Jag förlorade en väldigt nära anhörig för snart 2 år sen ( känns som en vecka sen) som jag inte kan förstå verkligen har hänt. Inser det inte liksom.

Drömmer ofta om henne på nätterna, då är hon med som vanligt med oss andra i drömmarna , då jag vaknar rinner mina tårar. .. i vaket tillstånd bearbetar jag inte sorgen, pratar inte med den med någon och trycker undan den och kan liksom inte inse vad som hänt , tar inte  till mig det.. Är det kanske därför det kommer tillbaka i mina drömmar?

Jag har så höga krav på mig själv att jag blir besviken varje gång jag gråter av en dröm, att jag är svag liksom.

Förstår ju att det är  vanligt att bearbeta i drömmar, jag blir så ledsen då jag vaknar …