Problematik vid sorg

min pappa är död:(

2018-02-18 05:02 #0 av: ulrikasoderlunds@gmail.com

Hej, Jag är 1 kvinna på snart 50  o jag har haft 1 turbulent minst sagt liv. Mkt otur, sjukdomar, o svårigheter med barn med funktionshinder, har förra året efter 30 års äktenskap gått igenom 1 svår skiljsmässa. ekonomiska svårigheter, 1 svår barndom med mobbing o föräldrars svåra skiljsmässa. Mitt ex tryckte ner mig under alla åren, o trots det älskade o älskar jag honom fortfarande. Han har själv haft 1 ännu värre barndom o jag har 1 stark kristen tro som gjort att  jag hela tiden kämpat på o på ngt sätt trott att kärlek räcker.  att oxå leva med mkt fysisk smärta gör ju att det blir ännu jobbigare i livet. att ha 4 sjukdomar krånglar till livet än mer. Jag har dålig kontakt med min mamma o har alltid blivit nedvärderad av henne, mina syskon bryr sig inte om mig , min syster är psykiskt sjuk o har ingen kärlek till mig el sig själv heller. min bror har börjat att ändra sitt beteende mot mig sakta o det känns lite bättre. men det har gått lång tid o är min mammas ögonsten. mina barn är viktigast för mig o mitt ex efter han lämnade mig kom sakta tillbaka o förstod sina fel o har ändrat sig mkt , så vi lever tilsammans igen . tyvärr så brakade han ihop vilket har varit tufft men nödvändigt för att kunna bli o må bättre som man,  det är ngt han behöver fortsätta jobba med o får hjälp med. tyvärr hände det som j´jag var helt oförberedd på. min pappa som är den jag alltid känt älskat mig , han gick bort i somras o jag fattar det fortfarande inte:( jag gick o väntade o längtade efter honom o han kom aldrig, istället ringer min mamma som för övrigt alltid talat illa om min pappa o säger att din pappa ligger ute i huset o har inte långt kvar. jag fick 1 total chock! jag visste att han inte mått bra men inte på ngt sätt dödssjuk. ingen hade sagt ngt, ingen, cancer såklart som jag tycker det känns att alla dör i hela tiden.Men min papp bara 70, o 5 dagar senare efter samtalet var han borta. Jag hann bara se honom snabbt o säga attt jag älskar honom, synen som mötte mig var 1 sådan chock min  pappa, det var inget kvar av honom, håret o han var så mager , från att ha vägt på tok för mkt till bara 1 skelett, hud o tom hans 1 gång stora vackra trygga händer  var 1 minne blott. han skakade o hade inte fått tillräckligt med smärtstillande o jag har vårdutbildning o hans sambo sedan många år tillbaka lät honom lida så. Hur går jag vidare? jag är så arg o sorgen knäcker mig totalt! ilskan över att han inget sa el hans sambo som jag ringde veckor innan o undrade hur det var med pappa för jag hade 1 oros känsla men fick inget svar. jag är så arg för han led i onödan o jag är arg för mina syskon aldrig visade honom ngn kärlek. min pappa o jag var lika, vi förstod varann, han var ingen lätt människa men jag dömde honom aldrig. jag visade honom all min kärlek o gjorde han fel el jag så var ingen av oss sen att säga förlåt. o jag tror att han ville skona mig, han visste hur hårt jag skulle ta det, men att han led så i onödan att hans sambos vuxna barn visste mer o träffade honom  det gör så ont. hon tom skällde ut mig o jag har för min pappas skull knutit näven i fickan fast  jag velat slå människan, jag kan kanske ngn gång förlåta men glömma? nej aldrig! När ska denna sorg o längtan efter honom minska . att min mor gick på begravningen o hycklande syster som aldrig ens velat säga pappa till honom o min skenheliga mamma som aldrig sa 1 gott ord om honom gick dit, som jag skäms! hur länge ska denna ångest finnas inuti mig? det är som ngn tagit 1 bit av mitt hjärta o som jag aldrig ska bi hel igen. vad ska jag göra? jag fattar inte att han är borta ? jag vill så gärna börja få ha 1 normal tillvaro. jag vill bara orka leva  igen utan denna enorma sorg o ilska o saknad. hur länge ska jag sörja? jag saknar dig pappa, jag vet att du är i himlen o min tro är stor att vi ses igen men  Gud hjälp mig med min sorg är lika svår ändå. vill skrika o kasta saker men du kommer inte tillbaks ändå.  snälla om du är 1 mamma, pappa, tala alltid med dina barn, ja dom blir ledsna   det är o blir 1 enorm chock men att inget säga det är värre det blir 1 Trauma, gör aldrig så mot ert barn det är nästintill oförlåtligt, jag saknar hans röst, hans, stora trygga händer, hans kramar o att han var den enda som var stolt över mig det är så jag känner. jag hade givit vad som helst för att fått dela hans sista tid, tala med honom, gråta med honom, tala om saker som hänt i hans o min barndom, våra minnen, hur han ville ha sin begravning o hur han ville alla skulle komma ihåg honom o jag fick aldrig det, jag fick bara se honom lida i onödan o säga att jsg älskade honom o jag som hans barn behövde så mkt mer för att orka gå vidare, så om du som nu läser detta har cancer el ngt annat som du vet kommer ta dig från ditt,dina barn , tro inte att du skonar dom med att inget säga, när man skaffar barn så måste man sätta sina barn i första rummet annars så ska du inte skaffa barn, att vara förälder är det största o viktigaste arbetet som finns, inte ens 1 president embete är viktigare så ända till ditt sista andetag så är det din viktigaste uppgift , o att sätta dina egna känslor även i det ögonblicket är ren egoism. du har inget att vara rädd för. du kommer inte känna sog mer el smärta så lämna inte de du älskar mest med det.  kan du inte tala för du har svårt för det. skriv ner alla känslor el filma dig själv o berätta tala om hur du känner o berätta hur du känner o tala om minnen som berört dig tillsammans med ditt,dina barn, i dagens samhälle finns så många möjligheter till detta så låt aldrig det jag nu år igenom drabba ngn du älskar. var  kärlek in i det sista så blir du ihågkommen så.  har ngn ngt tips till mig att ta mig igenom all sorg så tveka inte , all omsorg till er i samma sits, Rika.

Anmäl
2018-02-18 06:14 #1 av: Aleya

Jag kommer säkert låta hemsk nu. Men jag kan inte läsa denna texten p g a avsaknaden av att dela in i stycken.

Så om du skulle kunna göra lite mer indelning av texten så skulle den vara lättare att läsa och att förstå. Och du skulle kunna få bättre svar

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2018-02-18 07:30 #2 av: Tarotstollan

Ja, det var lite svårt att förstå allt du skrev, så det vore bra om du kunde sätta punkt och stor bokstav.
Jag vill beklaga din sorg och jag förstår att du har det tufft med allt du gått igenom i ditt liv.
Jag skulle råda dig att vända dig till någon som du kan få prata med, kanske vårdcentralen, någon kurator eller kanske någon från kyrkan.
Det är svårt med sorg och när man är mitt uppe i den är det svårt att se ett slut på den, det blir bättre med tiden och du måste låta dig själv få sörja.Kramas

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2018-02-18 08:54 #3 av: Farwuq

Jag beklagar sorgen.

Kramas Blomma

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2018-03-25 07:14 #4 av: sons

jag tycker det är bra att du sätter ord på det du känner.  Man minns ofta det fina och att i slutet av livet se någon mager eller uppsvälld av cellgifter och cancer kan vara svårt. Lev i lugn och ro  och i dina känslor. Sorg har ingen tidtabell hur lång tid det skall ta och att ha en tro är bra,  att gå på gudstjänst eller i sorgegrupp som kyrkan kan erbjuda.  Bor du i Stockholm har Katarina kyrka fina gudstjänster.

Det är viktigt att inte heller hoppa över sorgen Din pappa betydde mycket i ditt liv och gav stöd i svåra stunder  Du kanske har några vänner att tala med?

Mina föräldrar båda två och mammas make hade cancer och pappas sista tid var svår och jag råkade på en kurs i jobbet träffa en person som också haft en sjuk pappa och det betydde mycket  . Pappa led av hjärntumör bland annat i många år och spridd prostatacancer och han svällde upp av cellgifterna.

Jag talade i en grupp en helg inom kyrkan om sorgen 

Ta det lugnt ät bra sov mycket gå promenader. Kanske påsken kan vara en tid för ro ljuständning och kyrkan?

Det är viktigt att inte ta på sig onödigt jobb i sorgen som är tung -Är livet dessutom tungt med smällar och jobbiga saker är det bagage man bär på också tungt Sorg går aldrig över Man sörjer hela livet men chockfasen släpper efter en tid   Se till att ha lugn och ro  omkring dej      Du måste få sörja Jag tror din pappa förstod  Man har sorgen ok dom förluster man upplevt i sitt hjärta eftersom man har minnen

Anmäl
2018-03-27 19:30 #5 av: LinneaWik

Jag beklagar sorgen ❤️

Kram ❤️
Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.