Jag tycker det är makabert och skulle aldrig kunna tänka mig det själv.

Nja…

Jag tror att minnet är viktigare än ett fysiskt spår av att någon i form av några partiklar.

På sin höjd skullr jag kunna tänka mig en vanlig urna stående hemma, men att bära runt på min katt när den dagen väl kommer? Nej, aldrig.

Nej, jag skulle inte vilja ha det själv och skulle inte ge det till någon annan om personen inte specifikt bett mig. Känns som något personligt och känsligt där man kan ha väldigt starka känslor/åsikter åt båda håll.

Men jag kan förstå varför man vill bära med sig den man saknar, och sorg är ju så individuellt. Så känner man att det är rätt för en själv så hade jag inte ifrågasatt det.

#5: håller med.

Jag förstår dem som vill bära med sig sin saknade men själv hade jag aldrig vågat av rädsla att smycket skulle tappas, bli stulet eller på annat sätt hamna på avvägar.

Nej , inget för mig.
Däremot har jag en sjal på mig som min syster har stickat 🧶 åt mig, då känner jag hennes närvaro och känner en fantastisk inte ro ! ❤️

Inget för mig heller.

Det är minnen som betyder något inte askan i sig.

Vissa som har lämnat känns det skönt att besöka en grav - andra räcker det med en tanke.

Har inte klurat ut varför det är så.

Tack för era svar! Jag hade själv kunnat tänka mig ett (för hundarnas aska) men det som fick mig att fråga var en vän som fyllde år i våras och som förlorat sin häst.
Jag valde i stället en berlock med hans namn ingraverat och som hon kunde sätta ett foto i. Tänkte att det kan liksom inte bli fel.
Hon har sedan själv valt att lägga lite av hans aska i och har alltid halsbandet på sig så det blev en väldigt fin och personlig present. ❤️

#10: Det var ett fint minne tillsammans med din berättelse.