Annons:
Etikettallmänt-prat
Läst 4716 ggr
LitenLisa
3/24/15, 8:15 PM

Fira dödsdagar, hur gör ni?

Det har nu snart gatt ett ar sedan jag miste min pappa. Dessutom är det 8 ar sedan i Augusti sedan min mamma tog sitt liv. Bada mina föräldrar var relativt unga. Mamma 49, pappa blev 66 ar. Själv är jag 28 ar. Jag inser att mina erfarenheter är väldigt ovanliga och för min del har det gjort saker med mig, förvandlat mig till en annan person. När mamma gick bort var sorgen mycket komplex men jag unnade mig den och accepterade alla känslor som kom. Jag tog mig tid att sörja. Sa jag trodde när pappa gick bort att det här "kan" jag, att jag vet vad som kan hända, hur sorgen känns. Men sa kom allt det som maste göras runt omkring, att tömma huset, fixa begravning, finnas till hands för allt och alla och att fungera. Mitt i allt som sker kan man inte tillata sig att sörja. Mitt i allt far du inte bryta ihop och tro mig, ingen tar dig i handen och leder dig igenom det. Man maste fungera själv. Sa min kropp började sörja istället, andningsproblem och ett ständigt tryck över bröstet varade i manader, tills att allt tog stopp. Väl hemkommen där jag bor efter 5 manaders slit med pappas hela liv försökte jag att ta upp tradarna fran mitt gamla liv igen men misslyckades fatalt. Jag kuggade en och sedan tva tentor och insag att min stress gatt sa langt att jag utvecklat minnesproblem och om jag inte tog det lugnt sa skulle jag med all säkerhet komma att drabbas av kronisk stress. Det hjälper att man pluggar till psykolog mitt i allt detta men pa nagot sätt blir känslorna inte längre lika enkla att rättfärdiga. Man vet sa mycket mer om alla de processer som sker i kropp och själ att man liksom inte riktigt kan unna sig de känslorna själv "för de är bara känslor". Sa nu försöker jag att lata sorgen fa komma ikapp och jag vill försöka hitta en plats att sörja pa, att ta mig tid att unna mig sorgen igen. Med mamma, eftersomatt hon drunknade brukade jag skriva ett brev, köpa en ros och slänga den i nagot vattendrag pa hennes dödsdag. Tillslut försvann behovet att göra det men som det är nu skulle jag sa gärna vilja hitta nagot liknande med pappa . Sa vad ni gör pa dödsdagarna? Googlade "fira dödsdag" och det enda som öppnades var ett träsk av Karl den XII dravel…. inte sa hjälpsamt direkt. PS. Att ga till hans grav är tyvärr inte möjligt eftersom att jag befinner mig i utlandet.

Annons:
Lucifer Sam
3/24/15, 8:36 PM
#1

Tråkigt med din pappa! 😕

Inte för att "märka ord" men egentligen "firar" man inte dödsdagar utan man "minns" eller "högtidlighåller minnet" av personen i fråga - kanske kan du googla på att minnas förlorad anhörig eller liknande istället? 

Det enklaste är väl att tända ljus och tänka på fina minnen av honom; kanske till musik han tykte om. Hoppas att du kommer på något som känns bra.

Shine On You Crazy Diamond

LitenLisa
3/24/15, 9:26 PM
#2

förstar att det later ointuitivt att säga att "fira en dödsdag" pa svenska, antar att jag bott för länge utomlands ;) Jag ska googla det och se vad jag kommer upp med men känner mig ända nyfiken pa hur andra gör när e "högtidhaller minnet" av nagon.

Pysslan
3/25/15, 5:36 PM
#3

Du behöver inte besöka hans grav eller den kyrka han ligger begravd vid. Han finns hos dig så länge du har honom i hjärta och minne. Tänd ett ljus vid en plats där du känner frid och där du kan vara ifred en stund och låt känslor och eventuella kvarvarande tårar strömma fritt.

(naturligtvis ska du alltid tänka på brandrisken)

Det är våra fel och brister som bevisar att vi är mänskliga  🌺

VästkustFia
4/2/15, 3:22 AM
#4

En närstående gick bort för några år sedan och jo, när jag tänker efter brukar jag faktiskt säga/tänka att jag "firar" dödsdagen. Det handlar ju i grund och botten om att fira minnet av personen och tänka tillbaka på det fina man hade tillsammans. Dels gör jag det traditionella att tända ett ljus på graven, dels brukar jag laga jag till något gott på kvällen som vi båda gillade eller besöka vår gamla favoritrestaurang.

[laloli]
4/2/15, 4:19 AM
#5

Tänker också i firarbanor. Min pappa dog för åtta år sen. Jag firar hans nya "födelsedag" eftersom jag är troende, men inte vet men hoppas på nåt annat och bättre efter detta livet. Tänder ljus och tänker på honom, men behovet har minskat med åren. Min mor hade första åren en egen plats i trädgården där hon planterade en minnesbuske och tände ljus ibland. Hon kunde inte själv ta sej till asklunden så det blev hennes sätt att minnas. Så om du kan hitta en fin plats som kan bli din och din pappas och där du kan göra nåt som passar dej, kan det kanske vara ett alternativ?

Silver83
4/7/15, 12:14 PM
#6

När min pappas dödsdag och/eller födelsedag dyker upp så brukar jag tänka lite extra på honom. Brukar även spendera tid med min mamma på dessa dagar, så vi är tillsammans som en familj, precis som det var förr.

Brukar gå till min pappas grav, sätta blommor och tända ljus.

Annons:
Intehärutandär
4/13/15, 10:36 PM
#7

Vi kommer gå till vår dotters grav och tänka på henne då hon fyller 1 år.

Tarotstollan
4/20/15, 5:26 AM
#8

På alla högtidsdagar tänder jag ljus. Är det under vintern då tänder jag min lykta på balkongen, andra årstider tänder jag lyktor inomhus.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Molliza
5/3/15, 8:25 PM
#9

Din text berörde mig väldigt mycket och jag skickar massor av styrkekramar till dig ❤️ 

Jag håller med de andra här, ljus är alltid fint att tända på en plats som känns bra för dig, för han finns ju alltid med dig. Kanske kan du skriva ett brev och köpa en ros till din pappa också? 

kanske är jag försent ute med mitt svar men postar ändå

RobinEH
5/14/15, 11:35 PM
#10

Jag donerar pengar till forskning om det som ledde till den specifikas död.

Jag tror, jag tror på vintertid och ishalka.
Sajtvärd på Träning och Hälsa

Oates
5/19/15, 8:42 PM
#11

Ditt inlägg berörde mig likaså, och kan känna igenom mig i det du skriver.  Vill börja med att beklaga sorgen efter båda dina föräldrar, förstår att det måste vara väldigt jobbigt för dig. Jag har också förlorat mina båda biologiska föräldrar, min mamma dog när jag var 4 år (också självmord) och min pappa när jag var 15 pga droger men jag och min tvillingbror hade då redan kommit till ett fosterhem. 

Min tvillingbror dog för 1,5 år sedan nu, 33 år gammal, och jag har därför bara upplevt en "dödsdag". Håller med de andra om att man får försöka göra det bästa av det; tända ljus och köpa blommor. 

Skickar en stor kram till dig

<3

flisan708
5/27/15, 7:16 PM
#12

Måste säga, först beklagar din sorg efter dina föräldrar. Fira dödsdag, jag skulle nog vilja säga att jag tänker på dem/ tänder ljus för alla som jag förlorat. Nära familj, vänner ect. Jag brukar åka upp till minneslunden där min mamma ligger, där brukar jag tända ljus för dem. Alla får var sitt. Det går åt en del ljus, men så gör jag. Åker dit på deras födelsedagar, alla högtider. Sedan blir det då och då. För mig har minneslunden blivit en samlingsplats även om de alla inte ligger där. Känns som om jag ändå kan samla alla där. När jag åker dit finner jag ro i själen och jag upplever att det ger mening i det. Jag tror man måste hitta sitt sätt, på vintern brukar jag tända ljus hemma vid ett kort på mamma. Innan mamma dog köpte jag en buddha staty med ljushållare. Tänkte på mamma när jag såg den. Packade inte upp den förrens hon dött. I början tände jag den varje dag, det var mitt sätt att hedra henne. Det betydde mycket för mig. Gör vad du känner, då blir det rätt. Sänder en stor kram till dig och alla andra som förlorat era nära och kära.

VästkustFia
5/27/15, 10:55 PM
#13

Nyligen var det ett år sedan en vän dog, en genomsnäll människa som alltid ställde upp när man behövde. Kunde inte besöka graven eftersom jag bor för långt ifrån. Men hen var inbiten piprökare och eftersom jag inte har någon pipa tände jag en cigarr istället och tog några bloss och sa "den här är för dig"… jag röker inte annars utom just nån enstaka cigarr vid väldigt speciella tillfällen…  och så tänkte jag på alla våra år tillsammans. Kanske lite udda men det kändes helt rätt.

Annons:
Upp till toppen
Annons: