I fredags följde jag min äldsta bror till hans sista vila. Han blev sjuk i cancer och avled förra lördagen. Den sista veckan väntade jag på beskedet att han somnat in då jag på tisdan fått telefon från en annan broder att det var på slutet. På torsdan  kom ett meddelande från en gammal kompis där det stod: "Hur kan det vara sant" ?? - Jag fattade ingenting så jag skrev: -Vaddå…hur kan vaddå??? då berättade hon att en mycket älskad vän och fd pojkvän till mej, hade frontalkrockat med sin mc rakt i en timmerbil på onsdagskvällen!!!

På torsdag ska jag följa även honom till hans sista vila. Ja, jag kan ju bara säja att det känns väldigt väldigt tungt just nu. Det blir mycket tungt att komma vidare efter detta. Jag vet att sorgen och den olidliga smärtan som jag känner nu, kommer att lindras och blekna så småningom, men ajajaj vad det tynger just nu. Det är lite för mycket att bära egentligen.