Jag har egentligen inget direkt svar på hur du ska hantera det. Nu vet jag inte hur gammal du är, men du pratar om skola så du kan kanske fortfarande gå till BUP i så fall gör det eller kontakta en psykolog eller kurator. Dom är utbildade och kan ge dig förslag/tips på hur du ska hantera det hela. Det kanske bara räcker med att du får "prata av dig". 

Och då du troligen fortfarande inte är riktigt riktigt vuxen så kan kanske även dina hormoner spela roll i det hela för dom har ju en förmåga att ställa till en hel del.

Så jag tror att du behöver prata med en som är utbildad. Då kan du även bolla andra tankar du har förutom att bara prata om separationsångesten.

Jag försökte komma på nån sida här på iFokus som skulle kunna ge dig tips/förslag, men kommer inte på nån riktigt bra som även är aktiv. Enda sidan jag kommer att tänka på just nu är ensamhet. 

När det gäller dina vänner som du miste förra året, finns det inte nån av dom som du idag kan prata med och ta reda på varför det blev som det blev.

Det lilla jag kan bistå med är en cyberkram. 🤗

Bup har jag gått till, de gillade jag inte de minsta.. vet inte varför riktigt.

jag har pratat med dom, men de verkar inte som de är intresserade av att ha någonfomr av kontakt med mej.. är så förvirrad!

tack så jätte mycket🤗

Tråkigt att bup inte funkar. Och tråkigt att du fått intrycket att dom inte är intresserade. Kanske försöka komma till en vanlig psykolog eller kurator då. 

Eller kolla upp om du kan gå till kyrkans samtalsrådgivning. Är osäker på om det finns på alla orter, men tror det. Är även lite osäker på om man måste vara medlem i svenska kyrkan för att få komma dit. För att veta om du är det så får du fråga dina föräldrar. För normalt sett så en vuxen som är medlem i kyrkan betalar skatt dit, men är man barn/ungdom så är det föräldrarna som bestämt om man är medlem där eller inte. Vet inte heller vilken utbildning dom som finns i kyrkan har, men dom funkar lika bra att prata med däremot kanske dom inte har lika många bra tips/förslag. Inte heller kan kyrkan ge dig nån sorts medicin ifall det behövs. Även om det visar sig att du inte är medlem så förlorar du inget på att ringa och fråga om du får komma till en i kyrkan. 

Man måste inte vara religiös och inte heller prata om gud/jesus. Så du kan ju kolla om du är medlem i svenska kyrkan och sen själv ringa till den kyrka som ligger närmast dig och kolla. Jag har själv gått på samtal hos kyrkan istället för att gå till psykolog. Och nej jag är inte religiös eller nåt sånt utan bara behövde prata med nån.

Men du kan ju börja med att höra dig för om psykolog eller kurator. Och det kan du ju ringa själv till din vårdcentral och höra hur du ska göra för att få prata med en. Nackdelen är väl att det kan vara lång väntetid att få komma till en, men förhoppningsvis kan gå snabbare eftersom du är så ung.

tack för nallen, va du är fin 😃

kyrkan kanske skulle vara något alternativ, iaf om det blir värre! Vet att jag har vänner som gått till vårdcentralen och då har läkarna prakat på dom medicin och fått dem att känna sig sjuka, de är jag inte intresserad av. känns läskit.

Har bestämt mig att börja tänka possitivt också, de funkar lite gran faktiskt, men nätterna är sömlösa :(

man kanske kan kolla om man kan få sömntabletter? fast de hjälper ju inte med humöret.

Var så lite.

Jag tror inte att du behöver medicin mot tex ångest. Däremot som jag sa så kan ju dina egna hormoner kanske spela roll. Använder du nåt p-medel tex p-piller i så fall prata med den som skrivit ut för du kanske ska ha en annan sort.

När det gäller dagtid så ett tips är att hålla dig sysselsatt med nåt. Jag menar mer än bara dina kaniner. Har du nån annan hobby tex virkning eller du kanske är mer åt snickarhållet. Annars fundera ut nån ny hobby som du vill hålla på med. Annars bara gå ut och gå en lång promenad till nåt favoritställe eller bara planlöst. Kanske ha musik på samtidigt (och lyssna via örsnäcka) i mobilen eller bärbar miniradio. 

När det gäller nätterna. Är bra om du kan vara utan sömntabletter. Vet inte hur du har idag, men kanske ha radio på på låg volym. Endera ren musikkanal eller en vanlig kanal där det varvas prat och musik. Ljudet ska vara så pass lågt att du precis hör vad som sägs/spelas, men inte så högt att du lyssnar om du förstår hur jag menar.

Och visst kan kyrkan vara ett alternativ. Du kan ju redan nu ta reda på om det finns där du bor och ta reda på tex hur lång väntetid det är om du vill komma dit. Och om det kostar nåt. Här där jag bor är det gratis, men det kan skilja mellan olika orter.

Positivt tänkande är också bra.

ja, en hoppy har jag länge tänkt fixa.. kanske ska prova på något Tv-spel och sen gå på promenader, som du sa! 

kvällarna är somsagt jobbigast.. hoppas de blir bättre snart,får helt enkelt jobba med de, och allt annat. 

vart så jobbigt när mina vänner försvann så jag måste nog jobba lite på själv känslan också. 

jag får ta en dag i taget! jag behöver lära mig vara ensam.

Var inte rädd för att prova olika saker. Saker som du kanske inte tänkt på, du kanske tänkt att det där klarar jag aldrig av, men prova man kan ofta mer än man tror. Framförallt var inte rädd för att misslyckas. 

Tex om du tar hammare och spik och du hela tiden slår spiken snett så se det inte som ett misslyckande utan bara konstatera att det var inte din grej. Jag är praktiskt lagd så jag har inga problem med hammare och spik, men hur jag än försöker så kan jag inte såga rakt, blir alltid snett så jag får ta en fil eller sandpapper efteråt. För min del så är det värre att sy med symaskin. Visst det funkar väl efter många om och men. Men det blir inte bra.

Så prova även sånt som du aldrig tänkt dig. Är nog bra att även prova helt nytt så att huvudet får "arbeta". Är du kreativ på annat sätt så kanske teckning. 

Det kanske även finns nån förening eller nåt som du kan bli medlem i så att du får nya vänner. Gäller bara att komma på vilken sorts förening du kan tänka dig. Kanske nåt med kaniner eller kanske nåt helt annat.

När det gäller att arbeta med självkänsla. Du kanske kan få tips/råd om hur inne på sajten självkänsla som finns här på iFokus.

Tyvärr är väl kvällar/nätter alltid värst för då har man som regel bara sig själv och man inte göra så mycket mer än att vara hemma. På dagarna kan man hitta på olika saker hemma eller ute nånstans kanske bara gå i affärer och titta på saker. 

Det med att förlora vänner. Jag fick för ett par år sen släppa kontakten med många vänner. Jag vet till viss del varför det blev så, men jag vet inte allt varför det blev så. Och det gör ont att mista vänner.

går faktiskt blid linjen på gymnasiet, men de har inte gett så många nya kontaketer… men teckan och måla tycker jag är kul, inte hela tiden dock.

Tänkte prova ett Tv-spel idag, hade verkligen bestämt mig för att de skulle bli bra nu! så fixar jag spelet och då har såklart dosan pajjat…. de känns inte som jag får vara glad ibland…

ja, nu är de snart läggdax för mig och då börjar allt igen, men ska försöka vara possetiv inatt… och tänka att de inte är så farligt,

ja, de har tärt på mig som bara den. De känns så jobbigt att jag inte får några nya vänner heller. de känns lite som de är något fel på mig, men jag försöker vara trevlig mot alla jag träffar, så kan väl inte göra så mycket mer.

Böjrar svara bakifrån. Ja det tär på en, men det är absolut inga fel på dig. Glöm det. Var dig själv. Det är andra som förlorar om dom inte vill vara din vän.

Och jag tror också lite så att när man försöker hitta nåt (oavsett vad det är) så brukar man inte finna det. Vet inte hur jag ska formulera mig. Men försök att inte tänka att nu ska jag skaffa nya vänner utan gör det du vill göra och sen kommer det andra på köpet. Hoppas du förstod hur jag menade.

Eftersom du gillar att teckna så finns ju även teckning här på iFokus. Så du kanske kan utveckla din kreativitet där. Eller är du även intresserad av foto kanske bidlregidring är nåt för dig. Finns sajter även för det som du kan lära dig från.

Vet inte om det finns föreningar på din ort för tecknare och/eller foton.

Att dosan var trasig kanske var ett tecken att just tv-spel inte är det du ska ägna dig åt. Och just det där tänket att du inte får vara glad, lätt att säga, men svårare att göra. Det är den sortens tankar du ska undvika. Försök istället att tänka ok den var trasig så då får jag se till att laga den eller så får jag göra nåt annat. Kanske hitta en sida på nätet där jag kan spela nåt onlinespel.

När det gäller tv-spel så kanske du kan få tips inne på datorspel. Visst den heter datorspel, men går att fråga om tv-spel också. Dom kanske vet nån sida på nätet där du kan spela ditt spel på nätet då med bara musen eller tangentbordet.

Som jag sa tidigare slå på radion och ha den på låg volym. För det gör att din hjärna får annat att tänka på.

jo du har nog rätt…. de är väl inte så mycket de att jag letar, mer att de skulle vara kul..

ja fick iaf tv spelet att funka, så de va kul!

ska prova de inatt!

Vad bra att du fick igång spelet. 

Men jag tror det även är bra om du går ut bland folk. Har ni nån galleria/köpcentrum så gå bara och titta i affärer. Och om nån personal kommer fram och frågar om du vill ha hjälp så bara svara att du inte vet riktigt vad du är ute efter så att du kikar runt. Eller gå nånstans och ta en fika. Inte i syfte att prata med nån utan bara komma ut lite.

Har du dina morföräldrar eller farföräldrar kvar i livet så kanske gå och hälsa på dom.

Nu är det visserligen sommar och det mesta har sommaruppehåll, men till hösten kanske gå nån kvällskurs i nåt. Tex matlagning eller bakning eller nåt annat. Visst du kommer ha skolan, men du får då träffa andra människor än bara skolkamrater.

Sen är det väl det där med tänkande. Att när saker går emot att inte se det som negativt/misslyckande. Säg att speldosan inte funkar igen, då istället tänka. Ok den funkade inte så då tar jag och bakar istället. 

Är inte lätt att vända på negativt tänkande och än svårare om man mår dåligt, men jag tror att börjar du trivas med dig själv så kommer det andra så småningom.