Annons:
Etikettsorg
Läst 1623 ggr
KarinBe
2018-09-30 19:14

Min bror kom ej till Pappas dödsbädd

Min gamle far gick bort för några dagar sen. Jag var där när han dog, men min bror kom aldrig… Jag försökte ringa honom flera ggr och skrev massor med sms att pappa var sämre och att han borde komma NU och inte dagen efter, som han skrev att han skulle. Men han blev bara irriterad på mig och slutade svara. Till slut var jag tvungen att säga till Pappa att hans son inte skulle komma förrän morgonen därpå. Jag hörde på Pappas andning att han fick panik och kort därefter dig han. Han och jag fick ett fint farväl, men jag mår så dåligt för både Pappas och brors vägnar!! Någon annan som varit med om liknande??

Annons:
Lussan20
2018-09-30 19:32
#1

Beklagar din sorg!

Så sorgligt för din pappa och dig! Det kanske är så att din bror inte klarade av detta? Men tyvärr brukar det bli så att man målar upp en egen bild av  stunden då man inte var där. Vilket kan bli jobbigare än att vara där. Det känns som kvinnor oftare är där då det sker? Jag vet i bekantskapskretsen liknande saker där bröder sviker.

Orkar du berätta för din bror om slutet? Det är bra för honom, men svårt för dig. Du var så stark som var där för din pappa, sådant är beundransvärt. Alla är inte lika starka! Tänker på dig…Mvh/WL🎈🌺

Lona
2018-09-30 19:42
#2

Först av allt, beklagar sorgen!🌺

När min mormor låg inför döden så kom inte min moster, hon hade diverse svepskäl som att hon "skulle komma helgen därpå", "det var så långt att köra" (ca 30 mil), "för jobbigt att åka tåg" och så vidare.
Det tog fyra dagar från det att vi insåg att det var nära slutet tills mormor var borta, mamma ringde sin syster flera gånger om dagen och försökte få henne att komma, men nej, hon kom inte.
De första dagarna märkte mormor givetvis att min moster inte var där, vad hon uppfattade de sista dagarna är svårt att säga.
Jag vet dock att mormor visste att vi var där, min mamma, min syster och jag, och om jag ska vara ärlig tror jag att det var vi som stod mormor närmast.

Jag tror att många personer har svårt för det här med döden, vi har inte ett naturligt förhållande till den längre som man hade för några generationer sedan och fortfarande har inom vissa kulturer.
En del är nog rädda både för själva döden men även inför sina egna känslor.
Lättare då att skjuta det på morgondagen och ta itu med det hela när det väl är slut.

Jag hade ärligt talat svårt att förlåta min moster (och kusin) för att de inte kom, samtidigt vet jag att mormor hade sina närmaste runt sig in i det sista. 

Din pappa har fått somna in och du var där hos honom, försök att ta det till dig istället för att må dåligt över att din bror inte var det!
Du kan inte styra över andra och vad de fattar för beslut, försök hitta styrkan i att du själv fick ett fint avslut med din far. Han var inte ensam, han hade dig där även om han förmodligen hade velat ha din bror där också.

Ta hand om dig!❤️


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

KarinBe
2018-09-30 19:52
#3

Tack så mycket, Wonnalesan och Lonaa!❤️❤️Ja jag ska försöka fokusera på det positiva, att Pappa och jag fick ett fint farväl och att jag faktiskt var där och stöttade honom. Nej, man kan inte välja åt andra, det är sant..

Upp till toppen
Annons: