Annons:
Etikettproblematik-vid-sorg
Läst 2939 ggr
Assabrassa
11/4/17, 8:18 PM

Min moster är nu död.

Vi visste att hon va svårt sjuk i cancer. Hon ville sluta sitt liv med dödshjälp. Jag och min bror hade bokat en resa till henne då hon bor utomlands. Vi skulle åka i onsdags med färja och bokat hemresan på söndag. I måndags ringer hon mig när jag är på jobbet och säger att det kommer att ske på onsdag! Men va? Vi åker ju på onsdag. Hon sa att jag kan inte vänta längre för jag har så ont. Jag fick panik och ringde min bror. Han vart oxå ställd. Han sa att jag får ringa och boka om resan. Vi la på och jag fick prata med sköterskan som berättade att min moster mår mycket dåligt. Han återkom och sa att du får åka på en gång 3.5 timmes bilfärd innan jag kunde komma till färjan. Jag fick gå in till min chef och sa att jag måste hem på en gång. Rlngde min sambo och fråga om han kunde komma hem på en gång. Det tog 10 min så var han där och hjälpte mig i min stress att se till att jag tog med pass mm. Kör sedan ner och kommer med 30 min marginal till terminalen. Hämtar upp min bror och hans dotter och kör på färjan. Bilar däefter i 9 timmar till destinationen till vår mamma. Tidigt nästa morgon på onsdagen så åkte vi till min moster på palliviationen och fick träffa vår älskade moster som var så tunn. Jag fick egen tid med henne och fick säga det som jag ville. Alla fick sin tid. Sedan var det dags för henne att transporteras till det så kallade dörummet. Ingen av hennes systrar ville vara med men det ville jag och min bror. Vi var med under hela händelse förloppet då vi inte ville att hon skulle vara ensam sin sista tid i livet. Hon somnade in fint och rogivande. Något som jag märkte var att jag inte grät någon gång och inte efteråt heller… jag känner egentligen inget för något och det skrämmer mig. Är en mycket känslig person i vanliga fall. Skäms lite för det faktiskt. Vad är det för fel på mig??!!

Annons:
Lona
11/4/17, 8:23 PM
#1

Vad fint och starkt gjort av er!❤️
Nej, det är inget fel på dig. Alla reagerar och sörjer på sitt sätt, ibland känner man inget alls och ibland mer eller mindre kraschar man direkt.
Känslorna finns där, och kommer sannolikt fram förr eller senare även om det kan ta tid.
Tillåt dig själv att sörja när du är redo för det!
Beklagar sorgen, men vad skönt för din moster att få lämna er på det viset.🌺


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Tarotstollan
11/4/17, 9:12 PM
#2

Beklagar! Alla sörjer olika, så dina känslor kommer kanske senare när du har landat i vad som hänt.
Så fint att din moster själv fick bestämma när hon ville lämna livet.🌺

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

[Wijnja]
11/4/17, 9:27 PM
#3

Beklagar alla sörjer på olika sätt inget är fel

[SonjaG]
11/4/17, 9:28 PM
#4

Känner igen det! Jag har mist flera närstående men kunde inte gråta alls. Varken  under begravningen eller direkt efteråt vid samlingen. Det kändes lite konstigt men jag kunde inte. 

Senare har jag gråtit och saknat, men inte då när man förväntas fälla en hel del tårar. Så du är inte ensam. 

Fint det ni gjorde för er moster.

Assabrassa
11/5/17, 8:13 AM
#5

Tack för era svar. Jag är en mycket känslig person i vanliga fall. Var till kyrkogården i minneslunden och tände ljus. Brukar fälla tårar då men det gick inte då heller. Nåväl, det var fint ändå.

Assabrassa
11/5/17, 7:57 PM
#6

Jag mår så dåligt över att jag inte gråtit över min mosters död. De tär på mig. 😔

Annons:
Nettis!
11/7/17, 4:08 PM
#7

Alla sörjer inte på samma sätt, det finns inget som är rätt eller fel när det gäller att sörja. Var lite snäll mot dig själv.

Torparmor
11/18/17, 10:33 PM
#8

Var snäll mot dig själv. Allt gick så fort eftersom du snabbt fick ändra resan.  Du fick ett fint avslut tillsammans med din  moster. Det blev en positiv upplevelse som du vet att hon ville ha det. Din sorg är delad mellan  ert  stilla avslut (positivt) och vetskapen att ni aldrig kommer att träffas mera (negativt).  Du vet nog att din moster inte skulle önska att du mår dåligt.  

Din sorg har inte landat i dig än, den kommer . Jag lovar - jag har precis varit med om liknande. Jag har undrat om jag är känslokall som inte gråter, fast jag vet att det inte är så. Nu har sorgen landat hos mig, men den tar sig andra uttryck.  Testa med att i en enkel anteckningsbok börja skriva ner vem din moster var för dig, varför hon blev så viktig i ditt liv. Beskriv hurudan hon var i livet och skriv om allt ni gjort tillsammans. Då får hon en plats i ditt fortsatta liv

Många styrkekramar


Låt dagen idag bli din bästa hittills!

Tjeja
11/18/17, 11:23 PM
#9

Jag tror att du fortfarande är lite i chock. Du har varit väldigt engagerad och involverad i din mosters döende. Men det skedde inte hemma i din vardag utan  blev en snabb tillfällig utflykt.

Logiskt i tanken har du hunnit med men för din kropp och för din själ är det fortfarande overkligt. 

Dina känslor kommer att komma till ytan förr eller senare på något vis. Då får du välkomna dem och låta sorgen komma som den vill.   

Sedan som många andra här skriver, ser sorgen olika ut hos olika människor och inget är rätt eller fel, bara olika.  Ibland känner man inte igen sig i sitt vanliga själv heller när sorgen väl kommer. Men den måste få komma ut så som den själv vill ta sig i uttryck.  För många kommer sorgen upp till ytan först efter en tid, vid något tillfälle när den man älskar plötsligt saknas för att han/hon alltid varit där just då förr. Kanske blir det så för dig med? Eller på något helt annat sätt. Oavsett, inget är rätt eller fel. 

Inte alla sörjer med tårar heller dessutom. Har varit med om personer som gått snabbt genom den första sorgeprocessen och snabt landat i tacksamhet och varm glädje i kärlek och minnen av allt fint man haft tillsammans. Sedan kommer saknaden. Men för alla är inte saknaden lika tung, det beror ju på vad det är för sorts saknad liksom.

En person som man haft daglig kontakt med till vardags under stora delar av sitt liv saknar man förstås oftare än en person som man älskar men kanske inte haft lika mycket kontakt med till vardags.  En man haft kontakt med väldigt sällan kan ta lång tid innan "polletten trillar ner" och man börjar sörja. Det är också okej. Den personen kan ändå vara precis lika högt älskad som den man saknar varje dag. Smärtan kan vara lika tung eller ibland värre kanske för att man tänker att man inte fått tillräckligt med tid tillsammans. Alla känslor är tillåtna, ilska, vrede, apati, känslolöshet, glädje, lättnad, hat, värme osv osv. För nästan alla känslor är liksom en del av sorgen och behöver få komma när de väl kommer. Utan att bli framstressade bara för "att man borde eller brukar" känna mycket. De kommer när de kommer. ❤️

Varm kram!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Assabrassa
11/23/17, 5:19 PM
#10

#8 Tack för dina fina ord och tips till mig fina du! Varma kramar tillbaks!

Assabrassa
11/23/17, 5:25 PM
#11

#9 Underbart hur du uttrycker känslor och att de är så olika hur man upplever sorg. Jag är oerhört tacksam att vi han till min moster och var med henne på slutet! Känner bara inte igen mig hur jag brukar sörja och gråta över någons död. Men någon gång ska det väl vara de första och då förstår jag ju inte att jag inte reagerade! Kramar

signemo
1/10/18, 8:59 PM
#12

Fina vännen. Sorgen sitter inte i tårarna, den sitter i hjärtat o  i sinnet. Sorgen kommer o går.  Du var fantastisk som fanns med din moster.  Vad skulle hon velat o tänkt. . Jo,  troligen, "vad gott du fanns med mig, när jag valde att få sluta jordelivet. men fina du , lev nu ditt liv, behöver o vill du gråta så gråt. Men att minnas mig kan också  så vara att minnas i hjärtat, det sitter inte i gråten, hitta på nått roligt o finna tacksamhet i gemensamma minnen.. Att le, att minnas, att göra något som ger ro."

Var rädda om varandra

Upp till toppen
Annons: