar din kraft igen.
Blomma

Anmäl
2014-01-30 13:28 #2 av: Tjeja

Jag har det inte halften eller kanske ens en tiondel så jobbigt med fysiska eländen och dilemman som du har, men jag kan ändå känna igen mig mycket i din beskrivning av dina känslor och tankar kring döden!

Jag ser det som att det egentligen är en naturlig del av livet att fundera över döden, men att det i vårt moderna samhälle på något vis blivit väldigt tabubelagt tyvärr.

Jag själv tycker att dina tankebanor inte bara speglar din trötthet eller nedstämdhet utan att de speglar en viss sund mognad också. Att våga tänka på döden i realistiska termer utan att skrämmas så inför det mest naturliga som alla kommer att möta en dag.

Precis som du känner jag ofta en trötthet ända in i benmärgen. Ibland har jag beskrivit det som att jag skulle vilja ta en paus från livet ett tag bara för att få vila. Liksom, inte att jag önskar att dö, utan jag önskar att jag kunde få vara död ett tag bara...som en semester, slippa existera några veckor och hämta energi liksom! ha ha..

Ja jag vet att det kan låta märkligt och framför allt helt ologiskt, men jag tror nog faktiskt att du, om någon skulle kunna förstå hur jag menar? Skämtar

Det finns en viss tröst i att veta att det faktiskt finns ett slut på allt slit tycker jag! Även om man inte önskar sig döden idag eller ens snart, så kan det vara en tröst bara att veta att en dag kommer man få vila ifrån kroppen och tillvaron på jorden. Glad

Stoor kram till dig! Kramas Och liksom #1 hoppas jag att du ska få hitta din kraft att orka njuta av livet igen alla de år du har kvar framför dig! Sol

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-01-30 21:16 #3 av: [Aralia]

Förstår precis vad du menar, Tjeja! =)

En sån semester skulle jag med vilja ha.. bara få vila en stund, slippa allt för ett tag.. få nytt syre att andas på nåt vis.
Jag har oxå den trösten, att det finns ett slut, jag behöver inte vara så här trött i all evighet.

Jodå, jag kommer att hitta gnistan igen men nu när jag har allt framför mig med operation och efterbehandling önskar jag bara att det vore över eler att någon annan kunde ta över ett tag. Hur skönt skulle inte det vara? haha 

Döden skrämmer mig inte ett dugg, vissa dagar skulle jag välkomna den med öppna armar utan att för den skull ha en dödslängtan. Jag skulle bara vilja vila ett tag....

(och tack för kramen) =)


Anmäl
2014-01-31 14:12 #4 av: [Torahzen]

Jag tycker det är sunt att reflektera över döden. Den är ju trots allt en naturlig del av livet. Jag vet också hur det känns att vara så trött att det skulle kännas befriande att dö. Bara få somna in.

Min pappa har fått svårartad levercancer och jag vet inte om han kommer att leva till hans 70 års dag i april. Det har förstås fått mig att reflektera över döden igen.  De som händer det händer... 

Jag sänder dig styrkande kramar och hopp om snabb återhämtning efter operationen KramasBallongSol


Anmäl
2014-01-31 14:50 #5 av: pernillaa

Jag står på andra sidan om man säger så. Har precis fförlorat en nära vän som haft det mycket tufft med det fysiska och på slutet även det psykiska med depression och ångest p.g.a. all fysisk smärta. Jag saknar honom jättemycket men kan ändå vara glad för hans skull på något sätt för jag vet att han har det bättre nu. Jag vet att han har längtat efter att få slippa sin kropp som ställer till det så för honom och nu äntligen är han fri den. Jag förstår dig helt och hållet och tycker absolut att du har rätt att känna så. Det är ingenting konstigt alls. Jag hoppas det reder sig för dig. Beklagar allt som du måste gå igenom. =/

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-01-31 16:46 #6 av: [Torahzen]

klart att du (får känna) känna sorg när din kompis har gått bort. Det är ju en förlust. Ett slut på relation. Mycket smärtsamt även om det är bättre för själen vars kropp har dött.


Anmäl
2014-01-31 17:15 #7 av: pernillaa

Ja jag vet att jag får sörja. Skrev det jag skrev snarare för att stötta TS i sina funderingar.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-01-31 21:21 #8 av: [Aralia]

Tack för att ni alla förstår. Hjärta

Det är snudd på omöjligt att vara öppen med detta inför vänner och familj, finns lixom ingen om förstår utan tar det som dödslängtan. Vilket det ju inte är, långt därifrån.. jag är bara så trött. En sak i taget kan jag ju ta men allt på en gång blir lite mycket.. jag har en lång och brokig levnad bakom mig och jag får ofta höra att "om du klarade av det, då fixar du det här". Klart jag fixar det, vad har jag för val? Men det sliter..

Anmäl
2014-01-31 21:22 #9 av: [Mia-Li]

Cuthof.

Här hos oss kan du ventilera och skriva av dej så mycket som du vill och behöver.

Vi lyssnar.

KramenBlomma

Anmäl
2014-01-31 21:34 #10 av: [Torahzen]

Precis, vi finns här KramasHjärta


Anmäl
2014-01-31 21:40 #11 av: fatcat

Döden är ingenting att frukta.. Vi kommer alla uppleva det förr eller senare. Det är oundvikligt, något som sker ganska snabbt och leder oss vidare, oavsett om ni tror det eller inte. 

"If anything can go wrong, it will." - Murphys Law

Medarbetare på brott ifokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.