2019-10-06 20:55 #0 av: Vash

Jag är en tjej på 22 år som senaste tiden mått väldigt dåligt för att ha förlorat flera år av mitt liv till ingenting av nytta. Jag saknar tiden jag var 18 år och fortfarande gick i gymnasiet. Jag hade tid att tänka över vad jag ville, jag hade drömmar och mål som jag var fast besluten om att nå och jag hade hela min framtid framför mig. Jag har inte nått ett enda mål som jag hade och inga drömmar har gått i uppfyllelse. Jag har gjort idiotiska val och tagit dåliga beslut gång på gång som lett till att jag förlorat dessa år av mitt liv till ingenting. Jag studerar på universitetet, femte terminen av sju på ett program jag hatat sedan första stund på grund av att det är ett yrke där jag inte ser någon ljus framtid, varken vad det gäller trivsel eller ekonomiskt.

Jag skulle vilja återgå till min ursprungliga plan och studera något helt annat som är mycket mer rationellt, men det är för sent för att det ska vara realistiskt genomförbart - har tagit mycket CSN redan så skulle bara ha rätt till studiemedel under lite mer än halva av nästa utbildning, ungefär 3 terminer skulle jag behöva klara mig på att förlita mig på att ha tillräckligt med extrajobb för att försörja mig. Det är en svår situation jag befinner mig i då, för att det å ena sidan är för sent för att göra det jag vill samtidigt som det känns absurt att säga att det är för sent att byta spår av karriär när man nyss fyllt 22 år. På min födelsedag det här året satt jag och grät, för jag kände sån sorg över att inte åstadkommit någonting jag planerat.

Jag hatar att jag inte kan gå tillbaka i tiden och ta bättre beslut. Jag var en idiot på många sätt. Jag förlorade både förhållanden och alla mina drömmar/mål vad gäller utbildning/yrkesliv på grund av dåliga beslut.
Finns det fler som känner igen sig i det här, att må dåligt över spilld tid på nonsens? Finns det fler som känner att ”Är det för sent för mig att ställa mitt liv till rätta?” fast att man är så pass ung som jag är?

Jag mår så sjukt dåligt vissa dagar över stressen att misslyckas på grund av mina egna dåliga val. Jag hade alla möjligheter att få ett liv som är så nära perfekt det går, men valde spår som var dömt att misslyckas. Liksom, hur kan man ens vara så korkad så man tar såna beslut... är så arg på mig själv för det nu så jag bara skulle kunna misshandla mig själv av ren ilska mot mig själv.

Finns det nån mer som känner likadant? Eller som vet hur man bygger en tidsmaskin som fungerar...