Sorg

Det sista syskonet är borta.

2018-02-17 02:04 #0 av: Tarotstollan

I går begravdes min mormors sista syskon, det var hennes enda syster och nu är de allihopa borta, förutom två av brödernas fruar.
Så nu är båda mina morföräldrar och alla deras syskon borta.Ledsen
Jag kände inte moster (som vi alla kallade henne) väl, träffade henne och hennes familj mest under min uppväxt och under den tiden min mormor levde, av naturliga skäl.
Vi var och hälsade på henne för några år sedan då hon fortfarande bodde i sin egna lägenhet och klarade det mesta själv.
Det var roligt att träffa henne igen och minnas saker som jag hade glömt från min barndom.
De sista åren bodde hon på ett hem och minnet började svikta mer och mer för henne men hon ringde och pratade med min mamma, någon gång  om året.
Hon hade en stor hobby och det var att måla, så för många år sedan, (någon gång på 70-talet) frågade hon mig vilka mina favoritblommor var och sen målade hon mig en tavla med Ringblommor på, som är mina älsklingsblommor.Glad
Den hänger här nu som ett minne av både henne och min barndom!
Det känns bara väldigt tomt just nu!

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2018-02-18 06:19 #1 av: Aleya

Ja det är konstigt och obehagligt då den sista av en syskonskara går bort.
Min gammelmormor hade 7 systrar. Och alla är borta sedan många år nu.

Och vissa hann jag inte träffa då dom bodde i olika delar av landet.
Jag tror min gammelmormor var tredje systern att försvinna. Om jag minns rätt.

En vet jag höll på med tennhantverk. Och min mormor köpte en väska av henne. Jag har kvar denna väskan. Dels för att den är fin och dels för att påminna mig om min släkt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2018-02-18 08:59 #2 av: Farwuq

Jag har inte mycket släkt kvar i livet. Jag har mina fem syskon och deras barn, min egen kära dotter, sen är det inte mycket kvar; jag lär ha någon kusin kvar men inget jag vet med säkerhet.

Själv är jag nyss fyllda 61 och gravt kroniskt sjuk, det känns som jag blir nästa i skaran att »falla«.

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2018-02-19 04:06 #3 av: ulrikasoderlunds@gmail.com

All kärlek o kraft skickar jag dig. tyvärr finns ingen mall, men du tycks ju hittat 1 sätt som hjälper dig o det är viktigt. fortsätt på den linjen. Jag har förlorat många nära under årens lopp på lite mer än 2 år så har jag varit på 4 begravningar, min moster, 1 gammal vän, Min älskade Farfar o nu min pappa. Jag är så innerligt trött på döden o längtar efter att få bättre hälsa o sluta sörja o kunna leva lite igen o med min tro o positivitet så kommer jag nå dit jag vill. Att sjunga hjälper mig. kram till alla i samma situation Rika.

Anmäl
2018-02-23 05:20 #4 av: Soligajag1

#0  Hejsan ! 

Förstår att det känns tomt när alla nära och kära försvinner . Ledsen

Men du har ett fint minne från henne , tavlan med ringblommorna . Du får titta på den då och då , , minnas dem fina stunderna . Blomma

Min mamma gick bort för 2 år sen ca, den 15 Augusti 2016. Mycket jobbigt , vi stod varandra mycket nära. Mamma blev bara 78 år, hon va sjuk. Pappa har jag kvar , han bor på ett äldre boende , så jag hälsar på honom då och då. Glad 

Sedan gick min farbror bort för några månader sen, faster blev ensam. Flyttar in i ett finskt äldreboende i Mars . Glad Så bra för henne , så behöver hon inte vara ensam.  För jag vet att många par vars ena går bort så går den andra strax bort , utav leda . Tragiskt! 

Ha en fin Fredag! Glad

HH Glad 

Anmäl
2018-02-23 05:40 #5 av: Tarotstollan

Ja, det är ledsamt när de försvinner en efter en.  Sen börjar man ju tänka på när nästa generation kommer att vara borta....Ledsen

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2018-03-02 14:58 #6 av: Kyllan56

Så tråkigt för dig Stollan!HjärtaNär kontakten med ens barndom försvinner, så känns det enda in i hjärteroten!Storgråter

Minna älskade farföräldrar har varit borta sedan 1972 och 1982. Pappa sedan 1981 och mamma 2011. Nu har jag bara min lillebror kvar  från min ursprungsfamilj. Min storebror dog 1997.

Det går inte en dag utan att jag tänker på mina familjemedlemmar!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl