Sorg

Sörjer liten pojke...

2015-08-30 18:33 #0 av: innanhimlenfallerner

Hej. En liten pojke drunknade för några veckor sedan. Jag är väldigt ledsen över detta och känner sån smärta över det. Jag har ingen relation till pojken men tanken på att en ettåring inte finns med oss längre gör så ont. Ville bara dela med mig av detta och hoppas att pojkens familj mår bra.

Anmäl
2015-08-30 18:46 #1 av: Aleya

Får jag undra vad det var för speciellt med denna pojken som får dig att sörja han så mycket?
Tänker snarare att barn dör i hela världen på tragiska sätt varje dag.

Så du får gärna förklara dina tankar kring detta.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-30 18:50 #2 av: Haku

#1 Jag tror det är svårt att förklara jag läser sorgliga saker i tidningarna varje dag men ibland påverkar det mig mer ibland mindre så jag kan förstå Ts på det sättet.


Anmäl
2015-08-30 18:52 #3 av: innanhimlenfallerner

Tack för svar. Anledningen vet jag inte. Många säger att jag är "beroende" av bebisar och småbarn och pojken som dog var ett småbarn. Jag tycker bara att det är så otroligt sorgligt och jag har aldrig varit med om att någon närstående dör, så detta kan vara mitt sätt att hantera sorg. Och igen, tack för svar.

Anmäl
2015-08-30 18:54 #4 av: innanhimlenfallerner

"Haku" Så är det nog för mig också. Tack för svar.

Anmäl
2015-08-30 19:16 #5 av: Aleya

#3 fast tycker mer som att det låter jobbigt i längden att sörja någon man inte ens har en relation till. Det var mer det jag tänkte.
Jag hade kunnat förstå om du kände att det var jobbigt om det var någon i din närhet som plötsligt hade gått bort. Hur kände du för 4 åringen som blev spräng i göteborg då för några månader sedan?

Det är bra att man känner, så missförstå mig inte och tro att jag tänker ta bort din känsla, men du kan omöjligt känna samma smärta som familjen som förlorade sin son eller dotter som i dom hemska olyckorna som du läser om.

Jag tror det snarare är medlidande du känner och kanske inte direkt en sorg. För nog känner jag med familjerna som förlorar ett barn, och kan tycka att det är otroligt hemskt. Men att känna sorg är något helt annat.

När någon du älskar och känner, familj eller vän som går och dör, så blir det som att marken under fötterna försvinner, och du vet absolut inte vart du ska ta vägen då livet förändras så drastiskt. I början blir man nästan deprimerad, man känner bara tomheten och hur ledsen man är.
Så det är mitt sätt att beskriva sorgen och vilket grepp den har om en.

Nu vet jag inte hur gammal du är heller, men jag kan säga att sorgen var nog värst då jag var yngre än nu när jag är äldre. Har själv på många vis blivit "vän" med döden och accepterat den.

Tycker dock att om det fortsätter på detta viset så kanske du ska prata med någon, då det verkar påverka dig så mycket i din vardag.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-30 19:33 #6 av: innanhimlenfallerner

Hej. Ja, det du säger är logiskt. Jag tenderar att helt plötsligt vara jättedeppig efter att jag läst om någon som dött. Och det kan vara medlidande jag känner men, jag vet inte. Om jag hade upplevt att någon närstående dött så kanske detta skulle vara lättare. Tack för svar.

Anmäl
2015-08-30 19:48 #7 av: Aleya

#6 Jag tycker det låter som ett problem att du blir deppig som du beskriver, om du är i skolålder så tycker jag att du ska gå och prata med en kurator om detta. Om du är vuxen så finns det kuratorer att prata med via vc.

För inte ens jag som har döden i mitt liv på ett eller annat sätt känner som du gör. Så om det styr ditt liv så mycket så sök hjälp.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-30 21:38 #8 av: innanhimlenfallerner

Tack för råd.

Anmäl
2015-09-06 17:50 #9 av: Rainee

Jag känner samma som dig.. Jag är en empati människa och om jag ser något som gör mig otroligt ledsen så kan jag bara bryta ihop och gråta lite pga det.. Men det brukar bli bättre efter ett tag, jag kan ju inte gå runt och vara ledsen hela tiden för andra.. Man måste tänka lite på sig själv också, men jag förstår absolut hur du känner. Vissa saker etsar sig fast i minnet..

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.