Annons:
Etikettproblematik-vid-sorg
Läst 2368 ggr
elintherese83
2015-01-21 22:40

Ensamhet, och lögner om min sorg...

min mor dog och lämnat mig ensam. Ingen annan familj och vännerna är långt borta. När panikångesten och självmordstankarna kommer ringer jag för att få ta på en vän. 9/10 gånger svarar ingen el så har de inte tid. sen är det försent för mig att prata om det en dag el vecka senare. Jag ljuger så himla mkt! Jag ljuger om hur jag egentligen mår för att inte vara en belastning eller för att oroa andra. De gånger jag försökt berätta på allvar så blir jag missförstådd, skällt på eller utfrågad av frågar som jag inte har svar på. Jag vet ju inte ens själv vem jag är och hur jag mår. Efter ngr månader så har jag ljugit så mkt för andra så att jag börjat och lura mig själv, tar inte tag i mina tankar eller sorgen. Mamma är den jag normalt pratar med om allt, varje dag och träffar varannan vecka fr jönköpng till alingsås. Annars ses vi 3-4 gånger i veckan. Ingen säger att jag är bra, ingen säger hur stolt man är över mig, ingen som säger att jag skall komma hem eller ingen som säger -jag saknar dig och älskar dig.

Vad skall jag göra för att få stopp på lögnerna och hur skall jag få någon att förstå utan att döma? För att orka leva ensam kvar.

/T

Annons:
Honestyisdead
2015-01-21 22:48
#1

Tror du behöver prata med en kurator eller psykolig. Beklagar verkligen sorgen :(

[Diddit]
2015-01-21 22:48
#2

jag skriver gärna med dig, känner exakt samma sak oftast. skickar ett meddelande till dig här på iFokus :)

Upp till toppen
Annons: